I januari 2022 skriver Storbritanniens dåvarande premiärminister Boris Johnson på Twitter.

Fantastic news that EV battery pioneer @BritishvoltUK will build a Gigafactory in Northumberland, creating thousands of jobs in our industrial heartlands and boosting electric vehicle production as part of our Green Industrial Revolution.

Den som läser regeringens pressmeddelande får som vanligt höra de numera klassiska honnörsorden om världsledande, återindustrialisering, nya arbetstillfällen upprepas.

Britishvolt grundades så sent som 2020 när svensken Lars Carlström skrev en avsiktsförklaring tillsammans med det brittiska bolaget AMTE Power om att bygga en batterifabrik. Kostnaden beräknades inledningsvis till 2,6 miljarder pund, eller 30 miljarder svenska kronor, men uppskattningarna skulle snart växa till 50 miljarder kronor.

En sådan satsning hade inte gjorts i nordöstra Storbritannien sedan Nissan byggde sin fabrik i Sunderland på 1980-talet. Den lilla orten Blyth skulle minsann berikas med 3 000 arbetstillfällen i fabriken och ytterligare 5 000 i relaterade verksamheter. En viktig orsak till att satsningen lokaliserades till Blyth var tillgången till norsk vattenkraftsel via kabel genom Nordsjön.

Carlströms projekt döptes till Britishvolt, och företaget satte upp målet att tillverka gröna litiumjonbatterier för fordon, men även för energilager i elsystemet och för entreprenadmaskiner. I januari 2021 beräknas starten av produktion till 2023 och målet är då att tillverka 300 000 litiumjonbatterier för bilindustrin. En ganska aggressiv målsättning, minst sagt.

Ingen talade vid den här tiden om att Lars Carlström var dömd för skattebrott på 1990-talet och hade avtjänat en villkorlig dom och 60 timmar samhällstjänst. Kanske bör saker som hände för flera decennier sedan förlåtas. 

Carlström hade senare också en roll som rådgivare åt Antonov – bankmannen som var involverad i Saabkrisen. Under Saab-krisen gjorde Carlström sitt bästa för att få loss pengar från staten för att rädda biltillverkaren och har i efterhand sagt att ”regeringen lät Saab svälta till döds”. Mitt under krisen gick han också till attack mot regeringen och menade att den ville ”utplåna Saab”. Det visade sig sedan att Antonov varit involverat i en hel del skumraskaffärer, bland annat penningtvätt och bedrägerier. Han dömdes till fängelse i Ryssland och Litauen.

Runt varje industrikollaps eller industriboom flockas opportunister för att försöka tjäna pengar. 

Runt varje industrikollaps eller industriboom flockas opportunister för att försöka tjäna pengar. Försök att upphöja sitt egenintresse till allmänintresse är vanliga och det är viktigt för politiker att hålla emot när detta sker.

Framåt 2020 började det bli alltmer angeläget för såväl EU som Storbritannien att ta kontroll över sin batteriproduktion. Med en stor inhemsk marknad har de kinesiska batteritillverkarna kunnat dra nytta av skalfördelar och fått ett försprång som européer vill jaga ikapp, och för Europas ledare har ledord som ”strategisk autonomi” varit skäl att att säkerställa ett eget utbud. Fordons- och batteriexperten Wolfgang Bernhart på Roland Berger antyder också att det finns en viss miljönationalistisk retorik bakom batterisatsningarna:

Det är som om varje land absolut skulle ha sin egen jättefabrik.

Britishvolts satsning bör ses i ljuset av den boom som västvärlden upplevt de senaste åren gällande just batterifabriker. 2020 fanns planer på att SK Innovation skulle bygga en fabrik i Ungern, LG Chem planerade en anläggning i Polen och CATI byggde i Tyskland. Carlström och hans affärspartner Orral Nadjari fyllde därmed ett viktigt behov inom brittisk politik: även Storbritannien ville stoltsera med en egen batterifabrik.

Nadjari hade gjort karriär på en finansfirma vid namn Jool i Göteborg. Finansbolag av den här sorten har ibland utvecklat förmågan att berika sina ägare och anställda genom att sälja på människor finansprodukter med höga avgifter. Enligt Affärsvärlden, som intervjuat ett antal personer som förlorat pengar på produkterna, kan detta ha varit fallet med Nadjari:

Han var jätteduktig att kränga på folk en massa grejor. Det såg flashigt ut på ytan om man säger så, men det var skyhög risk på de grejorna som han rekommenderade.

Ganska snabbt uppstod dock delade meningar mellan Nadjari och Carlström. Carlström menade att en startup inte bör anställa 300 personer utan något kassaflöde och att det var för riskabelt att försöka utveckla helt ny batteriteknologi. Som en följd av detta sålde Carlström alla sina aktier i februari 2021 och bolagets inriktning och strategi var därefter knuten till Nadjari.

