Borgerliga politiker vill ge EU mer makt – när det passar dem

Vilken makt bör EU ha över Sverige? Denna fråga återkommer i varje EU-valrörelse och sammanfattar dessutom en av EU:s grundprinciper – subsidiaritetsprincipen – väl. Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt och att EU inte ska ha makt över beslut som bättre kan fattas på nationell eller lokal nivå. I teorin kan detta låta simpelt men tolkningen av vad som är ett gemensamt problem skiljer sig mycket mellan partierna. För att undersöka de borgerliga partiernas syn på subsidiaritet har jag skickat en enkät till de borgerliga europaparlamentarikerna. Resultatet av denna publiceras i en rapport den 3 juni, men några av slutsatserna redovisas i denna artikel. Citaten nedan är hämtade från enkäten.

Trots att endast en fjärdedel av mandatperioden har ägt rum så har subsidiaritetsprincipen utsatts för stort tryck. Exempelvis har förslag som skulle innebära ökat inflytande från EU över arbetsmarknaden presenterats. Därutöver har EU:s kanske mest ambitiösa förslag någonsin – den gröna given – röstats igenom.

Det som kan komma att påverka EU mest är dock coronapandemin. Krisen kan öppna upp för en ny tolkning av vad som klassas som ett gemensamt problem. Är folkhälsofrågor nu ett gemensamt problem? Är en europeisk arbetslöshetsförsäkring en åtgärd som nu anses fungera bättre på EU-nivå? Inom borgerligheten råder det skilda meningar om dessa och andra liknande frågor.

Liberalerna

På ena sidan av subsidiaritetsspektrumet hittas Liberalerna vars syn på EU kan sägas vara EUforisk. I en rad frågor har Liberalerna intagit positioner som ur ett svenskt borgerligt perspektiv är unika. Partiet är exempelvis ensamma inom borgerligheten med både sitt stöd för den sociala pelaren och för att ge EU beskattningsrätt.

Som svar på frågan vad subsidiaritetsprincipen innebär för dem så svarade Liberalernas Europaparlamentariker Karin Karlsbro:

– Liberalerna värnar om subsidiaritetsprincipen och ser det som en självklar del i Europasamarbetet. Beslut ska fattas på den lagstiftande nivå som ger bäst effekt samtidigt som den är närmast medborgarna. Men till skillnad från andra partier har vi möjligtvis en annan tolkning av vilken nivå som ger bäst effekt.

Den annorlunda tolkning av subsidiaritet som Liberalerna har är dock mycket bred. Till skillnad från de övriga borgerliga partierna delar Liberalerna de flesta av sin partigrupps (Förnya Europa) överstatliga förslag. Karlsbro påpekar dock att hon inte stödjer partigruppens förslag att införa minimilöner på EU-nivå. Ett synsätt som kan tyckas vara någorlunda naivt i och med att Liberalerna stödjer den sociala pelaren, som anger ett antal sociala principer som EU ska följa. Att dessa principer som flertalet påpekade inte skulle leda till lagstiftning har visat sig vara felaktigt.

Om den gröna given säger Karin Karlsbro:

– Det är mycket positivt och historiskt att parlamentet lyckats förhandla fram ett så ambitiöst och heltäckande förslag. Jag hade däremot velat se fler och mer djärva förslag, till exempel en gemensam koldioxidskatt och ett sammanlänkat elnät i EU.

En koldioxidskatt kan tyckas vara motiverad utifrån nuvarande klimatläge, men det skulle lika gärna kunna vara en miniminivå som beslutades av medlemsländerna i ministerrådet. Att Liberalerna här som i så många andra EU-frågor tar ett steg längre illustrerar partiets relativt svaga förankring i subsidiaritetsprincipen.

Likt förslag om miniminivå på koldioxidskatter så är Liberalernas förslag om att ge EU beskattningsrätt heller inte realistiskt eftersom det kräver enhällighet i ministerrådet. Med andra ord måste alla medlemsländer vara överens, något som är mycket osannolikt för ett så omtvistat förslag som att ge EU beskattningsrätt.

I och med att Liberalerna som enda borgerliga parti stödjer den sociala pelaren, och därmed att EU ska få större inflytande över arbetsmarknads- och välfärdsområdet är det inte förvånande att Karlsbro stödjer för den Europeiska fonden för korttidspermittering (SURE) inte förvånande:

– Detta är vad EU borde göra för att mildra den ekonomiska kris som följer av coronakrisen. Mer europeisk solidaritet behövs nu, och det är helt avgörande för hela Europas ekonomiska stabilitet, och då även Sveriges, att vi hindrar en för hög arbetslöshet i hela EU samtidigt säger Karin Karlsbro.

I sitt svar betonar Karlsbro inte heller att SURE bör vara tillfälligt och inneha en så kallad sunset-clause. Något som återigen illustrerar Liberalernas breda tolkning av subsidiaritetsprincipen.

Moderaterna och Centerpartiet

Både Moderaterna och Centerpartiet har historiskt haft valkampanjer som kan tyckas vara nästintill federalistiska. 2009 hade exempelvis Centerpartiet och Moderaterna ”Europas förenta krafter” respektive ”Vi tror på Europa” som slogans för sina valkampanjer. Både C och M har sedan dess dock gått allt längre från Liberalerna i sin syn på EU, och nu betonas subsidiaritet i högre grad.

