Johanna Trapp: Helldén kan bli borgerlighetens bästa vän

Miljöpartiets nyvalda språkrör Daniel Helldén går in i rollen som trädgårdsmästare. Nu gäller det att ansa och förädla partiets politik. Helldén har återkommande sagt att hans inställning är att partiet borde satsa tydligare på frågor där man är starka, och inte som sin företrädare Gustav Fridolin försöka bygga positioner i nya sakfrågor. Miljöpolitiken måste komma i centrum, menar han. 

Det märktes i hans tal, som kantades av natursköna beskrivningar av svensk sommar. Mycket bin, blommor och kvällssol rymdes på Helldéns talkort. Det hela gav ett fridfullt intryck. Kanske har Miljöpartiet för första gången på ett bra tag anledning att känna hopp och inre frid. MP blev nämligen tvärtemot de flesta förväntningar tredje största parti i Europaparlamentsvalet. De borde använda det nyvunna självförtroendet för att återigen försöka bli en konstruktiv grön kraft i mitten av svensk politik. Kulturkriget går mot sitt slut, och de vita, hetrosexuella männen som Åsa Romson beskrev som fiender till partiet i Almedalstalet 2014 har sedan länge ställt om och köpt både cykel och elbil. 

De borde använda det nyvunna självförtroendet för att återigen försöka bli en konstruktiv grön kraft i mitten av svensk politik.

Istället behöver den ekonomiska analysen få ta större plats i partiets förslag. Partiet behöver inse att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för ett samhälle där Helldéns visioner om fria människor och ren natur är verklighet. Då behövs svenska gruvor, och företag måste få göra vinst. Vi vet sedan länge, tack vare Kuznetskurvan, att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att klimat- och miljöpolitik slår igenom i ett samhälle. Det är med pengarna som skapas av mer innovationer och fler företag, som vi investerar i klimatet och så småningom till och med kan jobba mindre. MP borde därför se tillväxt som nyckeln till sin vision.

Partiet har bättre förutsättningar än på länge att inta en sådan roll. Den språkrörsduo som precis valts är perfekta för en mer pragmatisk sväng. Kombinationen av Amanda Lind och Daniel Helldén skiljer sig från tidigare språkrör. Identitetspolitiken är inte lika starkt förknippad med dem som med tidigare företrädare för partiet – att Helldén inte nämnde Sverigedemokraterna en enda gång i sitt tal är ett talande exempel. Båda är kompromissvilliga och kompetenta politiker. Helldén har dessutom från sin tid som trafikborgarråd i det blågröna samarbetet i Stockholms stadshus en viktig erfarenhet. Han vet att grön politik inte står i motsatsförhållande till samarbete högerut.

Borgerligheten borde se möjligheten i detta och sluta upp med att slentrianmässigt betrakta allt de gröna säger som verklighetsfrånvänt miljöflum. Moderater och miljöpartister kan bygga konstruktiva samarbeten. Sänkta skatter kan gå hand i hand med cykelbanor och second hand-butiker.

Begagnat och lagat är inte dåliga ord bara för att frågorna just nu ägs av vänstern. Tvärtom är det ju något av ett borgerligt ideal att investera i bra grejer.

För Miljöpartiet lyckas nämligen där borgerligheten just nu misslyckas, nämligen med att vinna väljarna i stor- och universitetsstäder. I Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund bor väljare som är välutbildade och samhällsintresserade, det vill säga människor som också utan vidare borde kunnat rösta höger, men som inte känt igen sig i borgerlighetens tilltagande fokus på landsbygden. Begagnat och lagat är inte dåliga ord bara för att frågorna just nu ägs av vänstern. Tvärtom är det ju något av ett borgerligt ideal att investera i bra grejer. Det är också en del i den urbana livsstil som är eftersträvansvärd inte minst för unga, och ett självklart inslag i den gröna megatrend som märks i världens alla framgångsrika storstadsregioner. 

De miljöpartistiska väljarna måste inse att det är tillväxten och den fria företagsamheten som de har att tacka sin livsstil för.

Daniel Helldén kan föra tillbaka Miljöpartiet till storhetstiden för 15 år sedan och på köpet minska Sverigedemokraternas inflytande över borgerligheten. Vilken blågrön dröm!