Christofer Fjellner: Låt inte lögnen bli norm
Socialdemokraterna och LO ljuger om Moderaternas linje i det kommande EU-valet. Det är inte bara ett problem eftersom det vilseleder väljarna; på sikt riskerar den sortens lögner att kortsluta det politiska samtalet, skriver Europaparlamentarikern Christofer Fjellner.
Spider man tillräckligt mycket dumheter är det till slut något som fastnar. Upprepar man ett falskt påstående tillräckligt många gånger är det till slut någon som tror på det. Metoden präglade Brexitlägrets retorik om EU och Donald Trumps hätska utfall mot Hillary Clinton i den amerikanska presidentvalskampanjen. Nu tar Socialdemokraterna och LO metoden till Sverige och använder den mot oss moderater i valrörelsen till Europaparlamentet.
Det bär mig emot att bemöta deras osanningar. De vill inget hellre än att ha en sådan debatt, så att den oinvigde landar i att sanningen förmodligen ligger någonstans mittemellan. Metoden är nästan allvarligare än populismen i sig. För när sanningen sätts på undantag är det fritt fram för betydligt mörkare kraft att sprida sina lögner. Den dagen lögnen upphöjs till norm och får passera obemärkt är demokratin i Sverige illa ute.
Förra helgen stod Stefan Löfven på Socialdemokraternas EU-valupptakt och påstod att Moderaterna är ”sugna på” att ge makt åt högerextremismen i Europa. Tidigare i veckan lanserade LO sin valkampanj med den EU-fientliga Brexitparollen ”Ta tillbaka kontrollen!”, med det tillhörande budskapet att Moderaterna vill sälja ut det svenska självbestämmandet. Det går att diskutera det uppskruvade tonläget, men det största problemet är ett annat, nämligen att både Socialdemokraterna och LO ljuger. På maktens altare offrar arbetarrörelsen sanningen. Det är nya lågvattenmärken i svensk politik. Väljarna och den svenska demokratin förtjänar mer än så.
Det är rakt igenom påhittat när Löfven påstår att Moderaterna vill ge högerextremismen inflytande. Om det är någon som i kraft av sin retorik flörtar med högerextremismen är det Löfvens vapendragare, LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. När valkampanjen lanserades påstod han att striden står mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, och tillade: ”Vi ska betala löner och villkor på svensk nivå för alla jobb som utförs i Sverige, så att det inte tränger undan svenska arbetare.”
Lika felaktig är LO:s kampanj, som påstår att Moderaterna bidrar till att EU får ökad makt över välfärds- och arbetsmarknadspolitiken. Ingenting är längre från verkligheten. Sanningen är att vi moderater har varnat för den här utvecklingen under lång tid, men att Löfven avfärdat varningarna som borgerliga skrönor. Det har inte undgått någon som följer EU-debatten. Socialdemokraterna utgår ifrån att få gör det, och skapar därför sin egen verklighet. I den framgår det inte att Löfven mer än kanske någon annan regeringschef banat vägen för utvecklingen genom att anordna det sociala toppmötet i Göteborg 2017. Den som går i LO:s fälla och röstar på Socialdemokraterna för att få kontrollen tillbaka kommer att bli gruvligt besviken.
Socialdemokraterna och LO skapar sin egen parallella verklighet, när den riktiga inte passar.
Inom loppet av en vecka har två ledande röster i svensk politik ägnat sig åt att medvetet och ogenerat fara med osanning i offentligheten. Det kan omöjligt vara så att jag är den enda som reagerar på detta, men uppenbarligen har det gått så långt att de är likgiltiga inför att bli påkomna. Det är oacceptabelt och en fara för demokratins fortsatta funktionssätt.
En välfungerande demokrati förutsätter ett någorlunda fungerande och upplyst offentligt samtal, som åtminstone tar sin utgångspunkt i verkligheten. Socialdemokraterna och LO skapar sin egen parallella verklighet, när den riktiga inte passar. Det kortsluter debatten och omöjliggör ett meningsfullt utbyte av åsikter. Det behövs helt enkelt grundläggande gemensamma spelregler. Hit hör respekt för fakta och sanningen. Om inte dessa regler följs går möjligheterna till en konstruktiv debatt förlorade.
När den egna relevansen minskar höjs tonläget och budskapen blir mer radikala. LO:s medlemsantal har minskat med 30 procent sedan början av 2000-talet och medlemmarna sympatiserar inte längre med Socialdemokraterna i den utsträckningen nomenklaturen önskar. Sverigedemokraterna fick var fjärde LO-röst i valet 2018. På motsvarande sätt försöker Socialdemokraterna rättfärdiga Januriöverenskommelsen genom att påstå att de politiska alternativen till den skulle undergräva och leda Sverige bort från demokratin.
Sverige har en lång och slitsam regeringsbildningsprocess bakom sig. Den politiska klassen visade sig inte från sin bästa sida. Resan för att återupprätta medborgarnas förtroende för politiken riskerar att bli lång och smärtsam. Att Socialdemokraterna och LO går direkt in i nästa valrörelse med lögnen som vapen hjälper ingen. Att de kommer undan så här lättvindigt visar att människor redan börjar bli avtrubbade. Det är en farlig utveckling.
Valet till Europaparlamentet närmar sig och jag vill ha en intensiv valrörelse med hårda debatter och högt i tak. Men om arbetarrörelsen menar allvar med att den vill skydda demokratin måste den sluta tänja på sanningen, även när det ger kortsiktiga politiska poänger och fördelar. Det långsiktiga priset är nämligen så mycket högre och betalas av alla. Jag förutsätter att Löfven och Thorwaldsson gör avbön och inte återupprepar sina beteenden.