DEBATT: Slöjförbud kan få oönskade konsekvenser

I Staffanstorp har kommunstyrelsen röstat för att förbjuda huvudduk på flickor i förskola och upp till sjätte klass. Kommunalrådet Christian Sonesson är tydlig med att det bara är en del i ett större arbete mot hedersförtryck.

Samtidigt påpekar Sonesson att han inte vet om det i Staffanstorp finns några flickor med huvudduk i den ålder som förbudet riktar sig emot. Men eftersom fler nyanlända är på väg riskerar problemet att dyka upp i framtiden enligt honom. Hur förbudet ska implementeras om en flicka med huvudduk dyker upp i skolan tycks vara oklart. Sonesson själv menar att skolpersonalen i ett sådant fall ”får be barnet att ta av sig slöjan eller kontakta föräldrarna”.

För tydlighetens skull och för det först: Politiker som pekar med hela handen och fattar beslut som kan upplevas som obekväma eller kontroversiella är i många fall en fördel. Däremot blir det ett problem om lösningen på problemet är lika ogenomtänkt som handlingskraften är omfattande, eller om signalpolitiken har ett annat syfte än det som uttalas.

För det andra: Hedersproblematiken måste tas på största allvar och motarbetas på alla sätt som är möjliga. Om det görs utan konsekvensanalys och utan att problemet förstås på djupet riskerar dock problemen att bli ännu större. Om det har vi tidigare skrivit bland annat här, här och här.

För det tredje: Inte sällan lyfts Frankrike fram som ett positivt exempel. Men det som utlämnas är att en reaktion på Frankrikes bestämda sekulära hållning har blivit en mängd religiösa privatskolor. Runt 15 procent av eleverna i Frankrike går i privata skolor. En del av dessa följer de allmänna utbildningskraven men har samtidigt tydlig religiös profil och religiösa inslag. Andra är helt frikopplade från statens krav och bedriver religiös utbildning med allt vad det kan innebära. Majoriteten av dem är katolska men antalet muslimska skolor växer.

En reaktion på Frankrikes bestämda sekulära hållning har blivit en mängd religiösa privatskolor.

Den svenska Skolinspektionen tycks ha haft en slapp hållning till konfessionella skolor genom året, vilket har lett till en rad oseriösa aktörer. Risken är uppenbar att ett beslut som i Staffanstorp  kan leda till en liknande backlash som den i Frankrike, det vill säga en elevtillströmning till skolor med ibland problematiska konfessionella profiler. Resultatet blir ett än mer segregerat samhälle, något som förhoppningsvis inte är avsikten bakom beslutet i Staffanstorp.

Beslutet att förbjuda huvudduk i förskola och skola upp till sjätte klass missar något som svenska politiker konsekvent tycks missa. För att beslut eller lagförslag rörande integration ska bli användbara och få önskad effekt behöver bland annat tre grundläggande aspekter finnas med i underlaget för bedömning. Det gäller helt enkelt att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

1. Vad händer med människor som förflyttar sig mellan olika kulturella miljöer som har motsägelsefulla förväntningar på dem?
2. Hur formas vi i mötet med andra, och vice versa?
3. Hur formas vi av de sammanhang vi lever i eller träder in i?

Låt oss föreställa oss en sexårig flicka med huvudduk vars lärare talar om för henne att hon måste ta av sig huvudduken för att få komma in i skolan. Låt oss sedan fundera på hur flickan hamnade i denna situation och vad hon eventuellt kan uppleva i sammanhanget. Låt oss också för resonemangets skull utgå ifrån att hon lever i en miljö där hennes föräldrar tvingar henne att bära huvudduk. Hon är alltså i detta exempel offer för föräldrarnas tvång.

Ja, vi vet att det normalt sett bland skriftlärda muslimer inte finns någon uppmaning att täcka så unga flickor. Men det är inte poängen i detta fall, eftersom Staffanstorp har fattat detta beslut utifrån en möjlig framtida situation och med syfte att bekämpa hederskultur.

Föräldrarna har förflyttat sig från en miljö med en annan moraluppfattning än den de mötte när det kom till Staffanstorp.

Så åter till den sexåriga flickan med huvudduk. Hur har situationen uppstått? Hur påverkas hon av förflyttningar mellan olika miljöer, möten med andra och sammanhangen hon befinner sig i?