De moderata ledamöterna betonade exempelvis att de extraordinära åtgärder som nu genomförs på grund av coronakrisen ska vara tillfälliga. Moderaternas toppkandidat Tomas Tobé säger exempelvis:

– Jag tror att det kommer att krävas en rad stödåtgärder för att Europa inte bara ska ta sig ur krisen helskinnade, utan också göra det med bibehållen känsla av solidaritet och gemenskap, liksom konkurrens- och innovationskraft. Med det sagt, dessa initiativ behöver vara tidsbegränsade och syfta till att mitigera den ekonomiska och sociala kris vi just nu är inne i. Det finns i fördragen gränser för i vilken utsträckning EU:s befogenheter kan utökas, men vi ser på många håll, inte minst från de svenska och europeiska socialdemokraterna, hur enskilda initiativ flyttar gränsen för vad som anses falla inom ramen för EU-kompetens.

Här finns ett stöd för att tillfälligt hjälpa utsatta länder under coronakrisen. Samtidigt tydliggör det också ett kritiskt synsätt på den allt bredare tolkning av subsidiaritetsprincipen som diverse partier har. Både Moderaterna och Centerpartiet är också motståndare till den sociala pelaren.

Om den gröna given har däremot Centerpartiet men även Moderaterna en mer likartad syn som Liberalerna. Centerpartiets toppkandidat i EU-valet Fredrick Federley var exempelvis genom sin position som ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet en av huvudförhandlarna för att få fram den gröna given. Federley betonade där att man borde tagit steget längre och krävt utsläppsminskningar på 55 procent till 2030 i stället för 50 procent som EU-kommissionen föreslog. Till skillnad från L stödjer dock inte varken C eller M införandet av en koldioxidskatt på EU-nivå.

Samtidig har M och C under mandatperioden visat sig vara kompromissvilliga om inflytande över sociala frågor. Exempelvis valde de moderata Europaparlamentarikerna att rösta för en resolution om att minska lönegapet mellan män och kvinnor trots att den inkluderade stöd för lagstiftning på arbetsmarknadsområdet. Detta gjorde M med motiveringen att resolutionen också betonade vikten av låga skatter på arbete, något Moderaterna således värderar högre än eventuell lagstiftning på arbetsmarknadsområdet.^[1] Centerpartiets ledamöter lade i stället ner sin röst.

Centerpartiet säger därutöver:

– En sak som ofta missas i svensk porträttering av EU-arbetet är att hela arbetet bygger på kompromisser, och i de frågor där partiet säger att de inte kan kompromissa så hamnar de helt utanför. Då kommer partiets parlamentariker inte få någon roll som förhandlare för sina partigrupper. Sedan finns det vissa saker som är särskilt viktiga för oss såsom klimatomställningen och svenska arbetsmarknadsmodellen. Det betyder dock inte att vi inte kan förhandla om de sakerna.^[2]

Detta tydliggör att Centerpartiet på gott och ont är öppna för att kompromissa med sin partigrupp om centrala frågor.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna ville med sin valslogan ”Make EU lagom again” framställa sig som alternativet lagom, och betonade både sitt motstånd mot nationalisterna som vill lämna EU och federalisterna som vill skapa Europas förenta stater. Inom borgerligheten är paradoxalt nog Kristdemokraterna inte alternativet lagom, utan i stället de som värderar subsidiaritetsprincipen högst. Även om partiet har samma syn som Moderaterna och Centerpartiet i de flesta frågor angående vilken makt EU ska ha så går det att finna en viss skillnad i hur högt KD värderar subsidiaritet.

– Det är många politiker som tror att det viktigaste är att gå till val på att man ska göra en massa saker. Men jag går till val på att jag ska stoppa saker. Om man röstar på mig så kan man lita på att jag konsekvent säger nej till ökad överstatlighet på välfärdsområdet säger Sara Skyttedal till Svenska Dagbladet.

Detta illustrerar den attitydskillnad som jag i min kommande granskning kunde finna mellan Kristdemokraterna å ena sidan och Moderaterna och Centerpartiet å den andra. Att KD inte bara är emot den sociala pelaren utan också i princip aldrig kommer åsidosätta subsidiaritetsprincipen för att få igenom något annat partiet stödjer. Något både Centerpartiet och Moderaterna under mandatperioden har gjort. Kristdemokraterna kan med andra ord på gott och ont sägas vara de mest principfasta i frågan om subsidiaritet.

Om subsidiaritet säger KD:s ledamöter David Lega och Sara Skyttedal:

– I praktiken betyder det att frågor som bäst sköts på lokal, regional eller nationell nivå inte ska förläggas till EU-nivå. Exempel på frågor som inte hör hemma på EU-nivån är utbildning-, arbetsmarknads- och socialpolitik. […] Det innebär också att samarbetet behöver fördjupas i frågor där det verkligen finns ett stort mervärde i att länderna agerar gemensamt. Kontroll av de yttre gränserna är ett sådant exempel, forskningspolitiken ett annat.

