Samhälle Krönika
Bygglovsfusk kan finansiera brottslighet
För att motarbeta korruption måste man först erkänna att problemet finns även i Sverige. Erik Lakomaa pekar på en sårbarhet i den kommunala bygglovsbyråkratin som riskerar att utnyttjas av kriminella intressen.
Bilden av det korruptionsfria Sverige håller på att förändras. Förra året kom Polismyndigheten med en uppmärksammad underrättelserapport om kriminell infiltration av kommuner och myndigheter – Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan hörde till de som pekades ut. Infiltration och korruption har också avslöjats inom Migrationsverket – något som också studerats av Brottsförebyggande rådet. Att kriminella grupper infiltrerar myndigheter och kommuner är knappast förvånande: Brottslingar svarar precis som alla andra på incitament.
De största pengarna – och därmed också den största incitamenten till infiltration och korruption – finns sannolikt inte på myndigheterna utan i kommunerna och främst inom plan- och byggsektorn. Genom att förmå bygglovshandläggare – vilket kan ske genom mutor, hot eller genom att man har personer på insidan – att ge bygglov som annars inte skulle ha getts kan kriminella snabbt skapa realiserbara tillgångar (som dessutom genererar vita pengar när fastigheten sedan säljs).
Värdet på fastigheter bestäms ju nämligen inte enbart av sådant som läge utan också av vad man får bygga på dem. En tomt där man får bygga ett hus på 300 kvadratmeter kommer att kosta mer än en där man endast får bygga 200, och en där man får bygga flerfamiljshus mer än en där man endast får bygga en villa.
Att få tillstånd att spränga på en fastighet eller avverka existerande träd i större utsträckning än vad som detaljplanen medger kan också öka värdet på den aktuella fastigheten. Detsamma gäller om man kan förvandla en tomt som inte får bebyggas – exempelvis på grund av naturvärden – till en där man får bygga.
Ett beviljat bygglov följer med fastigheten vid försäljning, vilket medför att vinsten kan realiseras snabbt.
Genom korruption eller infiltration kan även kriminella grupper undgå kostsamma regler vid uppförandet av hus. Vid nybyggnation utgörs idag en icke-oväsentlig del av kostnaden av sådant som följer av olika regler, exempelvis med avsikt att skydda miljön eller minska risken för skador på eller störningar för omkringliggande fastigheter. Den som slipper inspektioner och eller sanktioner för brott mot miljöbestämmelser, den som tillåts tippa schaktmassor, avfall eller ställa upp fordon där andra inte får kommer att kunna bygga billigare än den som behöver följa reglerna.
Nätverken behöver inte ens bebygga fastigheterna för att få vinsterna. Ett beviljat bygglov följer ju med fastigheten vid försäljning, vilket medför att vinsten kan realiseras snabbt och användas för att köpa nya fastigheter. Assistansbedrägerier, som varit en populär verksamhet i kriminella nätverk, måste däremot pågå under lång tid för att det ska bli några större pengar.
Risken är också låg. Om de kriminella inte skulle ha framgång i bygglovsprocessen kan de enkelt sälja fastigheten och prova på nytt med en annan. Det skiljer denna verksamhet från assistansbedrägerier där det normalt inte går att söka på nytt om det blir avslag, och där man inte får tillbaka insatsen om det blir avslag.
Sannolikt är problemet störst i medelstora kommuner. I storstäderna är antalet handläggare och ärenden för stort: nätverken skulle behöva där kontrollera många personer för att upplägget ska fungera, vilket ökar riskerna för upptäckt. I små kommuner är tillgängliga fastigheter för få.
Hittar nätverken en kommun som accepterar bygglovskorruption kommer den att fungera som en magnet för kriminella.
I en medelstor kan det räcka med att kontrollera två personer, en handläggare och en chef (som ser till nätverkets ansökningar hamnar hos ”rätt” handläggare), för att kunna vara säkra på att få som man vill. Det finns också många potentiella fastigheter. Och om nätverken hittar en kommun som accepterar bygglovskorruption kommer den att fungera som en magnet för kriminella.
Den kontrollmekanism som finns är främst att grannar överklagar byggloven. Det är dock en osäker väg att gå. Eftersom överklaganden är mycket kostsamma kommer grannar endast väntas överklaga i flagranta fall där nybyggnation påtagligt skulle minska värdet på de omkringliggande fastigheterna. Även om grannarna skulle få bifall i domstol tvingas de stå för sina advokatkostnader – det gör att man inte kan förvänta sig att det drivs särskilt många fall.
Att driva mål i domstol är inte heller en patentlösning. Eftersom kommunerna har en tämligen långtgående rätt att tolka de egna detaljplanerna finns också utrymme för bedömningar i det enskilda fallet som avviker från av detaljplanen– i synnerhet när detaljplanerna är otydliga. Grannar som vid en rimlig läsning av planbestämmelserna borde få rätt kan genom detta ändå förlora i domstol.
Läs också:
Mindre tolkningsutrymme i planbestämmelser skulle minska incitamenten till korruption eller infiltration, likaså en ordning att den som överklagar ett bygglov och vinner får sina ombudskostnader ersatta av kommunen.
I teorin kan även politikerna i byggnadsnämnden fungera som en granskande instans, men de har få incitament (och sällan den tekniska kompetens som krävs för det) att gå emot tjänstemännen. Kommunerna har redan i dag mycket omfattande befogenheter när det gäller att ingripa mot överträdelser. Det går (även om det inte är tänkt att fungera så) också att ha miljöinspektion av en byggarbetsplats varje dag om man vill. Och det är i många fall möjligt att belägga överträdelser mot regler med viten på nivåer som gör att verksamheten inte längre lönar sig för de kriminella grupperna. För att göra det krävs emellertid att man accepterar tanken på att korruption kan förekomma i den egna kommunen och uppmärksammar problemet.