Den som åkt taxi – eller tagit en elsparkcykel – i en europeisk storstad på senare år har sannolikt vid något tillfälle använt sig av Boltappen. Bolt Technology är Estlands i dag kanske mest kända startup, och har expanderat sin verksamhet till delar av Mellanöstern, Afrika och Latinamerika. 

Tallinn, där Bolt fortfarande har sitt huvudkontor, men även universitetsstaden Tartu, betraktas i dag som några av världens mest attraktiva platser för nya techföretag. En undersökning visade förra året att Estland är det land i Europa som skapat flest unicorns – startupföretag som värderas till mer än en miljard dollar – per capita. Sju stycken är man uppe i, med en befolkning på 1,3 miljoner.

Framgångarna avspeglas även i välståndsutvecklingen. När Estland blev EU-medlem 2004 var BNP per capita 33 procent av EU-snittet. Idag ligger Estland på 67 procent av snittet, med en BNP per capita som är högre än exempelvis Greklands och Portugals.

Men Estland hamnar också konsekvent i topp när man bedömer olika länders ekonomiska friheten. I kanadensiska Fraser Institutes mätning Economic freedom of the world, som toppas av Hongkong, Singapore och Schweiz, hamnar Estland på åttonde plats. De högst placerade EU-länderna är Estland, Danmark och Irland det EU-länder. Hos Heritage Foundation landar Estland sjundeplatsen på listan över världens ekonomiskt friaste länder. Här toppar återigen Singapore och Schweiz. Estland får bland EU-länderna sällskap av Irland och Luxemburg i toppskiktet. 

När man frågar politiker och ekonomer i Tallinn om bakgrunden till den moderna estländska ekonomin återkommer nästan alla till tre faktorer. 

För det första: framgångarna för telefonitjänsten Skype, som såldes till Microsoft 2011 för 8,5 miljarder dollar, och som därmed lade grunden både ekonomiskt och erfarenhetsmässigt för fler entreprenörer. 

För det andra: den tidiga digitaliseringen av offentliga tjänster som bidragit till skapandet av framgångsrika företag, men också till en effektiv och enkel byråkrati. 

Och för det tredje, förstås: systemet med en låg och platt skatt på 20 procent på både arbets- och kapitalinkomster.

***

SEB, som har sitt estniska huvudkontor i ett av centrala Tallinns mest välkända landmärken,  är Estlands ledande bank. Likaledes svenska Swedbank har ungefär samma marknadsandelar. När jag frågar SEB:s chefsekonom Mihkel Nestor om bakgrunden till den moderna estniska ekonomin är det just enkelheten i systemen som han lyfter fram.

– Att hålla saker så enkla som möjligt och inte ha en särskilt omfattande byråkrati är några av de mest utmärkande dragen för hur estnisk politik och förvaltning är uppbyggd. Jag tror att ett av huvudmålen alltid varit att systemen ska vara företagarvänliga. Plattskattesystemet är en del av detta. 

Systemet med platt skatt, som infördes efter att landet 1991 återfått sin självständighet, innebär att alla typer av inkomster beskattas med en platt skatt. Skattesatsen var ursprungligen 21 procent, men sänktes 2014 till dagens 20 procent. 

Undantaget är vinstutdelningar som redan beskattats i bolaget. Sedan 2000 innebär systemet att vinster som stannar i företaget inte längre beskattas. Vinster beskattas först när de delas ut till aktieägarna och då med 20 procent vid ett tillfälle. Som jämförelse beskattas bolagsvinster två gånger i Sverige – först genom bolagsskatten och därefter som kapitalinkomst. 

”Skattesystemet har varit oerhört viktigt för förmågan att attrahera och uppmuntra investeringar.”

Tanken med denna reform var att uppmuntra investeringar, berättar Andres Sutt när jag träffar honom i riigikogubyggnaden – det estniska parlamentet. Sutt, som representerar det liberala regeringspartiet Reformpartiet, är ordförande i utrikesutskottet och har tidigare varit bland annat minister för IT och entreprenörskap, men även vice centralbankschef.

