Allt som är rosa är inte ”pinkwashing”
En präst anklagar Israel, eller åtminstone Israels ambassadör, för ”pinkwashing” när han deltar i Prideparaden. Det är besynnerligt, med tanke på att Israel är det enda landet i regionen där en avvikande sexuell läggning inte är förenad med allvarlig fara.
”En fantastisk parad i år med israeliska flaggor och det varmaste välkomnandet från publiken”, skrev Israels avgående ambassadör Isaac Bachman på Twitter. I en bifogad video kunde man se ekipaget Tel Aviv Pride dansa och vifta med regnbågsfärgade flaggor med davidsstjärnor.
”Pinkwashing it is called”, kommenterade Anna Karin Hammar.
Hon är präst och något av en maktfaktor i Svenska kyrkan. Hon sitter i läronämnden, som yttrar sig inför alla kyrkomötets beslut om tro och ekumenik, och när den dåvarande ärkebiskopen – hennes bror – skulle ersättas i ärkebiskopsvalet 2006 ställde hon upp och kom på fjärde plats.
Samtidigt är hon koordinator för Kairos Palestina Sverige, en organisation som kretsar kring det så kallade Kairosdokumentet. Det målar ett mörkt porträtt av Israel, talar om ”rasistiskt åtskiljande” och uppmanar till bojkott och ekonomiska sanktioner. Om terrorhandlingar från den palestinska sidan har dokumentet följande att säga: ”Några politiska partiers svar var att ta till väpnat motstånd, något som Israel har använt till att anklaga palestinierna för terrorism.”
– Jag tror att vi måste bojkotta varor från de ockuperade områdena, men vi måste också se till att svenska pensionspengar inte investeras i till exempel israeliska banker, som finansierar bosättningar på ockuperad mark, och det behövs sanktioner mot ockupationsmakten, sade Anna Karin Hammar i samband med ett Kairos Palestina-sommarläger hon var med och organiserade förra året.
Med andra ord: Anna Karin Hammar är inte Israels varmaste anhängare.
Däremot har hon talat vid Ship to Gaza-evenemang, och på sin hemsida skriver hon: ”Palestina ligger mitt hjärta särskilt nära.”
Att landets ambassadör går i Pridetåget är inte ett försök att visa upp någon falsk HBTQ-vänlig yta.
Vad gäller HBTQ-rättigheter ligger Israel ljusår före länderna i den närmaste omgivningen. I exempelvis Palestina är det livsfarligt att vara öppet homosexuell; på Gazaremsan är homosexuella handlingar belagda med dödsstraff. I Israel är däremot diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden, samkönade par får adoptera, och så vidare. Årets Prideparad i Tel Aviv lockade över 200 000 personer.
”Pinkwashing”, skriver Anna Karin Hammar. Det är en term som härstammar från ”whitewashing”, vilket bokstavligt betyder att hastigt måla över något med vit färg så att ytan ser ljusare och fräschare ut. Bildligt är det något olika typer av regimer länge har ägnat sig åt.
På senare tid har man lagt till andra färger i begreppet. Exempelvis kan man bli anklagad för ”greenwashing”, att försöka framstå som mer grön och miljövänlig än man är, eller för ”pinkwashing”, att marknadsföra sig som mer HBTQ-vänlig, öppen och tolerant än man är.
Det finns bara en hake: Israel är huvudsakligen HBTQ-vänligt, öppet och tolerant – framför allt i jämförelse med övriga länder i Mellanöstern. Att landets ambassadör går i Pridetåget är inte ett försök att visa upp någon falsk HBTQ-vänlig yta, utan med största sannolikhet en enkel demonstration av stöd för HBTQ-personer. Allt som är rosa är inte ”pinkwashing”. Ibland kan det helt enkelt handla om en positiv inställning till HBTQ, även om det kommer från någon man ogillar.