Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ekonomi Ledare
Börskraschen visar att Japan inte är som andra
Att Tokyobörsen kraschar när japanska centralbanken höjer räntan till 0,25 procent avslöjar en surrealistisk ekonomisk verklighet. Bakgrunden till denna går att finna i den fastighets- och aktiebubbla som sprack 1989 och vars efterdyningar fortfarande plågar Japan, skriver Marcus Björk.
Den sämsta dagen sedan ”svarta måndagen” 1987 – så summerades måndagen på Tokyobörsen. Vid stängning hade börsen tappat 12,4 procent och utraderat hela årets värdeökning.
Tappet kommer i kölvattnet av svaga jobbsiffror från USA och räntehöjningar från den japanska centralbanken. I mars höjdes den japanska räntan för första gången på 17 år, vilket följdes av ytterligare en räntehöjning för knappt en vecka sedan till dagens nivå på 0,25 procent. Japan hade då haft negativ ränta sedan 2016 i syfte att stimulera ekonomin.
Gårdagens japanska börskrasch återuppväcker säkerligen minnena av den fastighets- och aktieprisbubbla som sprack 1989. På samma sätt som 90-talskrisen i Sverige skulle få långtgående konsekvenser för den politiska debatten, blev den spruckna bubblan ett nationellt trauma vars konsekvenser Japan fortfarande brottas med till denna dag. Skillnaden är att Sverige lyckades återhämta sig ekonomiskt på några år, medan Japan inträdde i ett tillstånd av stagnation.
Efter andra världskriget upplevde Japan ett ekonomiskt mirakel, när landet på tre årtionden gick från att vara fullständigt lagt i ruiner till att bli världens näst största ekonomi. Det var detta mirakel som fick ett abrupt slut 1989. Mellan 1991 och 2004 föll priset på bostäder i Japans sex största städer med i snitt 64 procent. Till och med i Tokyo var bostadspriserna fortfarande lägre 2018 än 1990. Det tog också Tokyobörsen 34 år att passera sin toppnotering från 1989.
Mellan 1991 och 2004 föll priset på bostäder i Japans sex största städer med i snitt 64 procent.
Att Tokyobörsen tappar kraftigt efter en räntehöjning till 0,25 procent visar att Japan fortfarande inte har återhämtat sig ekonomiskt. När fastighets- och aktiebubblan sprack för över 30 år sedan sjönk värdet på bokförda tillgångar kraftigt i japanska företag, samtidigt som skuldsättningen var hög. Detta utlöste en solvenskris. På pappret hade många företag plötsligt högre skulder än tillgångar efter att värdet på dessa skrivits ned, samtidigt fortsatte många att göra vinst. Hos många företag uppstod därmed en stark vilja att prioritera avbetalningar på lån snarare än nya investeringar.
När det japanska näringslivet slutade investera sjönk efterfrågan i ekonomin, vilket utlöste en recession. Japans centralbank försökte stimulera ekonomin genom att sänka räntan, enligt vedertagen nationalekonomisk doktrin. Företag som hade större skulder än tillgångar var dock ointresserade av att låna mer pengar oavsett ränta. Detta ledde också till att mer och mer kapital ackumulerades i takt med att lån betalades av, utan att detta kapital kunde lånas ut till investeringar. Skuldminimering ersatte vinstmaximering som mål för många företag.
Fenomenet kan illustreras med följande räkneexempel: om ett hushåll har en inkomst på 10 000 kr i månaden och en besparingsgrad på 10 procent, kommer hushållet att spendera 9 000 kronor och sätta in 1 000 på banken. Om vinstmaximering råder i ekonomin kommer dessa 1 000 kronor att lånas ut av banken till någon som söker kapital för en investering. Därmed spenderas alla 10 000 kronor i ekonomin varje månad.
I en ekonomi där skuldminimering råder kommer däremot ingen, trots noll- eller minusränta, att vilja låna de 1 000 kronorna för att investera. Detta innebär att varor och tjänster för 9 000 kronor istället för 10 000 kronor konsumeras och att de ekonomiska aktörerna som tillhandahåller dessa följaktligen bara erhåller 9 000 kronor i intäkter. Om de i sin tur också har en besparingsgrad på tio procent uppstår en ond cirkel som tär på den ekonomiska aktiviteten i varje led.
Den japanska centralbankens försök att stimulera ekonomin har lett till årtionden av noll- eller minusränta. Samtidigt har statsskulden skjutit i höjden från 40 procent av BNP 1991, till 263 procent av BNP i mars 2023 – högst skuld som andel av BNP av alla världens utvecklade länder.
Låg ränta och billiga krediter har också lett till att så kallad Carry-handel blivit populär.
Låg ränta och billiga krediter har också lett till att så kallad Carry-handel blivit populär. Investerare lånar pengar i japanska yen till låg ränta i syfte att växla dessa till andra valutor med högre avkastning på finansiella instrument – en form av valutaspekulation. När japanska centralbanken nu höjde räntan minskade möjligheten till relativt billiga lån i japanska yen. Detta har fått den japanska valutan att öka i värde till följd av en ökad efterfrågan på valutan, när carry-handlare vill lösa in lån denominerade i yen. Detta försvagar i sin tur den japanska exportsektorn som drar nytta av en svag yen.
Dessa är några av de ekonomiska faktum som ledde fram till måndagens börskrasch. Den japanska centralbankens övertro på sin förmåga att stimulera fram tillväxt och baksmällan från 1980-talets politiskt dikterade tillväxtmål, riskerar nu att utlösa en recession. I ekonomisk bemärkelse är det tydligt att Japan fortfarande inte är ett land som alla andra, även om räntehöjningarna skulle kunna ses som tecken på en begynnande normalitet.