Därför har Trump fel om handel

Donald Trump meddelade 1 mars att USA skulle införa ståltullar. ”Handelskrig är bra och lätta att vinna”, twittrade han dagen efter. Sedan dess har den mediala uppmärksamheten av frågan varit stor. Som svar förberedde EU egna motåtgärder i form av ”skyddstullar”. Efter att USA:s handelsminister 22 mars meddelade att EU tillsammans med sex andra länder undantas från tullarna har fokus skiftat till en handelsdispyt mellan USA och Kina, men undantaget är än bara tillfälligt, vilket gör att det fortfarande är osäkert hur frågan utvecklar sig framöver. Om världen nu går mot en period av ökad protektionism är det mycket oroande. Det är på sin plats att påminna om fördelarna med handel, och reda ut några vanliga missförstånd. I längden tjänar alla på handel, och import är inte något hot mot jobben.

Det uttalade målet med Trumps tullar är att gynna inhemsk produktion av stål och aluminium. Det drabbar förstås utländska producenter av samma råvaror. Men hur de påverkar alla andra i ekonomin är inte uppenbart. För en enkel förklaring av hur detta går till vill jag berätta en historia om bilproduktionen i Iowa, hämtad från boken The Armchair Economist av Steven Landsburg.

I USA finns två metoder för att producera bilar. Det ena sättet är att tillverka dem i bilfabriker i Detroit. Det andra sättet innebär att odla dem i Iowa. Det går till så här: man planterar frön, väntar några månader, skördar grödorna och skeppar iväg dem över Stilla havet. Några månader senare kommer fartygen tillbaka lastade med Toyotabilar. Egentligen är det fullständigt irrelevant för amerikaners välstånd huruvida ”Japan” är namnet på en enorm maskin som omvandlar majs till färdiga bilar eller ett land med miljontals invånare. Det är uppenbart att det skulle vara positivt för samhället om någon uppfann en sådan maskin. Varje politiskt förslag som är tänkt att skydda bilproducenter i Detroit genom tullar eller andra handelshinder sker på bekostnad av ”bilproducenterna” i Iowa. När man pratar om att skydda producenter i Detroit mot utländsk konkurrens missar man att det är lantbrukarna på majsfälten i Iowa som är konkurrensen!

Det är importen och inte exporten som är poängen med att vi handlar med andra länder.

Anledningen till att två länder tjänar på att handla med varandra är i grunden densamma som anledning till att handel mellan två individer gynnar båda parter. Det är ganska lätt att förstå att en individ aldrig kan bli rikare genom att avstå från att handla med andra, eftersom det låter oss att fokusera på att göra det vi är duktiga på och lämna över andra uppgifter till de som är duktigare än oss på det. Även om kirurgen på ett sjukhus skulle kunna städa sjukhusets lokaler snabbare än städaren så vore det ett slöseri med kompetens att låta kirurgen städa sjukhuset eftersom varje städtimme är en timme som kirurgen hade kunnat operera patienter.

Det som förändras när man går från att prata om handel mellan individer till att prata om handel mellan länder är att det finns olika viljor inom ett land, och därför kan det uppstå intressekonflikter mellan producent och konsument. Producenten vill att priset ska vara så högt som möjligt, men konsumenten av samma vara vill att priset ska vara så lågt som möjligt. Denna intressekonflikt är en av orsakerna till uppkomsten av handelskrig.

En annan slutsats man kan dra av historien ovan är att en skatt på import samtidigt är en skatt på det egna landets export. Om vi fortsätter att använda fallet ovan: att lägga tullar på export av majs från Iowa har samma effekt som en tull på importerade bilar från Japan. Det går helt enkelt att köpa färre bilar per majskolv. På samma sätt som individer arbetar och producerar saker för att kunna tjäna pengar som de kan använda till att konsumera, är export det sätt som vi betalar för vår import. Det är importen och inte exporten som är poängen med att vi handlar med andra länder. Inget land ger bort sina varor och tjänster utan någon som helst motprestation.

Handel är inte ett spel med vinnare och förlorare.

Som svar på Trumps handelstullar aviserade EU (och därefter även Kina) strafftullar mot USA, vilket beskrevs som ”försvar”, men som exemplet ovan illustrerar har den stora delen av EU-medborgarna inte mycket att vinna på dessa tullar. De drabbar den egna befolkningen på samma sätt som ståltullar påverkar amerikanerna. Anledningen till att europeiska politiker annonserade att de planerade egna tullar handlade i stället om ett politiskt spel för att sätta press på nyckelpersoner inom amerikansk politik. Syftet var att försöka förhindra eskalering av handelskonflikten. Exempelvis destilleras bourbon i Kentucky, som Mitch McConnell, Republikanernas majoritetsledare i senaten, kommer ifrån. EU har nu fått ett undantag från Trumps tullar, men eftersom undantaget endast är tillfälligt är svarstullarna fortfarande ett överhängande hot.

Om handelshinder nu är så skadliga, hur kommer det sig att politiska ledare genom historien rest dem? Skälet är att den lilla minoritet som tullarna gynnar har mycket att vinna på en sådan policy och kommer vara högljudda och villiga att lägga resurser på lobbying. Förlusten för dem som tillhör den stora majoriteten är relativt liten – kanske bara några kronor per person i höjda priser – vilket inte är tillräckligt för att det ska vara värt att bilda lobbyorganisationer och anordna demonstrationer.

Hur gör man för att vinna ett handelskrig? Ja, den något trista slutsatsen är att man vinner genom att vara del av ett välorganiserat särintresse. Om Trump är intresserad av att sitta kvar vid makten efter nästa val så handlar det om att använda handelsrestriktioner som ett verktyg för att belöna sina väljargrupper så att de ska rösta på honom i presidentvalet 2020. Om Trump däremot är ute efter att leverera ekonomisk tillväxt i USA och i världen, så finns det ingen vinnande strategi. Att prata om handelskrig är missvisande; handel är inte ett spel med vinnare och förlorare. När handel sker är det för att båda parter upplever att vad de byter till sig är mer värt än vad de byter bort. Att handel sker är alltså win-win, varför det är mer rättvisande att slå fast att handelskrig gör båda till förlorare.