– Skattesystemet har varit oerhört viktigt för förmågan att attrahera och uppmuntra investeringar. Om du vill återinvestera vinsten, om du anser att det är den mest effektiva användningen av kapitalet, behöver du inte betala skatt vid räkenskapsårets slut, utan först vid den punkt du börjar ta utdelning. Intäkterna från bolagsskatten blev dessutom högre efter denna reform.

Sutts iakttagelse är en påminnelse om att Lafferkurvan inte bara är en teoretisk konstruktion. Sänkta skatter kan i många fall leda till beteendeförändringar som ger ökade skatteintäkter, på samma sätt som höjda skatter kan leda till minskade skatteintäkter.

Men skattesystemet har inte bara varit viktigt för att locka investeringar. Det är också en konkurrensfördel för estniska företag som vill locka till sig kompetens från andra länder, där exempelvis välavlönade IT-experter snarare skulle betala 50 än 20 procent i skatt. 

***

Estlands arbete med att digitalisera offentliga tjänster har länge uppmärksammats och kommit att betraktas som en förebild för andra länder. Exempelvis var man tidigt ute med möjligheten att deklarera och hantera alla typer av myndighetskontakter digitalt. Det har också, som Mihkel Nestor på SEB konstaterar, varit viktigt för framväxten av den estniska IT-sektorn. Inte minst har det lett till att landet har flera framgångsrika företag inom cybersäkerhet. 

– Ända sedan 1990-talet har IT-sektorn setts som prioriterad, och det startades tidigt företag som byggde olika system för den offentliga sektorn. Flera blev så bra på det att de kunde exportera sina lösningar. På så sätt skapades både en kompetensbas och en grogrund för fler startups. Jag skulle säga att den ekonomiska politiken alltid har varit utformad för att IT-sektorn ska kunna växa så snabbt som möjligt.

Har man inga pengar, då har man inte heller råd att bygga dyr byråkrati.

Precis som med den platta skatten går idéerna bakom digitaliseringen att spåra tillbaka till det tidiga 1990-talet, och ambitionen att bygga en liten och effektiv stat. Det är betydligt billigare att bygga ett digitalt system än att bygga en klassisk pappersbaserad byråkrati, konstaterade man i det då fattiga Estland. Har man inga pengar, då har man inte heller råd att bygga dyr byråkrati. Detta har tillsammans med den platta skatten, konstaterar Andres Sutt, bidragit till vad som kanske bäst kan beskrivas som en kultur av att ha en liten och begränsad stat.

– Jag tror att det hjälpte att vi, när vi inledde återuppbyggnaden av vårt land, inte hade särskilt mycket pengar och därför var tvungna att vara statsfinansiellt ansvarstagande. Så vi fokuserade på hur vi kunde bli mer effektiva och då spelade digitaliseringen en nyckelroll. Trots att vi sedan dess behövt hantera allehanda upp- och nedgångar i ekonomin fortsätter vi att ha en av de lägsta statsskulderna i EU.

Men Estlands framgångsresa går inte att förklara utan de idéer som präglat landet sedan självständigheten 1991. Det handlar inte minst om en strävan efter att bli ett modernt nordeuropeiskt land – och kasta av sig den långa skuggan av Östeuropa och post-sovjetisk glåmighet. Det är också anledningen till att man oftast skyr jämförelsen med de andra öst- och centraleuropeiska länderna som tog steget in i EU och Nato samtidigt som Estland i början av 00-talet. De intressanta jämförelserna är de med de nordiska länderna, menar Andres Sutt.

– Om någon hade sagt att vi hade en detaljerad plan och att det enda vi behövde göra var att följa den, då vore det förstås ett felaktigt påstående. Men saker händer inte utifrån tomma intet. Vi hade ett öppet förhållningssätt, experimentlusta och globala ambitioner. Också har det alltid funnits en drivkraft att komma i kapp. Går det bättre för oss än för centraleuropeiska länder? Det är inte riktigt jämförelsen vi gör. Den relevanta jämförelsen är den med Sverige, Finland och Danmark. 

Men i Estland finns också en ideologisk, marknadsliberal tradition som grundlades åren kring självständigheten, och som fortfarande sätter sin tydliga prägel på politiken. 

