Centerpartiet: Facket dikterar inte LAS-utredningen

Det är bra att Siri Steijer och Timbro håller uppe trycket på utredningen om att modernisera arbetsrätten. Det är trots allt den första och kanske enda chansen på årtionden att liberalisera arbetsrätten, få till ”flexicurity” med flexibilitet och trygghet, och bryta insider-outsider på svensk arbetsmarknad. Därför bör den granskas av dem som delar vår vision. Men då får man också läsa utredningsdirektiven noggrant och inte lita blint på vad våra motståndare påstår.

Det blir väldigt märkligt när Steijer som Timbro-skribent tar LO:s ordförande som sanningsvittne till utredningens resultat när han påstår att undantagen i turordningsreglerna kommer att bli små och bara för småföretag. Jag för min del väljer att lita på direktiven för utredningen och på de skarpa ledande arbetsrättsjurister och nationalekonomer som nu ska utreda detta. I direktiven står uttryckligen att undantagen ska vara ”konkreta”, ”tydliga”, ”inte skapa tillväxtbarriärer” och därmed undvika att en viss storlek på företagen blir avgörande eller att undantagen blir otillräckliga. Det är i princip så långt direktiv kan gå utan att på förhand diktera den kraftfulla siffra som eftersöks, utan lita på utredaren.

En sak är säker, LO kommer inte diktera något. Det kommer inte utredaren att tillåta. Att LO försöker spela ned trycket från utredningen när facket parallellt ska in i förhandlingar med Svenskt Näringsliv om just detta, är dock inte särskilt överraskande.

En sak är säker, LO kommer inte diktera något. Det kommer inte utredaren att tillåta.

Steijer anammar också vänsterns eget uttryck för ändrade arbetstidsmått, ”hyvling”, och menar att förslag om att begränsa denna ”hyvling” och annat från en utredning av Anders Wallner (MP) finns med i direktiven.

I själva verket avvisas ”hyvlingen” och allt annat i Wallners utredning inte bara indirekt utan helt explicit i direktiven: ”Förslagen ska inte heller kunna påverka arbetsgivarens rätt att kunna bestämma vilka tjänster som det finns behov av på arbetsplatsen, t.ex. när det gäller tjänsternas arbetstidsmått.” Samt att ”nuvarande anställningsformer och de grunder som finns idag för tidsbegränsade anställningar ska finnas kvar och vara flexibla för såväl arbetstagare som arbetsgivare.”

Med rätta vill Steijer utreda kostnaderna för arbetsgivaren vid tvist om uppsägning av personliga skäl, en otroligt viktig fråga för små som stora företag. Men det är ju det som specifikt står i utredningsdirektiven: ”Vid angivandet av hur kostnaderna för arbetsgivare vid uppsägningar kan bli lägre bör utredaren lägga särskilt fokus på kostnader kopplade till uppsägningar på grund av personliga skäl och som på arbetstagarens begäran ogiltigförklaras”. Självklart har vi använt oss av juridisk expertis för att få detta rätt.

Sedan utgår Steijer i sin text från att vi hade kunnat få allt detta av M efter valet. Visst hade Ulf Kristersson som statsminister också kunnat föreslå dessa saker, trots att M konsekvent motsatte sig dem i förhandlingarna före valet. Men då hade det sannolikt inte blivit av, eftersom de rödgröna och SD hade haft majoritet och röstat emot. Nu blir det verkstad.

SIRI STEIJER SVARAR DIREKT:

Martin Ådahl anklagar mig för att missförstå direktiven till LAS-utredningen, samt för att använda LO som sanningsvittne. Att Ådahls förklaring av hur direktiven ska tolkas skiljer sig så mycket från fackets tolkning är i sig ett bevis på hur luddiga och otydliga direktiven är, och att utredningen därmed kan landa i helt andra förslag än Centerpartiet hoppas. Vad är Ådahls garanti för att fackets tolkning inte kommer ges störst inflytande?

Utökade undantag i turordningsreglerna är bra och skulle man få igenom rejäla undantag för företag med upp till 50 anställda skulle det bidra till en förändring – men det är inte den mest angelägna reformen av LAS. Blir det enligt LO:s förhoppning dessutom bara en ytterligare person som vissa företag ska få undanta är det en högst marginell förbättring.

Snarare behöver företag generellt större möjlighet att säga upp anställda av personliga skäl. Det borde utredningen fokusera på. I direktiven står att den ska se över hur kostnaderna för arbetsgivare vid uppsägningar ska kunna bli lägre, särskilt när det handlar om personliga skäl. Det är bra, men det grundläggande problemet med personliga skäl blir kvar.

Det största bekymret är att utredningen ska se över hur arbetsgivarnas ansvar för kompetensutveckling kan ökas. Det riskerar att bli extremt dyrt och att införa en sådan börda i utbyte mot ett ytterligare undantag i turordningsreglerna vore en enorm nettoförlust för näringslivet. Det är alltså detta som ligger i andra vågskålen – men Ådahl nämner inte ens det i sin replik.

Det duger inte att klappa sig på axeln över småvinster när så mycket står på spel, och så mycket gått förlorat för att Centerpartiet ska sitta där de sitter.

Centerpartiet har satt sig på höga hästar och utnämnt sig till företrädare för näringslivet i förhandlingarna med regeringen. Enligt Ådahl är det ”den första och kanske enda chansen på årtionden att liberalisera arbetsrätten”. C har genom Januariöverenskommelsen en stark förhandlingsposition gentemot regeringen, men det är också ett högt spel med arbetsmarknadens villkor som valuta. Då gäller det att inte gömma sig bakom symbolpolitik och vaga formuleringar för att rädda ansiktet en vecka i taget.

Det vilar ett tungt ansvar på Centerpartiet. Det som görs nu kommer få verkliga konsekvenser. Med direktiven till LAS-utredningen var det skarpt läge; förändringar av arbetsrätten var en av de allra viktigaste punkterna i JÖK:en. Det duger inte att klappa sig på axeln över småvinster när så mycket står på spel, och så mycket gått förlorat för att Centerpartiet ska sitta där det sitter.

Utnyttjar inte C och L sin förhandlingsposition fullt ut, curlar de i stället motståndarsidans företagarfientlig vänsterpolitik. Det är den ständiga risken med Januariöverenskommelsen, och den kommande LAS-utredningen.