Författaren Joanna Williams lämnade sin universitetstjänst för att kunna skriva en kritisk bok om feminism. Smedjan träffar henne för att tala om yttrandefrihet, trygga rum, identitetsvänsterns nya vokabulär och varför censurviljan och konsensuskulturen egentligen sprids från just universiteten.
Till slut har förslagen om att ändra i grundlagen väckt debatt. Yttrandefriheten ställs mot integritetsskyddet, och det föreslås att information ska vara tillgänglig i ”traditionell journalistisk verksamhet” men inte för gemene man. Krister Thelin skriver att grundlagsändringen måste omarbetas; som den ser ut nu duger den inte.
Stockholms trafiknämnd har beslutat att förbjuda sexistisk och rasistisk reklam. Samtidigt kan i praktiken vad som helst räknas som ”sexism”. Yttrandefriheten måste vara viktigare än den rödgrönrosa drömmen att förvandla hela huvudstaden till ett gigantiskt kuddrum för lättkränkta.
Samtidigt som en överkänslig ”Generation Snowflake” går allt längre i sina försök att rensa det offentliga samtalet på sådant de finner stötande, pågår en otrevlig motreaktion bland dem som hamnar utanför åsiktskorridoren. Smedjan har träffat Claire Fox, chef för den brittiska tankesmedjan Institute of Ideas, för att prata om konsekvenserna av identitetspolitik och politisk korrekthet.
Göteborg följer i Stockholms stadsbyggnadskontors fotspår och försöker rensa ut ”gubbigt språk” – det vill säga alla ord som kan kopplas till män eller kvinnor – ur medarbetarnas vokabulär. Det är en obehaglig tendens. Så länge man inte använder direkt osmakliga och förolämpande ord måste man ha rätt att uttrycka sig fritt. Även i praktiken.
En tysk journalist dömdes nyligen till fängelse för att han på Facebook publicerat ett fotografi av dåvarande stormuftin av Jerusalem i samspråk med Adolf Hitler. Med andra ord: Tyskland använder rättssystemet för att förneka delar av historien som anses vara stötande. Det som sker är en krypande inskränkning av yttrandefriheten, och från övriga Europa lyser invändningarna med sin frånvaro.
Få torde vara gladare över uppmärksamheten som bojkottskampanjen har gett dem än Nya Tider, som i år åter igen ställer ut på Bokmässan i Göteborg. Det är heller inte förvånande att det bland de som ropar högst på bojkott finns det med liknande totalitära uppfattningar som de som de vill förbjuda, skriver Johan Lundberg.