Det blir tydligt att Kristdemokraterna likt Moderaterna och Centerpartiet eftersträvar ett smalt men vässat EU som endast har inflytande över frågor vilka är tydligt gränsöverskridande, såsom klimatproblemen. I stället skiljer sig KD i sakpolitiken framförallt från Liberalerna som har en betydligt bredare syn på vilka politiska frågor som ger ett europeiskt mervärde.

Även i KD:s syn på den gröna given så blir värdet partiet lägger på subsidiaritet uppenbart. Samtidigt som både David Lega och Sara Skyttedal uttalar sig mycket positivt om den gröna given så betonar de också de problem den kan skapa. Exempelvis säger Skyttedal:

– Läckta dokument tyder på att EU-kommissionen i den kommande strategin om biologisk mångfald vill tvinga medlemsländer att avsätta så mycket som 30 procent av sina skogsarealer för skydd, vilket inte är förenligt med hållbart skogsbruk i Sverige.

Selektiv användning av subsidiaritetsprincipen

En ytterligare slutsats från den kommande granskningen är att partierna i viss mån är selektiva i sin användning av subsidiaritetsprincipen. Partierna tenderar att bortse från subsidiaritet i de frågor som är viktigast för dem på nationell nivå. De driver alltså samma frågor på nationell nivå som de gör på EU-nivå. Detta tyder på att partierna i högre grad betonar subsidiaritet i frågor som de själva inte stödjer på nationell nivå.

Om en tillbakablick görs på Moderaternas valkampanj blir detta tydligt, ”Hej då stöldligor”, ”Kärnkraft är klimatsmart”, ”Vi gör Sverige tryggare” och ”Koll på Europas gränser”. Moderaternas EU-valskampanj inkluderade minst sagt traditionella moderata frågor. Detta må också vara frågor vilka innehar gränsöverskridande problem, men att partiet betonar just dessa frågor som Moderaterna länge drivit även på nationell nivå indikerar att partiets stöd för att driva frågorna på EU-nivå inte helt beror på att de har ett europeiskt mervärde. I stället blir EU i viss mån ett forum för att få igenom den nationella politiken.

Moderaterna är självklart inte ensamma med detta utan liknande tendenser går att finna även inom de andra borgerliga partierna. Centerpartiet betonar genom sin historik av att vara ett landsbygdsparti även på EU-nivå vikten av decentralisering, och lägger således stor vikt vid subsidiaritet. Samtidigt är det just i landsbygdsfrågor genom jordbruksstöd som partiet kanske stödjer EU mest.

Kristdemokraterna är i viss mån undantaget från detta. Partiets viktigaste fråga på nationell nivå, sjukvården, är inte en fråga de vill att EU ska ha inflytande över. Även efter coronapandemin då flera röster för att EU ska få inflytande över hälsofrågor höjts så betonar partiets ledamöter att hälsofrågor fortfarande bör vara en nationell kompetens. Exempelvis säger David Lega:

– Många är de som nu ser möjligheten att använda pandemin som en förevändning till mer av social- och arbetsmarknadspolitik, hälso- och vårdåtaganden och ekonomiska utjämningsåtgärder på EU-nivå. Överlag vill jag inte se ökade befogenheter för EU på sjukvårds-, social- eller arbetsmarknadspolitikens områden. Jag hoppas att de åtgärder och extraordinära satsningar som vi beslutsfattare nu vidtar förblir temporära och avslutas/avvecklas när den mest akuta krisen har blåst över.

Att sjukvården är ett område som EU endast har rådgivande kompetens i kan göra ett sådant ställningstagande enklare. Kristdemokraterna stödjer dock likt Moderaterna ökat inflytande från EU i en annan av deras huvudfrågor, brottslighet. En fråga som rimligtvis också har en mer gränsöverskridande karaktär.

Tydligast blir tendenserna av selektivitet om urvalet vidgas till partierna utanför borgerligheten. Att det EU-skeptiska Vänsterpartiet stödjer den sociala pelaren är rimligtvis på grund av att detta också är en av partiets viktigaste frågor på nationell nivå. Detsamma gäller Socialdemokraterna vilka genom EU-toppmötet i Göteborg 2017 var ett av de mest pådrivande partierna för att EU skulle införa den sociala pelaren. Att Miljöpartiet generellt är motståndare till de flesta överstatliga förslag samtidigt som de mer än gärna stödjer överstatlighet inom klimat- och miljöområdet illustrerar också detta.

Coronapandemin kan komma att förändra tolkningen av subsidiaritetsprincipen i EU. Frågor som innan coronakrisen inte ansågs vara gemensamma problem kan nu anses vara det. Hur högt de borgerliga partierna värderar subsidiaritetsprincipen och i vilken mån de är villiga att kompromissa kan då komma att påverka Sveriges framtid i EU.

1. En resolution är dock inte direkt lagstiftning utan ett ställningstagande från Europaparlamentet ↑
2. Citatet är inte från enkäten som skickats ut, utan från en intervju med kanslichefen för Centerpartiet i Bryssel, Sophia Bengtsson ↑