DEBATT: Fri lönesättning är bäst för arbetstagarna
Allt sedan Lex Laval och domen att utländska arbetstagare i Europeiska unionen ska ha rätt att arbeta i Sverige har det funnits ett socialdemokratiskt projekt att stoppa de utstationerade arbetarna i Sverige. Vi drar oss till minnes när aktivister från LO skrek ”go home” till estniska arbetare och LO:s allmänna protektionism när Karl-Petter Thorwaldsson skanderade att ”inte en ärta ska flytta till Tyskland”. Det är därför inte förvånande att Socialdemokraterna är nöjda nu när EU verkar gå mot att begränsa den fria rörligheten till förmån för LO:s intressen.
För facket har högsta prioritet alltid varit att försvara sina egna medlemmar från konkurrens. Man har hela tiden tryckt sitt parti Socialdemokraterna framför sig för högre murar och mindre frihet. Att den som vill och kan arbeta ska få göra just detta har i Sverige varit ifrågasatt av få, men enligt S gäller detta dessvärre bara så länge man vill arbeta för löner satta av kollektivavtal. Socialdemokraternas system för lönesättning är någonting som slår hårt mot den som inte producerar till ett värde motsvarande kollektivavtalet, eller den vars lön i hemlandet är desto lägre.
Partiets linje innebär också att löner inte längre ska bestämmas av arbetsmarknadens parter utan av Bryssel, vilket kommer att innebära ett avsteg från den svenska modellen. Socialdemokraternas väljare vill nog knappast att makten över svenska löner blir ämne för EU-lagstiftning. Det som är mest upprörande är emellertid att de som driver på för att begränsa den fria rörligheten säger sig värna den utländska arbetskraften och stoppa lönedumpning.
De som säger sig värna utländsk arbetskraft borde leva upp till detta och verka för att luckra upp utstationeringsregler. Nyligen röstade EU-parlamentet emellertid för lagstiftning i form av utstationeringsdirektivet som går åt rakt motsatt håll. Marita Ulvskog (S) menar att förslaget kommer att innebära en möjlighet för Sverige att återgå till ordningen som gällde innan Lex Laval. En tid då arbetare från andra sidan Östersjön stoppades och jobb inte blev gjorda eller betalades svart. Det är oroande att även ministerrådet har nått överenskommelser som rör sig mot en begränsning av den fria rörligheten.
För en polsk byggarbetare skulle en lön under kollektivavtal varken innebära en lönedumpning eller en sänkning av levnadsstandard. Den skulle snarare innebära motsatsen.
De flesta är medvetna om att lönenivåer skiljer sig åt inom Europeiska unionen. Samtidigt är kostnaderna för att leva också olika. Vad som i Sverige betraktas som en låg lön skulle exempelvis i Polen kunna betraktas som en hög sådan. När det samtidigt byggs för lite och för dyrt i Sverige, vilket drabbar konsumenter och skattebetalare, väljer Socialdemokraterna att prioritera att stoppa billig arbetskraft. Detta gör varken svenskarna eller polackerna rikare.
Lösningen är en friare lönesättning och en friare arbetsmarknad. Europeiska arbetare som kan och vill arbeta för löner under kollektivavtal borde tillåtas att göra just detta. För en polsk byggarbetare skulle en lön under kollektivavtal varken innebära en lönedumpning eller en sänkning av levnadsstandard. Den skulle snarare innebära motsatsen. Kanske är det också därför som det är just länder i Central- och Östeuropa som har varit motståndare till de ändringar som Europaparlamentet och ministerrådet nu föreslår.
Invandringen är en av de viktigaste frågorna för väljarna i dag, främst eftersom en så stor andel av de nyanlända inte kommer i arbete utan försörjs av skattebetalarna. Då måste vi försvara den invandring som fungerar – arbetskraftsinvandringen – där personer redan har ett arbete innan man ens kommit hit och bidrar till samhället. I stället väljer S att tillsammans med Sverigedemokraterna fortsatt verka för att resa murar i Europa. Vi hoppas därför att förslaget kommer att urvattnas i så stor utsträckning som möjligt i de förhandlingar som nu väntar. Enbart så kan vi värna välståndet i såväl Sverige som utlandet.