Samhälle Åsikt
Det är kontrollen över patienterna S vill ta tillbaka
En politiker som satte mål om att bara 8 av 10 barn skulle gå i skolan skulle bli avsatt. I vården accepterar vi däremot motsvarande politiska misslyckanden med en axelryckning. Svensk sjukvård behöver verklig patientmakt, skriver Gustaf Drougge.
Socialdemokraternas avveckling av privat sjukvård i Region Stockholm sker i hög fart och med tydliga ideologiska utgångspunkter. I ett första skede handlar det om 140 privata vårdmottagningar som regionen säger upp. Hundratusentals patienter berörs av de mycket stora förändringar som sker i Region Stockholm.
Det finns säkert enskilda vårdavtal som behöver ses över. Men att med denna hastighet och brist på konsekvensanalys montera ner välfungerande sjukvård kommer att göra vårdköerna längre. Detta vet vi genom att studera de socialdemokratiskt styrda regioner som Stockholm nu vill efterlikna. Regioner där privata vårdgivare är satta på undantag.
I regioner med hög andel privata vårdgivare som Stockholm, Halland och Jönköping väntade i februari 2024 mellan 2-3 per 1 000 invånare på att opereras i specialistvården. I regioner med låg andel privat vårdgivare som Värmland, Östergötland och Dalarna är köerna fyra till fem gånger längre, när 10-13 per 1 000 invånare väntar på att få hjälp.
I regioner med låg andel privat vårdgivare som Värmland, Östergötland och Dalarna är köerna fyra till fem gånger längre.
En vanlig förklaring till detta är att det skulle vara enklare att korta vårdköerna i storstadsregioner som Stockholm. Men det stämmer inte. I såväl Västra Götalandsregionen som Region Skåne är väntetiderna fem gånger längre än i Stockholm. Översatt i människor väntade i februari 7 800 stockholmare på att träffa en specialist. I Skåne var det 22 600 och i Västra Götaland 31 200 som stod i kö för att få vård, trots att båda regionerna har en mindre befolkning än Region Stockholm.
Att väntetiderna är korta i Stockholm och långa i glesbygden är heller inte någon naturlag. I februari 2024 väntade 18 av 1 000 invånare i Region Västerbotten på att opereras i specialistvården, medan motsvarande siffra för Region Norrbotten endast var 9 av 1 000 patienter. Skillnaden beror på privata vårdgivare i Stockholm i kombination med nationell rörlighet för patienter. I år kommer 6 000 norrbottningar att få flyga till privata vårdgivare i Stockholm för att få vård i tid.
Genom att låta patienter resa för att få vård av privata vårdgivare halverar Norrbotten sin vårdkö. Det är givetvis möjligt för alla regioner att göra detta, men det hindras av regionpolitiker som vill behålla den intäkt varje operation utgör till regionens egna sjukhus. Den absurda bristen på patientmakt blir knappast tydligare än så.
När Socialdemokraterna nu i snabb takt avvecklar privata vårdgivare och i ett första skede aviserat att 16 procent av alla vårdvalen läggs ned blir Stockholm mer som andra regioner, med växande köer som resultat.
Ironiskt nog kan det innebära att vård i Stockholm som tidigare var tillgänglig för patienter i Stockholm i stället blir tillgänglig för patienter utanför Stockholm. Detta genom den nationella vårdgarantin, som tillåter patienter att lämna regionen efter 90 dagar i vårdkö. Det må vara bra för landet som helhet, men förändringarna kommer att drabba patienter i Stockholm.
***
Köerna kan kortas i Norrbotten tack vare att politiker budgeterar för att köpa vård i andra regioner. Det är positivt för dessa 6 000 patienter, men knappast en förutsägbar och rättssäker vårdgaranti. Snarare än att hoppas på att politiker ska skicka patienter till rätt vårdgivare borde patientens rättigheter stärkas så att dessa möjligheter blir tillgängliga för alla, oavsett politisk färg på din regionpolitiker.
