”Det är Stockholm som ryker först”

Everyday Carry

Anders är en respektingivande storvuxen man med ett vildvuxet skägg och ett vänligt leende. Han har blå jeans och svart luvtröja och förutom möjligtvis ryggsäcken är det inget som pekar på att han skulle vara en av Sveriges största preppingbloggare.

Vi möts på ett café i centrala Göteborg, en stad som Anders annars helst undviker, liksom alla större städer och folksamlingar, för att tala om just prepping, det vill säga den livsstil som går ut på att vara beredd, på det mesta och på det värsta.

Caféet är valt för att det har ett inre rum där man brukar kunna samtala ostört. Det visar sig vara ett misstag eftersom vi snart befinner oss omgivna av hånglande tonårspar som också valt café på grund av det inre rummet.

Utanför faller regnet som vanligt och när vi fått vårt kaffe frågar jag Anders vad han har i ryggsäcken, hans EDC eller ”Everyday Carry”. Han förevisar:

– Eftersom jag jobbar som IT-konsult har jag med mig min dator, sladdar och så vidare. Jag har alltid med mig skruvmejsel, stjärnmejsel, alltid med mig kniv. Det säger många att jag inte får ha, men jag säger att jag får. Jag har alltid med mig någon form av mat, till exempel Snickers eller en protein bar. Jag har alltid med mig vatten. Jag har alltid med mig diverse pennor. Jag har alltid med mig ett skohorn.

Ett skohorn?

– För att ibland är det skönt att ta av sig skorna och då är det skönt att ta kunna ta på sig dem igen. Jag har alltid med mig laddarbank med sladd, för då kan jag hålla igång länge. Tändare, lite extra kläder är bra att ha med sig. Jag har alltid med mig ett första hjälpen-kit, det är ett väldigt enkelt sådant. Till det har jag också värktabletter och jag brukar ha med mig allergitabletter. Har med mig ficklampor, pannlampa bland annat. Nu har jag faktiskt lastat ur lite saker men jag har med mig den där. Som är en ficklampa med dynamo.

Och det här har du med dig alltid?

– Ja alltså, jag skulle vilja påstå att jag inte har med mig det när jag åker till butiken hemma. Men när jag rör mig bortanför gångavstånd till mitt hem, ja om du tänker själv, vad har du alltid med dig i din väska? Det är antagligen en massa grejer det också?

Preppers och survivalister

Anders kallar sig prepper sedan tio år och driver sedan 2014 bloggen En svensk prepper, an av de största preppingbloggarna på svenska. Där kan man läsa om allt möjligt som har med krisberedskap att göra, från vilken utrustning som man behöver ha hemma, till odling och fiske, vapen och ekonomisk krisberedskap.

För Anders började det hela på 90-talet när han läste på folkhögskola och bodde på internat. Då ingick bara två måltider på helgerna och eftersom Anders var hungrig började han bygga upp ett litet matförråd på sitt rum för att kunna laga mat själv. Sedan träffade han en flickvän och skaffade sig ett lager av värmeljus, av romantiska skäl.

– Det var mitt första förråd, när jag var runt 20. Nu, många år senare, har jag byggt ut det här, med prylar, vatten. Det har blivit brandsläckare och brandfiltar och sånt där. Inte förrän jag såg det vedervärdiga programmet Doomsday Preppers på National Geographic så visste jag vad en prepper var för något och började att läsa om det. Då tänkte jag att ”herregud, det här är ju jag”. Samtidigt så förstod jag ganska snabbt att den där tv-serien var väldigt amerikansk, det var mycket yta och inte så genomtänkt. Man lärde sig ganska snabbt vad man inte skulle göra.

”Inte förrän jag såg det vedervärdiga programmet Doomsday Preppers på National Geographic så visste jag vad en prepper var för något och började att läsa om det. Då tänkte jag att ”herregud, det här är ju jag”.”

