Åter till Vardagen

Ulf Lundell är inte direkt någon av Timbros mest hänförda följare. Timbro får till och med ett av flera bitska omnämnanden i romanen Vardagar (Wahlström och Widstrand, 2018). Som en exponent för den tidsanda där marknadsideologi och den av många förhatliga ”nyliberalismen” fått ett för stort utrymme. Allt enligt Lundell. Det är väl bara att hålla med Lundell i den här frågan. Timbro har ju till uppgift att vara just en sådan marknadsexponent. Att bli omnämnd som något annat vore något av ett nederlag. Men boken handlar mer om friheten än om marknaden och politiken. Det är bra.

Få personer i den svenska samtidskulturen har lyckats sätta ett så frihetligt avtryck som Lundell. Få har lyckats vara verksamma över så många decennier och med så många olika uttrycksmedel: musiken, texterna, konsten, debatten. Han fick sitt genombrott redan i mitten av 1970-talet, som en svensk sentida ättling till 50-talets amerikanska beat-kultur, i sig en anomali redan då. Det är ett skede som får en ny omgång av funderingar i den nya boken. Var kom utanförskapet ifrån? Varför kunde han inte inordna sig i den förväntade livsresan med ett ”riktigt” jobb på en verkstad eller åtminstone i vården?

Svaret är sannolikt att det inte finns något svar. Inte något mer än att ett starkt driv efter frihet, att skapa sitt eget öde utanför konventionerna, att vara sin egen lyckas smed, hela tiden haft ett starkare kort i spelet än den återhållande sövande uttråkande stela normaliteten.

Denna frihetsdröm som fört Lundell till ensamheten, om man nu ska läsa Vardagar biografiskt, utanför de nära sambanden och den lilla världen. Till ett nomadliv på resa; turnerande, i bil mellan Stockholm och Österlen, från Sverige till Italien, från vintern till solsemestern, från familjerna till Ensamheten.

Med Vardagar har Ulf Lundell skrivit en av de tydligaste frihetsromanerna i svensk litteratur.

Samtiden och ursprunget alltmer främmande. Stockholm, där allt började och tog fart, som nu förvandlats till en främmande plats fylld av nya generationer med nya seder och intressen. Statusjakt och prishets, men också med en ny komplexitet i ett alltmer mångfacetterat samhälle. Lockar inte längre, men finns där. Samtiden, alltmer ytfixerad och full av pladdrigt pratande i olika medier. Allt kan köpas, allt har ett pris. Vad är fasta värden? Var tog Folkhemmet vägen? Vad var det? Fanns det?

Och vilket värde hade nu alla strävanden och uppror, sett från slutet av det sjunde årtiondet i livet, med det oroande paret Ålderdomen och Slutet i sikte? Både allt och inget. Att få utforma sitt liv efter egen vilja och att finnas till efter egen tanke. Att formulera sina planer om resan genom livet och ständigt pröva jaget, familjen, konsten, samhället, världen. Det var sannolikt värt det.

Men just i vardagen finns antagligen livet som mest. De små händelserna, de små tingen. Naturen, fåglarna, djuren, maten, vinet, bilen, kvinnorna, värmesystemet, gräset som växer, läsandet, längtan, städandet, kärleken, minnena, solen, sorgen, glädjen, saknaden, barnen, musiken. Det som händer varje dag, det är antagligen det som är livet.

Med Vardagar har Ulf Lundell skrivit en av de tydligaste frihetsromanerna i svensk litteratur. Friheten finns i de små nära skeendena. Friheten kan vara jävligt långtråkig och tröstlös. Men att forma sitt eget liv efter egen vilja, och att göra det som en del av ett sammanhang, är sannolikt så nära en livsfilosofi i frihetlig anda vi kan komma i vår del av världen, i vår tid. Kanske får man den bästa eftervalsdebatten av alla genom att läsa Lundell. Friheten finns i den långsamma vardagen. Dags att leva vardag igen.