Därför kan C och L inte slås ihop
Återigen föreslås en sammanslagning av Liberalerna och Centern, och återigen tydliggörs de skillnader i partikultur som gör en sådan sammanslagning omöjlig. Dagens Nyheter tycker att Centern skall växla in sitt väljarstöd och stinna partikassa mot Liberalernas ”intellektuella kapital”. Det är inte säkert att Centern uppfattar erbjudandet som generöst.
Dagens Nyheters liberala ledarsida är bekymrad. Under Jan Björklunds egid har Folkpartiet, sedermera Liberalerna, konstant tappat stöd bland väljarna. Samtidigt har Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, seglat upp som det stora partiet på den liberala flanken. Inte nog med det, sedan Centerpartiet gjorde sig av med sin partipress har de fickorna fulla med pengar. Det är en partikassa som gör de övriga partierna gröna av avundsjuka.
Dagens Nyheter har dock en lösning på problematiken: Centern och Liberalerna skall gå ihop till ett och samma parti. På så vis kan Liberalerna klara sig över riksdagsspärren och dessutom komma i åtnjutande av Centerpartiets välfyllda skattkistor. Vad Centerpartiet skulle få ut av arrangemanget är mera oklart.
På så vis kan Liberalerna klara sig över riksdagsspärren och dessutom komma i åtnjutande av Centerpartiets välfyllda skattkistor. Vad Centerpartiet skulle få ut av arrangemanget är mera oklart.
Idén om att slå samman Centern och Folkpartiet till ett liberalt parti är förvisso inte ny. Redan 2012 tyckte Hanna Wagenius och Adam Cwejman, ordförande för Centerns ungdomsförbund respektive Liberala ungdomsförbundet, att partierna borde gå samman.
Ur ett allmänborgerligt perspektiv finns helt klart en poäng: med ett större liberalt perspektiv minskar den ständigt överhängande risken att ett av de borgerliga småpartierna åker ur Riksdagen och därmed bereder plats för en socialdemokratisk regering.
Spelteoretiskt vore det naturligtvis bättre för borgerligheten med färre och större partier, ett liberalkonservativt högerparti och ett socialliberalt mittenparti skulle räcka för att fånga upp de flesta borgerliga väljare. Verkligheten tycks dock inte ställa upp på dessa premisser. I stället tycks trenden gå mot fler och mindre partier.
Även om uppstickaren Medborgerlig samling inte tycks ha någon reell chans att ta sig över riksdagsspärren speglar partiets uppkomst en inställning bland somliga besvikna borgerliga väljare, att hellre kasta bort sin röst på ett mikroparti som inte kommer in, än att rösta på något av allianspartierna. Ökad aktivitet i det libertarianska Klassiskt liberala partiet pekar i samma riktning.
Även om dessa småpartier inte spelar någon avgörande roll för den problematik som Liberalerna brottas med är det inte utan intresse att Liberalerna tycks ha så svårt att vinna förtroende hos väljare som uppfattar sig själva som liberala. Kanske finns något av förklaringen i det sätt som Dagens Nyheters ledarsida närmar sig frågan om en sammanslagning av L och C.
Liberalerna tycks ha svårt att vinna förtroende hos väljare som uppfattar sig själva som liberala.
Enligt Dagens Nyheter skall Centerpartiet uppge sin unika position i svensk politik, sina goda opinionssiffror och sina välfyllda bankkonton för att få ta del av Liberalernas ”urbana fästen och intellektuella kapital”. Läsaren anar det obehag ledarskribenten känner vid tanken på Centerpartiets brist på intellektuellt kapital, och hur generöst erbjudandet ter sig från en DN-horisont: vad är väl goda opinionssiffror och en välfylld partikassa mot en rejäl dos folkpartistisk smartness? Det är dock inte alldeles säkert att centerpartister uppfattar erbjudandet på samma vis.
Skillnader i partikultur brukar vara det motargument som anförs när en eventuell sammanslagning av Centern och Liberalerna kommer på tal. Denna skillnad i partikultur skulle inte kunna illustreras tydligare än i Dagens Nyheters ledarartikel. Så länge Liberalerna anser sig vara de enda med intellektuellt kapital finns risken att ingen kommer att vilja vara med dem, vare sig centerpartister eller väljare.