Preppingrörelsen uppstod i USA under det kalla kriget när kommunistskräcken var som störst och kärnvapenhotet ständigt närvarande. Många byggde bunkrar, så kallade fallout shelters, hemma i trädgården. Under Vietnamkriget växte det till en folkrörelse, en livsstil. Medan en grupp mest fokuserade på krisberedskap och överlevnadsstrategier drogs en annan grupp till vapen och milisverksamhet. Då uppstod också splittringen mellan preppers och survivalister.

Vad är skillnaden mellan en prepper och en survivalist?

– Man kan väl säga att en survivalist är mer utav en skogstomte, mer ute i skogen med kniven för att döda björnbär.

Döda björnbär?

– Ja, mer av en vildmarksmänniska, mer kunnig om hur man lever i skog och mark. Medan en prepper är någon som har ett större förråd av mat och förnödenheter hemma.

Finns det survivalister i Sverige också?

– Absolut. Många av dem är oftast preppers också, men med den här kunskapen. Många preppers är skogstomtar av olika anledningar, till exempel gamla scouter eller enstöringar som gillar att dra åt helvete ut i skogen ett tag. Man känner ofta igen dem på att de gillar att gå runt i vildmarkskläder, som Fjällrävenbyxor.

”Många preppers är skogstomtar av olika anledningar, till exempel gamla scouter eller enstöringar som gillar att dra åt helvete ut i skogen ett tag.”

– Prepperfenomenet är ganska nytt i Sverige, även om det man gör egentligen är samma sak som ens far- och morföräldrar gjorde under kriget: man har mat hemma. Prepping handlar om att tänka ett steg längre.

Mycket av det som kallas prepping är sådant som var självklart för tidigare generationer?

– Ja precis. Man åkte inte till stan så ofta. Man odlade sina egna grönsaker och sådär. Det är det steget som kommer nu. Man märker att folk har börjat tänka ”vad händer när mina konserver tar slut?”.

Skulle du säga att prepping endast är möjlig i ett samhälle där man börjat frångå sådant som tidigare uppfattades som självklarheter?

– Både ja och nej. Vi har ju avskaffat familjen i Sverige, familjen är inte lika viktig längre. I stället har vi låtit institutionerna ta över, staten tar hand om allting. Vi ser gång på gång hur människor gråter ut i Aftonbladet om att “vem tar hand om min gamla mamma? Hon får fula ostmackor i stället för riktig mat”. Då tänker man, men varför gör inte du det själv? Varför tar inte du hand om din gamla mamma? Eller åtminstone besöker henne lite då och då. Den grejen har vi frångått, hemmet och familjen. Vi står upp och dricker kaffe jättestressade, på någon jävla kedja någonstans, i stället för att sitta som vi sitter här nu på ett trevligt kafé och samtala. Inte prata, utan samtala.

Men vad har detta med prepping att göra?

– Det har att göra med att vi har frångått det gamla, hemmet och familjen. Det finns ingen logik i att det ska finnas mat i hemmet längre. Hela samhället har utvecklats så. vi bor på platser där det inte blir strömavbrott hela tiden, så vi behöver inte förbereda oss på det. men nu börjar det bli strömavbrott hela tiden ändå, på grund av dåliga upphandlingar, sämre materialval och så vidare.

”Vi har ju avskaffat familjen i Sverige, familjen är inte lika viktig längre. I stället har vi låtit institutionerna ta över, staten tar hand om allting.”

– Vi var väldigt bra i Sverige på 80- och 90-talen. Vi var bäst på allt. Sedan började allt gå sönder, för vi var visst inte bäst på allt. Nu har vi inte längre samma grund att stå på, eftersom vi frångått de gamla idealen. Vi fjantar runt och dricker kaffe stående och lever i mobilen, vi väljer filter på Instagram. Men grunden hemma, den har vi inte.

Varför inte?

– Delvis är det ju faktiskt effekten av att kvinnor har skaffat sig en karriär, vilket jag tycker är jättebra förstås. Men det finns ingen som tar hand om hemmet, när ungarna, barn kommer hem från skolan och vi micrar färdigrätter, gårdagens mat. Det finns liksom ingen självklarhet för dem att lära sig att laga mat. När jag var liten så, visst jag åt en del snabbmat, oxpytt, billys och gorbys osv. Men jag fick lära att mig laga mat, även om det var enkla saker. För mig var det naturligt att laga mat, visst kan man äta rester ibland, men mat ska ändå lagas, det ska vara en riktig måltid.

