Därför är tryggheten den viktigaste frihetsfrågan

Rätten till liv, fysisk trygghet och egendom är de grundvalar som ett fritt samhälle vilar på. Alla andra friheter vilar på att vi inte är eller känner oss fysiskt hotade av statsmakten eller andra som vill påtvinga oss sin agenda mot vår vilja. Enligt den liberala samhällskontraktsteorin uppger vi en del av vår frihet till staten, i utbyte mot att den upprätthåller just lag och ordning. Enligt libertarianismen, som drar liberalismens frihetstanke till dess spets, begränsas den enes frihet först när den börjat inkräkta på någon annans.

Varken individuell frihet i moralisk, kulturell och ekonomisk bemärkelse, eller marknadsekonomi, är möjligt i ett samhälle utan lag och ordning. Där självsvåldet tillåts härska oinskränkt är den enskildes frihet kraftigt kringskuren, och förutsättningarna för ett fritt och frivilligt utbyte av varor och tjänster obefintliga. Hotet om våld hotar alla de fri- och rättigheter som utgör grunden för en liberal och individualistisk samhällsordning. Den konstnärliga friheten kan till exempel inte existera i ett samhälle där konstnärer riskerar att misshandlas eller mördas. Det är därför som den svenska staten genom åren lagt betydande resurser på personskydd för konstnären Lars Vilks.

Den som inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott eftersom myndigheterna inte förmår upprätthålla sin del av samhällskontraktet är inte fri.

De ekonomiska och kulturella blomstringsperioder genom mänsklighetens historia som åstadkommits genom internationell handel har alla varit möjliga genom att en eller flera aktörer har förmått upprätthålla en grundläggande lag och ordning. Exemplen är många: romartidens månghundraåriga Pax Romana, det sena 1800-talets ekonomiska globalisering, där handelsutbytet möjliggjordes av att den brittiska flottan upprätthöll ordningen på världshaven, och de senaste decenniernas globala handel i skydd av USA, som länge betraktades som en enda kvarvarande supermakten.

I dag är såväl marknadsekonomin som individens frihet hotad från många olika håll. Det internationella säkerhetsläget är sämre än på länge. I östra Europa pågår ett krig och på flera håll i världen är säkerhetsläget spänt – runt persiska viken och i Kashmir, för att ta de mest brännande exemplen. Samtidigt utmanas USA:s ställning som den enda stormakten, dels av president Trumps utrikespolitiska doktrin som går ut på att USA ska dra sig tillbaka från rollen som internationell ordningsman, dels av att andra aktörer som Ryssland och Kina flyttat fram sia positioner på den internationella arenan.

Den individuella friheten och marknadsekonomins förutsättningar hotas också inifrån våra egna samhällen. Terrorister med politiska eller religiösa agendor har under det senaste decenniet vid upprepade tillfällen slagit till mot sammanhang och miljöer som vi tagit för vana att betrakta som trygga att vistas på och som samtidigt är uttryck för den individualistiska västerländska kulturen. De islamistiska attackerna mot satirtidningen Charlie Hebdo, mot rockkonserten på Bataclan i Paris och mot firandet av den franska nationaldagen i Nice, liksom Ariana Grandes konsert i Manchester hade alla udden riktad mot kulturella sammanhang med uppsluppna människor vars livsstil är allt som islamisterna avskyr.

Terroristernas aktiviteter hotar den individuella friheten inte bara genom den rädsla och ofrihet som attackerna i sig skapar utan också genom den politik som ofta formuleras som svar på terroristernas angrepp. USA:s ”krig mot terrorismen” i spåren av elfte septemberattackerna 2001 innebar på många sätt att de individuella fri- och rättigheterna åsidosattes. Här aktualiseras det som Karl Popper kallade för ”toleransparadoxen”, det vill säga hur tolerant kan ett öppet samhälle vara mot de intoleranta krafter som vill förgöra det, innan det undergräver förutsättningarna för sin egen existens?

Den organiserade brottsligheten påminner i flera avseenden om terrorismen, inte minst vad gäller effekterna på det omgivande samhället. I Svenska Dagbladet skrev häromveckan  professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell om hur den eskalerande gängkriminaliteten i Sverige allt mer har kommit att anta den inre väpnade konfliktens logik. Agrell menar att den svenska statens våldsmonopol har satts ur spel och att detta kommer att få genomgripande konsekvenser för hela samhället om den inte stoppas.

Hur tolerant kan ett öppet samhälle vara mot de intoleranta krafter som vill förgöra det, innan det undergräver förutsättningarna för sin egen existens?

Kriminaliteten inskränker människors frihet här och nu. Den som inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott eftersom myndigheterna inte förmår upprätthålla sin del av samhällskontraktet är inte fri. Den som får sin egendom stulen eller förstörd utan ersättning medan förövarna går fria för att polisen inte har resurser att utreda är inte fri.

En satirtecknare som undviker vissa ämnen av rädsla för våld, eller en gallerist som inte vågar ta in verk från vissa konstnärer på grund av hotbild är inte fri. En journalist som inte vågar granska vissa grupper, organisationer eller miljöer på grund av fruktan för sitt liv är inte fri. En butiksägare som tvingas stänga ned sin butik efter för många rån, eller en företagare som tvingas flytta sin verksamhet till en annan stad på grund av ökande otrygghet är inte fri.

Våra friheter hotas i dag från tre håll: dels av dem som aktivt angriper oss och vårt samhälle genom terror, våld och kriminalitet, dels av den repressiva politik som riskerar att bli svaret på detta, men också av dem som genom lögner och dimridåer gör sitt yttersta för att dölja den destruktiva samhällsutvecklingen och stämpla dem som uppmärksammar den som alarmister eller ännu värre saker.

Våra individuella fri- och rättigheter börjar och slutar med den grundläggande tryggheten för liv, hälsa och egendom. Därför är trygghetsfrågorna de viktigaste frihetsfrågorna.