***

En historia som berättas i Tallinn handlar om Mart Laar, Estlands premiärminister mellan 1992 och 1994. Mart Laar ledde den regering som bland annat införde plattskattesystemet. Ställd inför utmaningen att bygga ett ekonomiskt system från grunden vände sig historikern Laar till den enda bok om ekonomi han hade läst: Milton Friedmans Frihet att välja. Och på den vägen var det, berättar esterna. Tullar och subventioner avskaffades, statliga företag privatiserades och den platta skatten infördes.

Frihet att välja var naturligtvis inte den enda bok om ekonomi som Laar hade läst, men det var den första och den hade påverkat honom djupt. 2006 tilldelades Mart Laar Milton Friedman-priset av tankesmedjan Cato Institute, och berättade då om Friedmans betydelse som inspirationskälla, men också om hur han första gången hörde talas om ekonomen och Nobelpristagaren:

Estonia got a lot of advice from other nations about how to work toward freedom. A lot of western countries, including the United States, gave us advice supporting a big state, big government, big expenditures, high taxes, and progressive taxation. And in this context, I must say it was very useful, again, to remember the Soviet time. Because the first time I heard the name Milton Friedman was in the deep Soviet time, when I read in the newspapers or in some propaganda newsletters of a very bad, dangerous western economist called Milton Friedman. At the time, I didn’t know anything about Friedman’s ideas, but I was quite sure that if they were so dangerous to communists, he must be a good man.

Mart Laar var långt ifrån ensam om att ha hämtat inspiration från marknadsliberala ekonomer under åren då Estland bröt sig loss från den kollapsande Sovjetunionen. Gunnar Hökmark, då chef för Timbro Idé och moderat riksdagsman, som hade initierat Måndagsrörelsen till stöd för balterna, berättar om hur svenska marknadsliberaler i samarbete med Måndagsrörelsen arbetade aktivt med att utbilda de ledande företrädarna inom de baltiska oppositionsrörelserna.

– Tillsammans med bland andra Sture Eskilsson, Mats Johansson och Peeter Luksep satte vi ihop en avancerad utbildning i marknadsekonomi, rättsstat och konstitutionella frågor. Mart Laar var en av dem som vi intensivutbildade i Sverige, med ledande svenska nationalekonomer som Johan Myhrman och Ingemar Ståhl. I de baltiska länderna skedde en fältverksamhet inriktad på aktiva i de olika befrielserörelserna. Laar har upprepade gånger återkommit till hur viktig den tiden var, inte minst för att den inkluderade så många andra så att det uppstod en kritisk massa.

”Partierna med störst väljarstöd har överlag varit ekonomiskt mycket liberala.”

Kanske är detta en faktor, om man ska försöka förstå den breda politiska uppslutningen bakom de marknadsliberala idéerna och plattskattesystemet i dagens Estland. Landet var långt ifrån det enda i det tidigare sovjetblocket som införde platt skatt under 1990-talet eller i början av 00-talet. Men systemen har på många håll visat sig sårbara för vänsterpopulism,  och flera av länderna, exempelvis Lettland, Litauen och Slovakien har senare övergått till progressiva skattesystem. Men i Estland är stödet för systemet fortsatt starkt, även om det finns partier till vänster som vill avskaffa det, konstaterar Mihkel Nestor på SEB.

– Partierna med störst väljarstöd har överlag varit ekonomiskt mycket liberala, och jag skulle säga att systemet med platt skatt är en av deras, låt oss säga, främsta troféer, som de är mycket stolta över.

Men det handlar också om att systemet efter snart 30 år blivit en självklarhet.

– Jag tror att de flesta har blivit så vana vid det, att det är svårt att tänka sig något annat. Även för dem som kanske skulle gynnas av ett progressivt system framstår tanken som närmast udda, de allra flesta har inte ens tänkt tanken. Och eftersom den platta skatten i grunden uppfattas som rättvis, så finns det inget utbrett stöd för att ändra systemet, säger Mihkel Nestor.