Att vara beredd på det värsta

Mångas bild av prepping verkar vara att det handlar om att handlar om att vara beredd på det värsta, som naturkatastrofer, invasioner, och utsläpp av riktigt giftiga saker.

Men hur mycket handlar egentligen om att rusta sig för worst case-scenarier och hur mycket handlar om att vara beredd på mindre saker? Går du runt och tänker ”när ryssen kommer ska jag öppna mina konserver”?

– Jag får rätt ofta den frågan, ”vad preppar du för?”. Jag svarar alltid att oavsett vad det är som händer så är det effekterna som man preppar för. Det spelar ingen roll om ryssen kommer, om utomjordingar anfaller, om det blir en solstorm, om det blir stormen Gudrun eller om det blir en ekonomisk kollaps: effekterna är likartade. Det kommer att bli svårt att få tag på mat. Det just-in-time-system som butikskedjorna håller sig med i dag innebär att de endast har mat som räcker i tre dagar.

”Det kommer att gå ganska fort innan de basala samhällsfunktionerna slutar att fungera, polis och så vidare.”

– Dessutom säger Skatteverket att de inte får sälja mat om de inte har ett fungerande kassasystem, så om det blir strömavbrott eller om mobilnätet går ned kommer de inte att kunna sälja mat heller. Vad som än händer är det ganska troligt att mobilnätet går ner. Det kommer att gå ganska fort innan de basala samhällsfunktionerna slutar att fungera, polis och så vidare. Det spelar ingen roll om det bara handlar om ett strömavbrott i två dagar på grund av storm, det kommer fortfarande att bli kallt, du kommer att bli hungrig och så vidare.

När det talas om prepping handlar det ofta om konserver, ljuskällor, vattendunkar och sådant. Men det finns andra saker, som kanske inte är lika uppenbara. Kan man till exempel ha ett lån på flera miljoner hos en bank och fortfarande kalla sig prepper?

– Ja, om man förstått att man måste betala av det, och att man faktiskt amorterar på det. Eller så kan det vara så, kan det vara så att dom som går och hoppas på att det ska hända för att banken inte finns längre, att pengar inte finns längre. Men det är ju en väldigt fånig inställning. Man måste se till att ha verklighetskopplingen, man måste förstå att det är pengar som det handlar om, att det är någon annan som vill ha dem. Som när de inte får dem, oavsett om det är ditt fel eller inte, så kommer de att ta ditt hus. Bankerna överlever nog längre än din privatekonomi.

”Första rådet är: Ha inte en massa dyr skit som du inte behöver.”

Om du ska ge råd till en vanlig person i Sverige som vill höja sin personliga beredskap, vad skulle du säga då?

– Första rådet är: Ha inte en massa dyr skit som du inte behöver, till exempel dyra bilar. Behöver ni verkligen två nya bilar i familjen, som kostar 400 000 när ni köper dem och två år senare är värda 250 000 kronor? Det hjälper inte att ni tar ett nytt lån på de nya bilarna. Lägg inte pengar på dyr skit som du skulle kunna lägga på vettigare saker, eller kanske inte ens lägga alls.

– Råd nummer två, efter att du tagit kontroll över din privatekonomi, är att ha grundläggande mat och vatten hemma, så att du klarar dig i tio dagar eller två veckor. Till exempel pasta, pastasås, knäckebröd, alltså enkla saker som håller länge utan kyla. Se till att äta upp det du har i frysen regelbundet. Jag läste någonstans att en tredjedel av allt frysinnehåll i Sverige inte går att äta för att det är för gammalt och borde slängas. Ät det du preppar och preppa det du äter. Då får du rotation på grejerna. Vad gäller vatten så brukar jag räkna tio liter per person och dygn. Det är ganska mycket, men det är bättre att ha för mycket än att ha för lite.

