Thea Erlandsson: Dadgostar bestämmer mer än vad du tror 

Vänsterpartiet vill sitta i en rödgrön regering efter valet 2026. Det gjorde partiledaren Nooshi Dadgostar tydligt i sitt Almedalstal. Samtidigt har V redan lyckats hämta hem en sakpolitisk trofé som borde väga nästan lika tungt som ministerposter. Genom sin enträgna opinionsbildning från 2010 och framåt har V lyckats övertyga Socialdemokraterna om att förorda ett vinstförbud i skolan, anamma en allt mer kritisk retorik kring vinstintressen i allmänhet och dessutom fått flera andra partier, inklusive borgerliga, att börja kritisera den svenska modellen med valfrihet i den skattefinansierade välfärden. 

Nu är nästa projekt för Vänsterpartiet att omforma den ekonomiska politiken i Sverige och göra upp med den “högerdoktrin” som sägs ha rått sedan 1990-talet. Ett av partiets utspel i Almedalen handlade i denna anda om att bekämpa de så kallade “matjättarna” och införa pristak på livsmedelsprodukter. I grund och botten handlar det om att införa mer statlig kontroll av företag och begränsa den fria marknaden.

När saker och ting blir dyrare är den socialistiska reaktionen alltid att tänka sig att det behövs mer av politisk styrning. Oavsett om det gäller hyran eller priset på Bregott. Det räcker med att se till historien för att förstå varför det inte är framgångsrikt. Prisreglering i Sovjet ledde till livsmedelsbrist, köer och svarta marknader. I Sverige har samma sak skett för bostadsmarknaden. Det kan tyckas vara en orättvis jämförelse av en brutal diktatur med en stabil demokrati. Men i grunden är det två exempel på samma problematik. Och för Dadgostar är det viktigare att skicka en signal om att hon vill sänka priserna på mat, trots att hennes förslag knappast kommer leda till det. 

Vänsterpartiets ideologiska grund försvinner inte för att ”förstatligas” ersätts med ”demokratiseras”.

När Vänsterpartiet skulle anta ett nytt partiprogram i våras var protesterna högljudda över att klassiska vänsterformuleringar hade försvunnit, exempelvis en mening om att kapitalism ska avskaffas. Men den ideologiska grund som Vänsterpartiet är sprungen ur försvinner inte bara för att “förstatligas” ersätts med “demokratiseras”. Om kampen mot matjättarna visar något så är det att Dadgostar förvisso vill nå ut till en bred kyrka men hon kommer fortsätta att predika samma sak. 

Om Dadgostar lyckas ta plats i en S-ledd regering skulle det vara första gången som Vänsterpartiet innehar en eller flera ministerposter och inte bara agerar stödparti. Det är långt ifrån omöjligt. Som Dadgostar själv påpekade i sitt tal gjorde V, med Jonas Sjöstedt i spetsen, bra ifrån sig i EU-valet och nu är hon övertygad om att “vänstervindar” blåser i Europa. Men om en rödgrön regering ska bli verklighet 2026 måste S, V och MP samla en egen majoritet och Magdalena Andersson måste dumpa Centerpartiet. Det är lättare sagt än gjort. 

Dadgostar hindrar S från att röra sig alltför långt ut mot höger.

Vad Dadgostar däremot lyckas med är att se till att Socialdemokraterna inte rör sig alltför långt ut mot höger. Det gör hon bland annat genom att lyfta stärkt a-kassa, höjda pensioner och kortare arbetstid i sitt tal. Populära åsikter bland många S-aktiva och förslag som mycket väl skulle kunna locka över vänsterlutande S-väljare. Och det räcker med att lyssna på Anderssons allt tydligare vänsterretorik för att förstå att S ser detta som en risk.  

Numera vill S inte bara avskaffa friskolor. De vill gå igenom varje sektor i Sverige och sedan besluta hur mycket företagsamhet och fri marknad som ska få finnas kvar. Bankerna, läkemedelsindustrin, energimarknaden, apoteken och livsmedelsbranschen ska granskas. Så även om de inte vill avskaffa kapitalismen, som många vänsterpartister uppenbarligen fortfarande vill, har Vänsterpartiet lyckats putta Socialdemokraterna en bra bit till vänster. Det tänker Dadgostar fortsätta med.