Avrättning vid spärrarna

Inne på Stockholmsmässan pågick båtmässan ”Allt för sjön” för fullt. I den grå plåthangaren gick Stockholmare och tillresta som fått nog av vinterkylan och drömde sig bort till sommaren mellan segelbåtar och motorjakter. Mässan kan sägas vara sinnebilden av att den svenska ekonomin gått bra på senare år, åtminstone för vissa. Det tycks inte finnas någon övre gräns för vad båtarna kan kosta.

Ett stenkast därifrån, vid spärrarna på Älvsjö pendeltågsstation, sköts en 20-årig man till döds strax efter fem på lördagseftermiddagen, medan båtmässan pågick för fullt. Han träffades av sju eller åtta skott och konstaterades död på platsen. Gärningsmannen har i skrivande stund inte gripits, trots att åtskilliga vittnen såg honom lämna platsen springandes.

Älvsjö är inget särskilt utsatt område. Runtomkring breder villamattorna ut sig. Pendeltågsstationen är en knutpunkt för stora delar av södra Stockholm. Vid femsnåret på en lördagseftermiddag är där mycket folk i rörelse. Likväl genomförs en avrättning mitt i folkmassan, inne i pendeltågsstationen, och gärningsmannen kan lämna platsen till fots. Ett svårare underkännande av myndigheternas förmåga att upprätthålla lag och ordning är svårt att finna.

Vi har i Smedjan tidigare varnat för en utveckling där det grova våldet sprider sig från de områden som brukar beskrivas som ”särskilt utsatta” och börjar drabba medelklassen, både indirekt och direkt. Rånvågen mot villaägare i norra Stockholm är ett exempel på att så redan har börjat ske. De kriminella har insett vilka lågt hängande frukter de kan plocka, och hur oskyddade majoriteten av svenskarna i själva verket är.

I Nacka blev nyligen en 18-åring kidnappad och torterad av tre unga förövare. En av gärningsmännen försökte såga av hans hälsena, men misslyckades för att kniven var för slö. Genom hot om mer våld lyckades de tvinga offrets mamma att lämna över hans armbandsur och märkesväska.

Det var bara en tidsfråga. Den till statskassan nettobetalande delen av befolkningen lever i villaområden alldeles intill de områden som de kriminella ligorna har tagit över.

Det var bara en tidsfråga. Svenska städer är ett lapptäcke av olika typer av bostadsområden. Den till statskassan nettobetalande delen av befolkningen lever i villaområden alldeles intill de områden som de kriminella ligorna har tagit över. Att dessa för evigt skulle motstå frestelsen att ge sig in i villaområdena på andra sidan gatan på jakt efter värdesaker var naivt att tro.

För den strävsamma medelklassen innebär de kriminellas framflyttande av sina positioner ett bryskt uppvaknande. Så länge som dödsskjutningarna, personrånen och bilbränderna ägde rum i de visserligen närliggande, men socialt väsensskilda ”utsatta områdena” gick det att låtsas som att eskaleringen inte ägde rum. Åtminstone att den inte angick en själv. De som försökte lyfta frågan uppfattades som jobbiga fridsstörare.

Länge var tendensen att fokusera på budbäraren snarare än på budskapet. När ledarskribenten i Svenska Dagbladet Per Gudmundson använde begreppet ”no go-zoner” i en ledartext utbröt en hätsk debatt, inte om den alarmerande verklighet som han hade beskrivit, utan om begreppet. Polisen hade nämligen inte själv använt begreppet, alltså gick det att avfärda Gudmundson, alldeles oavsett om han hade rätt.

Samma öde har de rönt som använt sig av begreppet ”systemkollaps” för att beskriva ett samhälle där fler och fler av de offentliga systemen upphör att fungera till följd av vanskötsel och yttre påfrestningar. I stället för att fokusera på den förvaltningskris som äger rum framför våra ögon och som lamslår myndigheternas förmåga att möta de samhällsproblem som tornar upp sig, förs en semantisk diskussion om vad som egentligen kvalificerar sig som en systemkollaps. Ska man tro dem som verkligen inte vill diskutera problemen i offentlig förvaltning verkar det krävas ett postapokalyptiskt samhälle av Mad Max-snitt för att begreppet skall få användas.

Bortom dessa begreppsdiskussioner finns emellertid en verklighet. Dödsskjutningar har blivit vardagsmat, och de sker numera mitt framför våra ögon. De kriminella vet att de kommer undan så de försöker inte ens utföra sitt smutsiga hantverk i det fördolda. Detta uppfattas naturligtvis av potentiella kriminella. För varje gangster som kommer undan finns ett antal andra som för vilka det kriminella livet framstår som ett attraktivt alternativ.

Signalerna uppfattas även av medelklassen. För varje ouppklarad home invasion, för varje dödsskjutning som äger rum i de offentliga miljöer där den rör sig till vardags, för varje tonåring som blir misshandlad och rånad på sina värdesaker, undergrävs förtroendet för rättsstaten steg för steg. Vi har tidigare skrivit om människor som tar lagen i egna händer och formerar medborgargarden, eller sörjer om sin egen säkerhet genom att bosätta sig bakom murar. Det lär vi se mer av framöver.