”Jag läste någonstans att en tredjedel av allt frysinnehåll i Sverige inte går att äta för att det är för gammalt och borde slängas. Ät det du preppar och preppa det du äter.”

– Sedan gäller det att hålla sig varm, och har du inte en vedspis eller öppen spis finns det olika lösningar. Det finns fotogenvärmare att köpa, men fotogen är dyrt och tar slut. Då är det viktigare att ha sovsäckar och filtar åt hela familjen. Då kan man sova i ett kallt rum utan att frysa. Värmekläder är bra att ha. Överlag är det bra att tänka på vad man ska göra om det blir minus 30 grader ute.

– Bor man i lägenhet är också avlopp ett bekymmer. Slutar vattnet att fungera kommer det inte heller att gå att spola i toaletten. Spola inte bort vattnet från vattenlåset, för då kommer det att börja lukta väldigt illa. Vattenlåset måste vara fyllt. bra saker att ha hemma är sopsäckar och kattsand. Du spänner helt enkelt en svart sopsäck över toalettstolen och sätter ringen över. Lägger du i kattsand kan du använda samma säck i två-tre dagar. Sedan går du ut och gräver ned den, eller slänger den på någon jobbig granne…

Det där med jobbiga grannar är intressant. Många som är kritiska till idén med prepping hävdar att det är egoistiskt och osolidariskt att förbereda sig på att ta vara på sig själv och sin familj, att det vore bättre att lita på myndigheterna och det gemensamma, som det kallas. Vad säger du till dem?

– Ju fler som är förberedda desto mer kan myndigheterna fokusera på de som verkligen behöver hjälp, de gamla, sjuka, handikappade, barn och så vidare. Myndigheterna förväntar oss dessutom redan att vi klarar oss själva i 72 timmar.

Men då kommer motargumentet, att de som har säkerställt sin egen trygghet kommer att vara mindre benägna att betala för att myndigheterna ska hjälpa andra?

– Absolut inte! Om man kollar på de preppers som jag känner så är de enormt välvilliga och generösa människor. Jag träffade nyss en prepperkompis som gav mig 6 kilo potatis från sitt land. Bara sådär!

Men då handlar det om solidaritet gentemot likasinnade. Hur är det gentemot omgivningen? Alla oss övriga, naiva?

– Då är det påverkan som gäller, alltså påverkansaktioner. När jag i våras talade på Stockholm Freedomfest för 200 personer, då hoppas jag att åtminstone någon gick hem och skaffade en dunk med vatten och lite konserver.

Hemlighetsmakeri

Det var i samband med den libertarianska endagskonferensen i Stockholm som Anders valde att träda fram med namn, efter att tidigare ha bloggat anonymt. Många av dem som skriver på nätet om prepping har valt att vara anonyma. Jag frågar honom vad hemlighetsmakeriet kommer sig av.

– Alltså, det är ju ingen hemlig klubb, även om många av oss väljer att inte gå ut med namn och bild. Delvis handlar det väl om att skydda sig från plundrare. Sådana som tänker att de ska komma och ta av ens förråd när krisen väl har kommit. Men det är nog en smula naivt. Det blir nog väldigt jobbigt att försöka plundra en prepper. Dessutom är den bästa preppingstrategin för att undvika plundring att bo där plundring inte förekommer. Många drar sig undan ute på landet.

”Dessutom är den bästa preppingstrategin för att undvika plundring att bo där plundring inte förekommer. Många drar sig undan ute på landet.”

Men i så fall blir det en väldigt exklusiv livsstil, alla kan ju inte göra samma sak?

– Nej, inte alls. Det är upp till alla att göra så mycket de kan, för att ta hand om sig själva och sin familj. Allt handlar i grund och botten om att ta ansvar för sig själv och sina nära. Jag vet ju att den där krisberedskapen som finns hos myndigheterna bara räcker för att hjälpa motsvarande en liten stadsdel här i Göteborg.

Många blir provocerade

Det finns en del som blir provocerade av preppingfenomenet. En skribent i DN Kultur menade till exempel att det ökande intresset för prepping var ett tecken på en krisande manlighet. Vad tror du att det är som provocerar?

