DEBATT: Förbud mot pälsindustrin är inte att värna om djuren
Norges regering vill förbjuda pälsdjursfarmning och i Sverige höjs röster för att följa efter. Problemet är bara att ett förbud mot den relativt humana svenska pälsindustrin kan leda till en ökning i länder som behandlar djuren betydligt mycket värre, skriver Alexander Fritz Englund och Sten Storgärds, FMSF.
Den norska regeringen meddelade nyligen att den vill förbjuda pälsdjurfarmning i Norge. Förslaget blottlägger det feltänk denna laddade fråga så ofta är förknippad med. Samtidigt höjs rösterna i Sverige för att vi ska gå samma väg. Det är riskabelt när känslor tillåts styra politiken.
En varelses värde kan aldrig baseras på dess utseende, söthet eller motsvarande, och djur får aldrig tillskrivas mänskliga värden. Lika farligt som det är att avhumanisera människor i politiken är det att humanisera djur. Argumentation där gränsen suddas ut för vad en människa är leder till att allas okränkbara människovärde tillåts att ifrågasättas och inskränkas.
Den som värnar djuren borde fokusera på att förbättra reglerna för djurhållning snarare än att fokusera på att förbjuda en hel bransch. Detta gäller särskilt de borgerliga politiker som yttrat sig i frågan och som förhoppningsvis aldrig skulle drömma om att förbjuda andra branscher som handlar med produkter de själva inte vill köpa.
Den konsekventa debattören måste förespråka ett förbud av köttindustrin om pälsindustrin ska förbjudas.
I grund och botten är det ingen skillnad på päls- och köttindustrin, annat än att det är olika delar av djuret som tillvaratas och att det rör sig om olika djur. Den konsekventa debattören måste förespråka ett förbud av köttindustrin om pälsindustrin ska förbjudas. Då den svenska köttkonsumtionen enligt jordbruksverket uppgick till 87,7 kg per person år 2016 kan vi anta att ett förslag om att förbjuda köttproduktion vore ett minst sagt impopulärt förslag.
Svensk djurskyddslagstiftning hör redan till de bästa i världen. Att förbjuda den inhemska produktionen skulle antagligen inte leda till att efterfrågan på päls helt försvann. Alternativet lär då bli att pälsvaror importeras från länder i vilka djur far långt mer illa än i Sverige. Minskad pälsproduktion i Sverige skulle med största sannolikhet innebära en ökad produktion i Kina eller andra länder där djurhållningen är betydligt sämre. Detta skulle innebära att antalet lidande djur i världen ökar.
Vilka rättigheter djur har och inte har är såklart ingen enkel fråga. Att de skulle ha samma rättigheter som människor är det emellertid få som hävdar. En sund inställning är snarare att vi borde minimera det lidande som djuren upplever, än att förbjuda djurhållning. Känsloargument bör lämnas utanför när pälsindustrins villkor diskuteras.