Johanna Trapp: Åkesson går in för landning

Valresultatet den 9 juni blev en krasch för Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson stormade ut från efterfesten i förtid när han såg att partiet tappade. ”Kan SD ens göra det”, undrade man i landets alla tv-soffor. Partiledningen som tidigare haft en så tydlig kurs mot sina mål tvingades nu att fundera ett varv till. Berodde allt på att Sverigedemokratiska väljare inte röstar till Europaparlamentet, eller hade partiet för första gången faktiskt missförstått opinionen?

Tankar snurrade i en rasande takt, innan de lika snabbt lugnade ner sig igen. En dryg vecka efter valet släppte Demoskop en opinionsundersökning som visade att resultaten i EP-valet inte gäller för inrikespolitiken. Demoskops opinionschef Johan Martinsson skrev på DN Debatt den 19 juni att valet i själva verket inte var en så stor skräll som det först verkade. Miljöpartiet presterar alltid bättre i Europaparlamentsval, medan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har svårt att locka sina väljare till vallokalerna. 

”Väljarnas förtroende för Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson minskar.”

 

Det som däremot verkar vara en skräll är att väljarnas förtroende för Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson minskar. Novus meddelade igår att SD-ledaren tappat fyra procentenheter i stöd. Nooshi Dadgostar (V) tar över Åkessons tredjeplats bland partiledarna. Martinsson menar att det är främst utanför den egna väljargruppen som stödet för Åkesson minskat. 

Lägre popularitet i andra grupper är inte lika illa som att egna väljare lämnar skutan, men för Åkesson är det ändå ett hårt slag. Jimmie Åkesson har, även om han är partiledare för ett av Sveriges minst omtyckta partier, ändå haft en väldigt hög förtroendenivå bland väljare i allmänhet. Det har varit viktigt för SD:s stadiga ökning de senaste femton åren. 

Nu verkar det som om moderater och kristdemokrater börjat tröttna på Åkesson, kanske med anledning av de senaste månaderna. Den analysen verkar i alla fall partiledningen göra. Det märks i Åkessons tal. Det är lugnt, sansat och sakpolitiskt jämfört med hans tidigare utspel och Almedalstal. Fokus ligger på den politik som partiet driver och vart de är på väg. Samtidigt verkar han trött.

Det vildaste SD-ledaren säger i talet är att anhöriga till gängkriminella ska ”sättas under lupp”, det vill säga punktkontrolleras av myndigheter. Nyheten är istället skolpolitiken som partiet nu valt för att bredda sin politiska arsenal. Partiet menar att skolan ska användas som ett verktyg för att komma till bukt med invandringens baksidor, och kritiserar samtidigt Socialdemokraternas idéer om bussning av elever och påtvingad integration för svenskar. I stället ska skolan styras genom förstatligande, disciplin, normförändringar i förortsskolor och näringsrik skolmat.

”Att bli nästa skolparti är något av en trend bland svenska partier.”

Att bli nästa skolparti är något av en trend bland svenska partier. Miljöpartiet skulle bli det nya skolpartiet under Gustav Fridolin, sedan var det  Centerpartiets tur, därefter skulle Liberalerna ta tillbaka frågan och nu Sverigedemokraterna? Det passar väl in i partiets långsiktiga ambition att bli ett regeringsparti, en ambition som fått sig en rejäl törn under våren.

Förra året höll Åkesson inte ens ett Almedalstal. I stället skickade han fram partiets gruppledare i riksdagen Linda Lindberg som direkt fick hela Sveriges strålkastarljus på sig. Var hon nästa partiledare?

Jimmie Åkesson har suttit länge. I många år har folk börjat fundera på om det inte är dags för honom att lämna över till en yngre förmåga. Känslan i talet är att Jimmie går in för landning. Efter valet 2026 ska partiet sitta i regering eller opposition, säger han. Det är slut på Tidöavtal. Partiet är redo för en ny era, i vilken Jimmie Åkesson inte är lika självklar.