– Ja, det är ju enormt provocerande, framför allt för vänstermänniskor, att någon vill ta ansvar för sig själv, att de inte behöver staten för att ta hand om dem. Hela deras världsbild handlar om att staten är det grundläggande. Vi betalar jättemycket till staten och förväntar oss att få jättebra service tillbaka. I dag betalar vi gigantiskt mycket pengar till staten och får nästan ingenting tillbaka. Det är fruktansvärt dåligt.

Du säger att det provocerar vänstermänniskor. Menar du att det finns en politisk högertendens inom prepperrörelsen?

– Ja, det menar jag, eftersom det handlar om frihetliga individer. Kanske inte klassisk höger, men mer höger än vänster.

I år har Anders valt att engagera sig politiskt. Inför valet 2018 kandiderar han till riksdagen för Liberala partiet.

– Det finns en logisk koppling mellan prepping och libertarianism. För mig är de en effekt av varandra. De går hand i hand för att det är den politiska logiken och den praktiska logiken av samma mynt. De flesta som kallas sig preppers som jag känner, har ganska mycket libertarianska åsikter, även om de kanske inte erkänner det eller vet om det… Man vill vara i fred.Det finns en logisk koppling mellan prepping och libertarianism. För mig är de en effekt av varandra.

”Det finns en logisk koppling mellan prepping och libertarianism. För mig är de en effekt av varandra.”

Det finns med andra ord fog för vänstermänniskor att känna sig provocerade av den här rörelsen?

– Utifrån deras perspektiv, absolut! Tror man att staten är allt så är det naturligtvis provocerande med människor som vill klara sig själva. När jag hade ”Sweden-kontot” [@sweden är ett Twitterkonto som drivs av Svenska Institutet och som roterar mellan olika twittrare för att ge en mångfacetterad bild av Sverige, red anm] en vecka, det var dels en roligaste och jobbigaste veckan i mitt liv. Det har aldrig någonsin fått så mycket skit, och framför allt från kvinnliga vänster-twittrare.

Vad var det som provocerade?

– Att jag var prepper och libertarian, tydligen. Nu ska jag citera lite fritt här, det var en kvinna som skrev att det värsta med veckans ”Sweden” är inte att han är prepper utan att han är libertarian också. Jag har så svårt att förstå detta, att man blir arg att någon vill ta hand om sig själv, ta ansvar för sig själv.

Vildmarksmänniskor och vapenfetischister

En paradox som jag tycker mig ha iakttagit bland preppers är att det å ena sidan finns en uppfattning om att staten ska lämna dem ifred, å andra sidan finns en dragning till det militära. Hur går det ihop?

– Ja, det är väldigt roligt. Det är speciellt jobbigt för dem som är lite libertarianska och samtidigt MÖP:ar [Militärt Överintresserad Person reds anm], de får nästan en identitetskris där. Jag kritiserar dem gärna, men jag tycker det är roligt. Till exempel värnplikten, för mig är värnplikt per definition slaveri. Det är inte svårare än så. Du blir bortförd av din vilja, och gör saker utan att få skäligt betalt, du har inget att säga till om. Gör du inte det så drabbas du av våld, i det här fallet fängelse eller böter, eller både och. Det är väldigt många MÖP:ar som inte förstår det, samtidigt som de kallar sig frihetlig höger, och det får jag inte ihop.

Jag tänker på den där bilden av att preppers eller survivalister är vapenfetischister och gärna underlag för medborgargarden, tar lagen i egna händer. Ligger det någon sanning i det eller är det en nidbild?

– Både ja och nej. Det beror på att många preppers är jägare, de jagar, många håller på med sportskytte, så vapen är något naturligt för dem.

Men detta med medborgargarden och att ta lagen i egna händer?

– Jag tror nog att en prepper är lite mer initiativtagande som person, någon som ställer sig upp och pekar med hela handen. Många jobbar med krisberedskap, det är gott om vårdpersonal, brandmän och liknande. Det är gott om människor som har något fackligt ansvarsområde, som skyddsombud. Många preppers är aktiva i föreningslivet. Så på så sätt är det naturlig grej, tror jag, att ta ett steg framåt när det behövs. De flesta preppers är sådana som stannar vid trafikolyckor och hjälper till.

