Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Sälj den sista kvarlevan av monopolet
Trots att avregleringen varit en succé är statliga Apoteket AB fortfarande en branschjätte. Nu är det dags att fullfölja avregleringen genom att sälja det statliga bolaget, skriver Marcus Björk.
Det brukar sägas att innan alliansregeringen 2009 avreglerade apoteksmarknaden så fanns det bara tre länder i hela världen med statliga apoteksmonopol. Dessa var Sverige, Nordkorea och Kuba. Att sälla Sverige till dessa två kommunistiska diktaturer var ett effektivt retoriskt grepp som användes flitigt i debatten. Så även när propositionen debatterades i riksdagen, vilket bland annat fick vänsterpartisten Karin Rågsjö att se rött. ”Släng inte Nordkorea på mig en gång till!” ska hon ha rutit ifrån.
Att Nordkorea och Kuba ens förekom i en svensk debatt om apotek visar bara på hur bisarrt det svenska apoteksmonopolet var.
Men trots att det nu har gått 15 år sedan apoteksavregleringen, är statliga Apoteket AB fortfarande en stor aktör på marknaden med nästan 30 procent av marknaden. Det är högst oklart varför staten ska fortsätta driva företag på en i dag framgångsrikt avreglerad marknad.
Riksdagsbeslutet ersatte bara ett strikt reglerat oligopol med ett statligt monopol.
När apoteken förstatligades 1970 skedde det inte från en fri marknad. För att få driva apotek var man tvungen att ha privilegiebrev från staten, något som upprätthöll en form av skråväsende inom apoteksbranschen. Dessa privilegiebrev ärvdes och såldes, vilket skapade höga inträdeströsklar. Den dåligt fungerande konkurrensen tillsammans med de vänstervindar som blåste 1968, ledde sammantaget fram till förstatligandet. Redan 1944 hade dock Socialdemokraterna i valrörelsen attackerat apoteksnäringen med sin valkampanj “Dyrt som på apotek?”. Analysen att den ofria apoteksmarknaden skapade höga priser var visserligen korrekt, men detsamma gällde inte lösningen. Riksdagsbeslutet ersatte bara ett strikt reglerat oligopol med ett statligt monopol.
Hur illa det statliga apoteksmonopolet faktiskt fungerade blev tydligt i och med avregleringen. Apotekstätheten gick då från knappt tio apotek per 100 000 invånare (näst lägst i hela Europa) till 13,3 per 100 000 invånare mellan 2009 och 2023. Apotekens öppettider förbättrades också avsevärt. Från ett genomsnitt på cirka 45 timmar i veckan 2009, till knappt 56 timmar 2023 – en förbättring med 23 procent. Antalet söndagsöppna apotek har dessutom ökat med hela 260 procent under samma tid.
Antalet söndagsöppna apotek har dessutom ökat med hela 260 procent under samma tid.
Kritiker av avregleringen framför ofta argumentet att det bara är i storstäderna som antalet apotek har ökat, medan glesbygden har fått sämre tillgänglighet. En rapport från Konkurrensverket visar visserligen att medan antalet apotek ökat med i snitt 50 procent i tätbefolkade områden, så har de “bara” ökat med i snitt 40 procent i glesbebygda områden. Att tillgängligheten ökar mer procentuellt på ett ställe än ett annat behöver dock inte innebära att den försämrats någonstans. Jämfört med monopolets dagar har alla fått ökad tillgänglighet.
När apoteken avreglerades 2009 styckades det statliga monopolet upp i flera delar som såldes till olika privata aktörer. Detta för att förhindra att ett enda företag köpte upp hela marknaden i syfte att etablera ett nytt monopol. Som en del i denna uppstyckning behölls en andel av apoteken i statlig regi, som Apoteket AB. Nu när avregleringen har mognat och en välfungerande konkurrens etablerats, finns det inte längre någon anledning för staten att driva apotek. Det naturliga borde därför vara att faktiskt fullfölja avregleringen genom att staten avyttrar Apoteket AB.
Vänstersympatisörer kommer som vanligt att fortsätta skylla allsköns problem på avregleringen och drömma om ett välfungerande statligt monopol som aldrig var. Lyssna inte på olyckskorparna. Siffrorna talar för sig själva; privata företag är bättre på att driva apotek än staten.