Affärsvärldens sammantagna bild av Carlström och Nadjari är inte direkt smickrande eller förtroendeingivande. Därför är det kanske inte så förvånande att det inte blev några tusentals nya arbetstillfällen i Blyth. I slutändan blev det runt 200 jobb som existerade i något år innan Britishvolt fick ansöka om konkurs. Britishvolt lyckades bara dra in 2,5 miljarder kronor i kapital. Den brittiska regeringen verkar dessutom ha villkorat sina pengar på ett klokt sätt och kanske var detta en bubbla som kvävdes i sin linda.

Innan konkursen häromveckan hann dock ledningen ha lite roligt för pengarna.

Champagnen flödade exempelvis när Orral Nadjari höll hov med bankirer och potentiella affärspartners vid GoodWood Festival of Speed. Britishvolt hade sponsrat elbils- och batteri-avdelningen på mässan i juni 2022.

Enligt The Guardian har bolaget också ägnat sig åt en del andra excesser; bland annat hyrde man ett jättegods värt 2,8 miljoner pund i närheten av Blyth, där det fanns jacuzzi, swimmingpool, gym och annat som tydligen anstår de som nyss startat ett bolag inom grön omställning. En fastighetsmäklare beskrev anläggningen som ”a luxury appointed modern mansion finished to an exacting standard”. 

De högsta cheferna reste i privata flygplan som bekostades av en av företagets ägare, och bolaget hade ett kontor i Abu Dhabi där Nadjari bodde. Kontoret verkar ha stängts ner under 2022, men Britishvolt hade alltjämt kvar ett mindre kontor i Kanada där ett antal anställda försökte upprepa samma manöver som i Storbritannien, fast gentemot den kanadensiska regeringen. Initiativet leddes av Philippe Couillard, som var Quebecs premiärminister 2014-2018.

En person uttrycker sig på följande vis till The Guardian:

As an external observer of a company without proven, working products or volume customers, I just do not understand how its plans can work.

När kollapsen väl blev ett faktum menade Hans Eric Melin på batterikonsultföretaget Circular Energy Storage i London i Svenska Dagbladet att Britishvolt inte ska ses som en indikation på ett större problem:

Det här är en isolerad händelse. Britishvolt har inte varit ett seriöst projekt och det har dragits igång av personer som saknar både batteri- och bilbakgrund.

Frågan som infinner sig är förstås hur många andra liknande projekt som inte är seriösa och har startats av personer som inte kan någonting om batterier eller bilar.

Enligt universitetet i Aachen finns det i dag planer för 40 batterifabriker i Europa. Av dessa 40 har 17 dragit in finansiering på 25 miljarder euro och cirka 10 har delvis ordnat finansiering. Satsningarna är drivna av stora mängder EU-pengar: inom ramen för EU-programmet sprids 2,9 miljarder euro ut över totalt 42 olika bolag. Det bör i sammanhanget understrykas att dessa medel i regel också matchas med lokala och nationella budgetar, vilket innebär att subventionerna i praktiken är ännu större.

Bakom dimridåer av retorik om grön omställning och nya arbetstillfällen döljer sig ofta en bidragskapitalism.

Hur många av dessa projekt har skapats av opportunister som lockats av möjligheten att kombinera gratispengar med en liten mängd eget kapital, för att appellera till politikers behov av att framstå som miljövänliga och handlingskraftiga? Bakom dimridåer av retorik om grön omställning och nya arbetstillfällen döljer sig ofta en bidragskapitalism vars bärande idé är att låta skattebetalarna stå för kostnader och risker, medan intäkterna hamnar i privata fickor.

Analytikern Wolfgang Bernhart vid konsultfirman Roland Berger säger till Svenska Dagbladet att många av satsningarna skulle vara chanslösa utan subventioner och understryker risken för en bubbla:

Risken är att vi med europeiska skattepengar blåser upp en bubbla som förr eller senare spricker.

Schumpeteriansk ekonomisk teori gör gällande att det ofta skapas bubblor och Klondike-mönster kring ny teknik. När det uppstår en ny möjlighet och en kraftigt växande marknad är det också naturligt med ett stort inflöde av nya aktörer, och att det i nästa skede skapas en utslagning och konsolidering. Dessa tendenser i den kapitalistiska ekonomin förvrängs emellertid till extrema nivåer om politiker börjar ställa fram syltburkar med bidrag och billiga krediter. Vi får en överetablering – lycksökare och opportunister attraheras och i nästa skede ser vi utslagning, nedskrivningar och konkurser. Batterisatsningarna i Europa lär knappast vara något undantag, och vi lär bevittna fler kollapser i stil med Britishvolt de kommande åren.