Samtidigt menar många att det estniska politiska systemet med åren har blivit mindre radikalt marknadsliberalt. Både finanskrisen, covidpandemin och kriget i Ukraina har lett till ökade krav på att staten ska gå in och hjälpa till när ekonomin krisar. Men det handlar också om vad som kanske bäst kan beskrivas som som de stigande förväntningarnas missnöje. Ju rikare ett land blir, desto större blir befolkningens krav på politiken. Eller som Andres Sutt konstaterar: 

– Under det tidiga 1990-talet hade vi i Estland i praktiken ingenting att förlora, och allt att vinna. Det var inte nödvändigtvis enkelt att göra genomgripande förändringar, men det fanns bland folk en förväntansbild om att livet skulle bli bättre, som det också mycket riktigt blev. Jag tror dock att många av de grundläggande värderingarna från den tiden fortfarande är närvarande. 

Stödet för plattskattesystemet blir inte minst tydligt inför parlamentsvalet som kommer att hållas i början av mars. Reformpartiet är med knappt 30 procent största parti i opinionsmätningarna och den allmänna uppfattningen är att partiet återigen kommer att bilda regering. Förutom Socialdemokraterna och Centerpartiet, som sedan länge förespråkar progressiv skatt, sluter övriga partier upp bakom den platta skatten. En fråga som diskuteras är däremot hur grundavdraget kan reformeras. I dag trappas grundavdraget successivt av, och utgör därmed ett progressivt inslag som drabbar många vanliga löntagare i det annars platta skattesystemet. Flera partier går till val på en reformering, och exempelvis Reformpartiet menar att det inte ska ske någon avtrappning alls. Skattesystemet ska vara helt platt, och ha så få undantag som möjligt.

”Jag tror inte att det finns några ester som skulle vilja ha den typ av byråkrati som man har i Frankrike och Tyskland.”

Men stödet för det estniska skattepolitiken handlar förstås också om att man nu sett resultaten. Många kan på ett tydligt sätt jämföra med andra länder, och då faller jämförelsen i allmänhet ut till Estlands fördel, konstaterar Mihkel Nestor på SEB:

– Jag vet hyfsat många från Frankrike som gärna skulle ändra sitt system till något som påminner om det vi har här i Estland. Men jag tror inte att det finns några ester som skulle vilja ha den typ av byråkrati som man har i Frankrike och Tyskland. Jag tror att de flesta som bott utomlands, eller som gjort affärer med företag utomlands, är väldigt nöjda med det enkla och obyråkratiska system vi har och att vi inte har en progressiv skatt.

***

Edmund Burke konstaterade en gång att det är lika svårt att beskatta och samtidigt göra människor nöjda, som det är att älska och samtidigt vara vis. Och det gäller förstås även i Estland. Grundavdragets utformning är en omdebatterad fråga, en annan är nivån på arbetsgivaravgifterna (kring 30 procent) som en del branscher menar undergräver landets konkurrenskraft.

Ändå går det inte att komma ifrån bilden att Estland lyckats mycket väl med att utforma ett stabilt och internationellt konkurrenskraftigt skattesystem. I boken Rebellion, Rascals and Revenue (2021) ställer skatteforskarna Michael Keen och Joel Slemrod upp en övergripande princip för hur skattesystem borde utformas:

”Undvik att snedvrida individers och företags beslut, så länge det inte finns mycket goda skäl för det, som exempelvis förekomsten av en externalitet eller när det föreligger rättviseskäl som väger tyngre än de samhällsekonomiska kostnaderna.”

Det är en princip som det estniska systemet plattskattesystemet ligger nära. Det finns en grundläggande rättvisa i att alla bidrar på samma sätt, med en lika stor andel av sin inkomst, och inga incitament snedvrids.

Visst är det estniska systemet med en platt skatt och en liten och effektiv byråkrati delvis ett resultat av möjligheten att efter självständigheten bygga ett system från grunden – utan att behöva kompromissa med existerande system. Men det är också resultatet av en tydlig strävan efter att bli en vinnare i globaliseringen. 

– Med den platta skatten attraherar du och behåller talanger, du motiverar människor att arbeta och skapar inte incitament för människor att avstå från att tjäna mer, konstaterar Reformpartiets Andres Sutt.

Det är en iakttagelse som är relevant för alla länder som vill vara konkurrenskraftiga i en global ekonomi.

Omslagsfoto föreställande Tallinns gamla stad: AP Photo/Pavel Golovkin