Coronakrisen illustrerar värdet av stabila statsfinanser

När coronaviruset lamslår stora delar av svensk ekonomi visar det hur viktigt det är med stabila statsfinanser. Utan sådana blir det mer riskabelt att ta de stora lån som krävs för att rädda Sveriges ekonomi. Trots detta hävdar både socialdemokratiska föreningen Reformisterna och LO att vi borde avskaffa överskottsmålet som i dag ligger på 0,3 procent av BNP. Reformisterna vill i stället att vi ska ha ett budgetunderskott på 2 procent av BNP, motsvarande över 100 miljarder. Syftet med överskottsmålet är tvärtom att bygga upp en buffert som kan användas under kriser som denna.

Reformisterna har dock rätt i att en mycket liten statsskuld inte nödvändigtvis är positivt. Det är nämligen bra att ha en omsättning av statsobligationer så att staten inte behöver starta om systemet när krisen kommer. Om de negativa effekterna av en för låg statsskuld vägs mot de negativa effekterna av en för hög statsskuld är det sistnämnda dock markant värre. Tidigare studier visar exempelvis att länder med hög statsskuld har lägre tillväxt än länder med låg statsskuld. De ökade medel som ett lån resulterar i skulle med andra ord i viss mån redan funnits genom den ökade tillväxten som en mindre statsskuld leder till.

Om Reformisterna får som de vill med ett budgetunderskott på 2 procent så skulle inte bara statsskulden vara större, utan också kostnaden för ett statligt lån. När risken för långivarna ökar så ökar också räntan. Detta eftersom bankerna kan bli mer osäkra på huruvida staten faktiskt kommer kunna betala tillbaka lånen när staten samtidigt går med kontant budgetunderskott. Enligt amerikanska myndigheten CBO gäller detta förhållande trots att statliga räntepapper är mycket säkra. Om Sverige efter 90-talskrisen i stället för ett överskottsmål hade haft ett budgetunderskott på 2 procent så skulle med andra ord kostnaden för staten att ta ett lån öka. Att inte höja statsskulden markant är således gynnsamt.

För att inte stjäla pengar från framtida generationer krävs det att investeringen är samhällsekonomiskt gynnsam

Som tur är finns det en bred enighet inom svensk politik om att staten inte bör låna för att få igenom sin politik. Även om exempelvis Magdalena Andersson vill överge överskottsmålet så vill hon iallafall att det ska ersättas med ett balansmål. Om allt fler aktörer likt Reformisterna däremot öppnar dörren för att staten ska låna även i högkonjunktur så kommer det få negativa konsekvenser. För om Socialdemokraterna börjar finansiera sin välfärdspolitik med lån, varför ska Moderaterna då inte finansiera sina skattesänkningar med lån? Om enigheten försvinner öppnas således en dörr som är svår att stänga. Det är en farlig väg att gå. En väg där ingen av aktörerna i svensk politik har faktiska incitament att spara inför en kris.

Ett annat problem med att staten lånar även i goda tider är att det i grund och botten innebär ett lån av framtida tillväxt. För att inte i princip stjäla pengar från framtida generationer krävs det med andra ord att investeringen är samhällsekonomiskt gynnsam. Politiker kommer dock fortfarande vara politiker och därmed försöka leverera storartade vallöften i syfte att bli omvalda. Finanspolitiska rådet konstaterar exempelvis att flertalet infrastruktursatsningar har varit samhällsekonomiskt ineffektiva eftersom politiker velat uppfylla sina egna politiska mål. Ett exempel på detta är de mycket kostsamma höghastighetstågen som står med i januariavtalet. Där har röster för att tågen ska lånefinansieras höjts trots att Trafikverkets rapport visar att det inte är en samhällsekonomiskt lönsam investering. Att därmed börja låna, även om det sker bakom en argumentation av framtida investeringar kommer sannolikt resultera i ett slöseri av skattemedel.

Den som är satt i skuld är inte fri, orden från vår tidigare statsminister Göran Persson tycks ha relevans även för den statliga skulden. Om vi inte skulle sparat i goda tider skulle den nuvarande krisen slå hårdare mot Sveriges ekonomi. Att behålla enigheten om det finanspolitiska ramverket är därför något alla bör värna om.