Dags för liberal väckelse

Liberalismens död utropas ständigt av dess belackare. Tanken på att ett samhälle i första hand formas av individers fria vilja och val, är utmanande för alla dem som ser sig själva som en överhet och på den enskilda människan som lättlurad, omyndig och osjälvständig.

Det är inte bara auktoritära ledare som känner denna frustration inför osäkerheten som människors fria val innebär, utan alla som anser sig lägga människors liv tillrätta bättre än människorna själva. Men allra störst fiende till det öppna samhället och liberala idéer är de som känner att det hotar deras maktmonopol.

Det kan vara Putin som förklarar att den liberala demokratin är obsolet, men inte mer obsolet än att han fruktar minsta lilla demonstration på Röda Torget. Det är Kinas Xi som har dragit åt tyglarna i rädslan för den frihetslängtan som kan leda till demonstrationer i Fastlandskina. Det är självfallet den islamistiska rörelse som inte vill tillåta något annat än den egna uttolkningen av guds lag, som ser den liberala demokratin som ett hot och som räds allt det som ligger i människors valfrihet och kvinnors utslagna hår.

Rädslan för liberalismen övertrumfar ständigt ryktena om dess död. Det gäller även dess resultat. I den liberala världen har kultur och civilisation utvecklats på ett sätt som inte något annat samhällssystem har tillåtit. Marknadsekonomin och globalisering har bekämpat fattigdom och förnedring, försvårat för förtryckare och öppnat upp samhällen.

Valfriheten har revolutionerat välfärden.

I Sverige har vi sett hur marknadsekonomi och privata alternativ utvecklat välfärd och ekonomisk dynamik. Över 340 000 elever går i dag i fristående skolor, därför att de själva valt dem. Privata alternativ står för mer än en femtedel av sjukvård och äldreomsorg, och de har kunnat växa därför att människor har valt dem eller för att kommuner och regioner sett dem som kvalitativa alternativ med lägre kostnader.

Genomgående får de privata alternativen i snitt högre ranking, poäng eller resultat när jämförande studier genomförs. Skälet till att det är så är att de inte hade kunnat finnas annars, eftersom de bygger på att vara bättre än de offentliga alternativen. Valfriheten har revolutionerat välfärden.

Fri konkurrens, marknadsekonomi och privat äganderätt har också gett Sverige ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv. De stora problem som finns inom svensk ekonomi handlar om en bostadsmarknad som inte är någon marknad, arbetsmarknaden som sönderreglerats samt den offentliga sjukvården.

De har alla det gemensamt att de bygger på en planekonomisk modell som i verkligheten gång efter gång visat sig leda till bristande effektivitet, bristande hänsyn till den enskilde, oförmåga till innovationer samt köer, ransonering och galopperande priser.

Trots att få utanför den extrema vänstern i dag öppet försvarar planekonomin, vill en stor del av det svenska samhällets beslutsfattare likväl använda ett planekonomiskt system för att styra över välfärden, trots att de alltid har misslyckats. De planekonomiska systemen lever nämligen bara upp till de politikers krav som vill värna den egna makten över andra.

De som tror att vi löser dagens problem genom löntagarfonder, statligt ägande och förbud mot privata alternativ, börjar på samma ruta som socialismens predikanter alltid har börjat. Och de slutar alltid på samma ruta. I själva verket är det den självutropade eliten som är lättlurad, omyndig och osjälvständig. De följer bara debattens drev och strömmar.

Det är dags för en ny väckelse av de liberala idéer som ligger rotade i verkligheten. I den kraft som förändring kan ge och som tar sikte på att människor ska kunna förverkliga sina drömmar, istället för att de ska förverkliga andras. Annars riskerar vi ett samhälle där det är makten som ställs ovanför rätten.