Föräldrarna har förflyttat sig från en miljö med en annan moraluppfattning än den de mötte när det kom till Staffanstorp. I den miljö de flyttat ifrån har de förmodligen inte ens tänkt på att klä små flickor i huvudduk, eftersom deras moraluppfattning har varit mer eller mindre anpassad till den normerande moraluppfattningen i samhället. I Staffanstorp ser det annorlunda ut. Där möts de av ett beteende i det offentliga rummet som tydliggör att en annan moraluppfattning råder än de är vana vid.

I detta möte förstärks deras egen uppfattning. Vad de ser omkring sig upplevs som ett hot och för att skydda sig och framför allt sina barn väljer de att göra en markering och kräver att deras dotter ska gå i huvudduk. Dels för att inte misstänkas av andra med liknande bakgrund för att vara moraliskt förslappade, dels för att flickan själv inte ska anses ha förfallit moraliskt. Även bland den övriga befolkningen i Staffanstorp tydliggörs den egna profilen och moraluppfattningen naturligtvis, vilket förmodligen redan är uppenbart för det flesta.

Nej, detta är inte ett försvar för föräldrarnas agerande, men det är en förklaring. Föräldrarna har flyttat till ett nytt sammanhang, och mötet med andra har aktiverat ett visst beteende och förstärkt det som motstånd mot det nya och främmande.

I nästa led förflyttar sig flickan mellan två miljöer som har motsägelsefulla förväntningar på henne och ställer motsägelsefulla krav på henne. Hemmet och skolan. Hemmet vill att hon ska bära huvudduk; skolan vill att hon ska ta av den. Flickan blir stridsäpplet mellan två olika positioner. Förenklat går det att jämföra med skilsmässor där parterna använder barnet för att bekämpa eller skada varandra. Men det är flickan som förflyttar sig mellan de olika miljöerna som är offret för båda sidors krav. I detta fall spelar det ingen roll att båda sidor dessutom anser sig göra det för barnets bästa.

Flickans perspektiv har också betydelse. Med dem som tvingar henne att bära huvudduk – föräldrarna – är hon lojal. Med dem som vill förbjuda henne att bära den är hon inte lojal. Skolans enda sätt att väcka flickans lojalitet eller känsla av trygghet i skolan är att hon i skolan finner en frizon.

Med dem som tvingar henne att bära huvudduk – föräldrarna – är hon lojal. Med dem som vill förbjuda henne att bära den är hon inte lojal.

Om man således har den rimliga åsikten att huvudduk på barn är ett uttryck för hederskultur och därför bör bekämpas bör åtgärderna riktas mot föräldrarna. Barnen ska tas in i värmen vilket i detta fall är skolan och visas att det finns ett alternativ till den hederskultur de tvingas upprätthålla. Att utsätta barnen för ett annat tvång i motsatt riktning leder förmodligen inte till önskat resultat. Samtidigt måste de konfessionella friskolorna hållas under tydlig och bestämd kontroll av en aktiv skolinspektion.

Kvar står då implementeringen av förbudet mot huvudduk ute i skolorna. Hur går man till väga för att genomdriva ett slöjförbud i praktiken? Enligt skollagen är det rektorn, och ingen annan, som bestämmer skolans ordningsregler. Om slöjförbudet ska omfattas av ordningsreglerna måste det framgå att huvudduken stör ordningen på skolan. Det lär bli svårt att hävda. I debatten har vissa jämfört slöjförbud med kepsförbud, men kepsförbud omfattas inte av ordningsreglerna utan är en policy som vissa lärare har i klassrummet. Inte heller är det möjligt att hävda att kravet på att eleverna tar av sig huvudduken ingår i skolans klädkod. I Norrköping fick en skola som dra tillbaka kravet på skoluniform då Skolinspektionen ansåg att det stred mot såväl skollag som läroplan.

Eftersom kommunalrådet Sonesson hävdar att förbudet är en del i ett större arbete mot hedersförtryck i Staffanstorp borde man kunna förvänta sig att han har en tydlig bild av vem som är offer och vem som är förövare. Mot vem hans handlingskraft bör riktas och vem som behöver skyddas. Hur hedersförtryck bör motarbetas och hur religiösa symboler anknyter till förflyttningar, möten och sammanhang. Det är naturligtvis svårt att i alla lägen väga in allt, men det är rimligt att förvänta sig ett försök av den som gör anspråk på att ta en ledande och innovativ politisk position.

Hamid Zafar och Eli Göndör är båda med i Moderaternas integrationskommissions externa expert- och referensgruppp.