Äntligen uppskattar svenskarna Karlskoga 

I vilken annan stad som helst hade man hajat till och undrat vad som försiggick. Var det en bomb som small precis? I Karlskoga är svaret ofta ja, men här rycker man mest på axlarna. Smällarna från Bofors testcenter har vi vant oss vid sedan vi lekte på skolgården och klättrade på kanonen uppe på Rävåskullen fast vi inte fick. 

I östra Värmland ligger den lilla bruksorten som vuxit fram med försvarsindustrin som mittpunkt. En del känner Karlskoga som staden med allt för många trafikljus längs med E18, som “Karlskrona?” eller som Sveriges femte fulaste stad. Karlskogaborna har dock fostrats in i en stolthet över stadens historia och de högteknologiska framsteg som görs idag. Att vapen tillverkas där borta, bakom Boåsberget, är för oss inga konstigheter.

Frågan om vapenexport har dock varit långt ifrån okontroversiell, vilket satt käppar i hjulen för försvarsindustrin.

År 1940 slogs Karlskoga kyrkby och Bofors samman till en liten stad. Industrierna i trakterna är dock äldre än så. Redan under sent 1600-tal fanns ett framgångsrikt järnbruk ur vilket Bofors bildades 1873. Snart startade kanontillverkning såväl som krutbruk under Alfred Nobels ledning. Nobel hade med åren blivit fredsvän genom sin nära kontakt med fredsaktivisten Bertha von Suttner, men Nobel rättfärdigade vapentillverkningen med att han ville skapa ett vapen så skarpt att ingen längre skulle våga kriga.

Drygt fyrtio år efter Nobels död togs Bofors 40 mm luftvärnskanon fram, vilken skulle komma att göra internationell succé. Kanonen användes bland annat av det brittiska försvaret under “Blitzen” och förklaras ofta vara ett av de viktigaste vapnen för de allierade under kriget. Det var knappast sista gången som vapen från lilla Karlskoga skulle spela en nyckelroll i att försvara friheten.

Det var knappast sista gången som vapen från lilla Karlskoga skulle spela en nyckelroll i att försvara friheten.

Förr hette det att ”det som är bra för Bofors, är bra för Karlskoga”. Men även motsatsen stämmer. Sämre tider för Bofors innebär också sämre tider för staden. Försvarsindustrin är helt beroende av politiska beslut. I samband med försvarsbeslutet år 1987 var nedrustningen av det svenska försvaret ett faktum, vilket i hög grad drabbade Karlskoga. Som en följd av detta minskade befolkningsmängden och en stor del av stadens bostadsbestånd revs. 

***

Inför Folk och Försvars konferens i Sälen år 2013 myntade dåvarande överbefälhavare Sverker Göranson begreppet “enveckasförsvar”, vilket syftade på att Sveriges försvar bara skulle klara sig en vecka vid ett eventuellt angrepp. Uttalandet mötte initialt kraftig kritik, men snart började synen på försvaret att förändras. Två år senare, i samband med  försvarsöverenskommelsen, fanns en bred politisk enighet kring att Sverige behöver rusta upp. 

Efter det ryska angreppet på Ukraina tog det bara fyra dagar för den svenska riksdagen att fatta beslut om svensk vapenexport. Under våren som följde kom också nyheten att pansarskottet AT4 hade nått fram till de ukrainska styrkorna. Pansarskott som tillverkas i Karlskoga hade gjort skillnad i kampen mot Putinregimen. 

Pansarskott som tillverkas i Karlskoga hade gjort skillnad i kampen mot Putinregimen. 

Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, som förut demonstrerat mot Bofors, har nu fått “pausa” frågan om svensk vapenexport till Ukraina på grund av splittring bland medlemmarna. Till och med den före detta Boforsmedarbetaren, fredsaktivisten och visselblåsaren i den så kallade Boforsaffären, Ingvar Bratt, har ställt sig bakom vapenexport till Ukraina och ett svenskt Nato-medlemskap. 

I dag finns arvet från Bofors kvar i Karlskoga. Nobelkrut har blivit av explosivämnes tillverkaren Eurenco och medicinteknikföretaget Cambrex, medan Bofors AB lever kvar i form av BAE Systems och SAAB Dynamics. Försvarsindustrin blomstrar i Karlskoga och utgör stadens största privata arbetsgivare. Omvärldsläget har gjort att orderböckerna är fulla i flera år framöver och det största problemet just nu är kapacitets- och personalbrist snarare än politik. 

Liksom i många andra småstäder har det från kommunalt håll gjorts försök att marknadsföra Karlskoga som något flashigt. Kommunikatörerna lockar med ”en småstad med storstadstempo” och en ”Aloha Karlskoga”-kampanj för att attrahera besökare till sjön Möckelns ”magiska” stränder. Men egentligen finns det inget behov av att göra Karlskoga till något det inte är. Där finns vardagslyxen i enkelheten. Småstadscharmen. Historien, såväl som nutiden, talar för sig själv. Här finns en cementerad medvetenhet om att vapen är nödvändiga för att hålla friheten intakt och att vår lilla stad har förmågan att lägga krokben för Putin.