Det är ansvar som är nyckelordet?

– Det är ansvar som är nyckeln, viljan att ta ansvar.

Vad är nästa steg i ditt preppingliv?

– Jag skulle påstå att det är att bli mer självförsörjande. Konserver i all ära men de tar ju slut. Målet med att ha mat hemma bör vara att klara sig tills man får någon form av påfyllning. Tror jag att krisen räcker sex månader, då har jag sex månaders mat hemma. Men då tänker man inte på att det faktiskt kan komma fler människor som du faktiskt bryr dig om. Det kan komma människor som tar din mat. Man måste diversifiera, sprida riskerna. Jag vill bli mer självförsörjande. Jag vill kunna må bra, även när konserverna börjar ta slut.

Du driver Sveriges största preppingblogg. Kan du utifrån den se någon skillnad i intresset för de här frågorna?

– Ja, det gör jag. Jag kollar ofta på Google analytics och preppingintresset har ökat enormt bland kvinnor senaste året. Innan var det mest män typ 25–40 ungefär. Men nu ser vi kvinnor mer och mer. Jag tror även att kvinnor längtar tillbaka till det här mer traditionella, vi ser även samma grejer i politiken i dag.

Anders tror att det ökande intresset för prepping är en reaktion på ett samhälle där det individuella ansvaret mer eller mindre har försvunnit eller satts på undantag, men också på att fler och fler upplever att det offentliga inte levererar den service och den trygghet som medborgarna har betalat för.

Kontaktnätet är det viktigaste

När vi druckit upp vårt kaffe och gör oss redo för att avsluta intervjun frågar jag om ryggsäcken är hans bug-out-bag.

– Nej, det har jag ingen. Jag hoppas att jag har så pass bra koll att jag märker när det är dags att dra. Jag har inga planer på att stanna men är det så, jag kan ju stanna hemma länge om jag vill, jag har mycket mat hemma men är det så att. Men händer något så vill jag dra i motsatt håll, jag har ju gården uppe i Norrland, släktgården. Jag har vänner ute i norska skärgården, söder om Oslo. Långt ute i havsbandet, en hytta uppe på fjället på östlandet. Och gott om vänner nere i Europa, jag har gott om vänner i Tyskland och Danmark om det behövs. För mig är det ett kontaktnät, det är det jag gillar med prepperrörelsen. Jag vet att jag när som helst kan åka någonstans och få mat och husrum liksom.

”För mig är det ett kontaktnät, det är det jag gillar med prepperrörelsen. Jag vet att jag när som helst kan åka någonstans och få mat och husrum liksom.”

– Men för mig handlar ”bugga ut” mycket om att planera att åka någonstans, det tar mig 10-15 minuter att samla ihop det jag behöver hemma, inklusive en massa mat. Det där med att på en minut rycka en väska och köra crossmotorcykel rakt ut i skogen. Det är inte min grej, för det blir ändå Stockholm som ryker först.

Nu pratar du om något slags krigsscenario?

– Ja, om det är något större. Eller ett större anfall av någon form. För jag behöver inte åka hemifrån om det blir strömavbrott, i fall en storm slår ut strömmen. Jag har mat, jag har vatten, jag har värme, jag har tak över huvudet. Det är det man behöver. Om skiten verkligen träffar fläkten så är det logiskt att åka till ett ställe där jag kan vara mer självförsörjande, där jag är längre ifrån krångel.

Vi lämnar de hånglande gymnasisterna på kaféet och beger oss ut i ett regntungt Göteborg. Under promenaden delar Anders med sig av sina erfarenheter från sitt förflutna som ordningsvakt, hur man skall upptäcka att någon är på väg att ställa till djävulskap. Sedan skiljs vi åt. Anders tar bilen till sitt välfyllda hem på landsbygden i Bohuslän. Jag till Stockholm. Som ryker först.