Samhälle Krönika
Minns du vad du lovade landsbygden, Ebba Busch?
Kristdemokraterna, som i dag samlas till kommundagar i Västerås, vill vara det nya landsbygdspartiet. Men vill man leva upp till det har man vallöften att leverera på, inte minst i Sollefteå, Kiruna och Mora. Det skriver Joakim Broman.
I sex av Sveriges regioner finns det nu kvinnor som har mer än 20 mil till närmsta förlossning – många på dåliga vägar. Och har man mer än en timmes resväg till en förlossningsklinik så tredubblas risken att tvingas föda utanför sjukhus. I praktiken att föda i en bil vid vägkanten.
Jag är inte säker på att siffrorna stämmer, för det är inte jag som tagit fram dem – utan Ebba Busch. Det inledande stycket kommer från hennes sommartal i augusti 2022, precis före riksdagsvalet. Därefter följde en nyhet och ett löfte. Ebba Busch sade att hon ville säkra de förlossningsenheter som var nedläggningshotade – i Skellefteå och Lycksele – och återöppna några av de som stängt, som i Kiruna, Mora, Karlskoga och Sollefteå.
Den skuldsedeln skulle Sollefteåborna behöva lösa in nu, för BB är inte återöppnat och återigen är deras sjukhus hotat. För ett par veckor sedan kom den utredning om Sollefteå sjukhus som Region Västernorrland tillsatte efter valet 2022, och som skulle försöka lösa den politiska knut som sjukhuset utgör i regionpolitiken. I rapporten har konsulter med kreativ matematik räknat ut att det är dyrare att ha hyrpersonal i Sollefteå än fast personal i Örnsköldsvik eller Sundsvall, utan att ta hänsyn till att de förmodligen måste anlita hyrpersonal även i Ö-vik och Sundsvall.
Vad kostar det i liv och hälsa att folk i inlandet har 20-30 mil till en förlossningsavdelning eller en akutkirurg?
Konsulterna har även blåst upp notan för vad återöppnandet av BB och akut kirurgi skulle kosta. Man har till exempel räknat med att ett litet sjukhus som Sollefteå skulle behöva en extra narkosläkare i tjänst dygnet runt, trots att det redan finns en befintlig jourlinje.
Ekonomin är heller inte allt. Patientsäkerhet måste också upp på vågen. Vad kostar det i liv och hälsa att folk i inlandet har 20-30 mil till en förlossningsavdelning eller en akutkirurg?
Och inte minst – vad kostar det i förtroende för det politiska systemet? I min bok, Döden vid Faxälvens strand, var jag inne på att de senaste årens politiska trender – populismens framväxt, bensinupproren, landsbygdens och rostbältenas revolt – på många sätt går att spåra till platser med liknande problem som Sollefteå. Det handlar i grund och botten om en känsla av att folk utanför storstäderna inte är lika mycket värda.
Allt det där vet Ebba Busch. Det var den vågen hon ville surfa på. Det var därför hon lovade att återöppna BB Sollefteå. Grattis, sade hon till och med: “med vår politik kommer förlossningsvården tillbaka till er”. Men sedan augusti 2022 har det varit tyst, trots att högern vann valet. KD-ledaren blev förvisso energiminister och har inte så stort ansvar för sjukvården. Men Peter Kullgren, Jakob Forssmed och Acko Anckarberg – landsbygdsministern, socialministern och sjukvårdsministern – är hennes partikamrater. Det är tre personer som borde ha alla förutsättningar att uppfylla löftet.
Allt det där vet Ebba Busch. Det var därför hon lovade att återöppna BB Sollefteå.
Förlossningen i Lycksele har återöppnat och hotet mot BB i Skellefteå verkar avvärjt. I Karlskoga arbetar regionen för att påskynda återöppningen av förlossningen. Men kring Kiruna, Mora och Sollefteå är det tyst.
Särskilt kring Sollefteå är det nu brådskande. Om sjukhuset utarmas på det sätt som nu diskuteras är det inte bara ett hot mot inlandsbefolkningens patientsäkerhet utan gör det också betydligt svårare att återöppna förlossningen igen. Och detta samtidigt som Försvarsmakten återöppnar regementet I21. Ska värnpliktiga sätta sig på bussen till Sundsvall när de skadar sig? Hur lätt blir det att rekrytera officerare när de och deras partners upptäcker att de måste åka tiotals mil på isiga vägar för att komma till en förlossning?
I valet 2022 gjorde Kristdemokraterna ett stort nummer av att vara det nya landsbygdspartiet. Jag är inte beredd att avfärda det försöket. De senaste decennierna har Centerpartiet blivit mer storstadscentrerat, och både Moderaterna och Liberalerna har av tradition sina väljarbaser i storstäderna. Sverigedemokraterna är dels inte ett borgerligt parti, dels ett parti som vuxit fram ur en skånsk/blekingsk tradition. Det fanns en nisch för ett mer konservativt parti inriktat på borgerliga landsbygdsväljare, och det finns det fortfarande.
Men vill man leva upp till den ambitionen räcker det inte att skicka lite bensinpengar till glesbygdens invånare. När partiet nu samlas till kommundagar i Västerås måste de i stället visa att man tar levnadsvillkoren på landsbygden på allvar. Det kan ske genom frihetsreformer – lättat strandskydd, förenklade plan- och byggregler och gårdsförsäljning till exempel – men framför allt genom att leva upp till det som är utlovat om välfärdens kärna.
För det var väl inte bara ett tomt löfte, ett röstfiske i inlandets orörda sjöar? Visst kan man lita på att Kristdemokraterna håller vad de har lovat?