Översätter vi detta till en annan gemensamt finansierad välfärd som skolan blir orättvisan ännu tydligare. I dag väntar drygt fem procent av alla i landet på specialistvård. Om fem procent av alla sexåringar skulle tvingas vänta på att börja skolan skulle 6 900 barn missa skolstarten varje år. Ansvariga politiker skulle bli avsatta på dagen. Samma sak skulle gälla den företagsledare som sköt upp de anställdas semester ett år. I sjukvården har vi däremot normaliserat det som i andra sammanhang vore otänkbart.
Samhällets förväntningar har sänkts till en nivå där 25 000 personer kan få vänta på vård i mer än ett år utan att det lett till stora protester eller avgångskrav. Det finns rentav en utbredd uppfattning om att långa väntetider är naturliga eller oundvikliga. Med den utgångspunkten är vårdkön rättvis och det är moraliskt rätt att jag får vänta eftersom sjukast går först. Men problemet är att sjukast inte får vård först. Vårdens unika portalparagraf är satt ur spel.
En nationellt lagstadgad rättighet om vård i tid är i dag översatt till en vårdkö som i sin tur är uppdelad i 21 regionala underköer med extrema variationer. Det finns situationer där vännerna i grannkommunen, belägen i en annan region, kan ha tre gånger så lång väntetid trots att man bara bor 20 minuter från varandra.
Så länge regionerna tillåts hålla fast vid vårdmonopolet kommer sjukvårdsköerna vara orättvist långa.
Så länge regionerna tillåts hålla fast vid vårdmonopolet kommer sjukvårdsköerna vara orättvist långa. Genom att låta patienter själva välja vårdgivare i hela landet skapas en gemensam ransonerad sjukvård, där alla patienter har tillgång till hela utbudet. Då slipper vi regionala skillnader och får en mer rättvis tillgång till vård.
Parallellt med nationell tillgång till vård, som vi redan har inom primärvården, behövs en etableringsfrihet som ger privata vårdgivare att konkurrera med regionens vårdgivare genom högre kvalitet och tillgänglighet. Det leder till prispress och innovation som gör att fler kan få vård med samma resurser.
Vi vet att privata vårdgivare gör höftledsoperationer för drygt 60 000 kronor medan det kostar drygt 100 000 kronor när regionerna gör exakt samma operation. Samma mönster gäller flera andra vanliga ingrepp.
***
Ironiskt nog kommer den ökade politiska kontroll Socialdemokraterna försöker åstadkomma i Region Stockholm att leda till utbyggd försäkringsvård. Det sker genom att många av de 140 privata vårdgivare som nu stängs ned av S-styret i stället kommer att erbjuda vård via försäkringar.
I kombination med växande köer och att arbetsgivare i allt större utsträckning försäkrar sina arbetstagare mot att behöva använda regionens sjukvård kommer antalet privata sjukvårdsförsäkringar fortsätta att öka. 2022 var 12 procent täckta av en sjukvårdsförsäkring och 9 av 10 hade tecknat via gruppavtal eller via arbetsgivaren. Den snabba ökningen kommer att fortsätta när Region Stockholms tillgänglighet nu riskerar vända nedåt. För det är regionernas undermåliga tillgänglighet som driver försäkringsvårdens tillväxt.
När Region Stockholm monterar ned vårdval efter vårdval flyttas makten från patient till politiker. I praktisk mening förlorar patienten rätt att välja vårdgivare. Det kan låta som en marginell förändring, men att avskaffa vårdvalet inom exempelvis gynekologi innebär i praktiken att kvinnor förlorar rätten att välja gynekolog. I stället ska 21 fritidspolitiker i politiska sjukvårdsnämnder avgöra var och hur patienter ska möta sina läkare.
Med starkare rättigheter för patienter skulle vi både undvika geografiska orättvisor, skapa större utbud av vårdgivare och slippa fritidspolitikernas ideologiska vänsterprojekt. Vi skulle få patientmakt, i stället för politikermakt. Tänk på det nästa gång Magdalena Andersson talar om att ta tillbaka kontrollen.