Alexander Stubb, tidigare utrikes- och statsminister från Samlingspartiet, och Pekka Haavisto, tidigare utrikesminister för De gröna, hade legat i täten i alla opinionsmätningar inför presidentvalets första omgång i söndags, men i den sista veckans mätningar steg Sannfinländarnas Jussi Halla-aho kraftigt. Det skapade en spänning inför valkvällen – hade Halla-aho en möjlighet att trots allt ta sig till täten?

Valkvällens överraskning blev att överraskningen uteblev.

Redan inför den första valomgången stod det klart att de nio kandidaterna var en grupp med gedigen kunskap och erfarenhet av utrikes- och säkerhetspolitik. Presidentens makt i Finland handlar uttryckligen om detta område. Enligt grundlagen leder presidenten i samråd med regeringen utrikespolitiken. Nu när Finland hör till försvarsalliansen Nato innebär det att presidentens maktsfär blir större. Det är presidenten som deltar i Natos toppmöten. I Finland är presidenten även överbefälhavare för armén.

***

Hur ser det då ut inför det avgörande valet söndagen den 11 februari? Alexander Stubb fick 27,2 procent av rösterna i det första valet, Pekka Haavisto 25,8. Det var en mindre skillnad än opinionsmätningarna hade förutspått och det skapar en spänning inför den andra valomgången. Nu måste hälften av dem som röstade i det första valet se sig om efter en ny kandidat.

På många sätt är Stubbs utgångsläge mycket gott. Finland är ett borgerligt land och har under de senaste åren blivit det i ännu högre grad. I alla direkta presidentval hittills med två omgångar har den kandidat som fick mest röster i första omgången sedan valts till president i den andra.

Alexander Stubb är en skicklig och extrovert politiker – och det delar folk.

Sedan Finland införde direkt folkval av presidenten 1994 har det vid alla tillfällen utom ett blivit en andra omgång. När Sauli Niinistö ställde upp för en andra period, 2018, fick han över 60 procent av rösterna i den första omgången och därmed blev det ingen andra omgång.

Men riktigt så enkelt är det inte att Stubb utan vidare kan räkna med att ärva de övriga borgerliga kandidaternas stöd. Alexander Stubb är en skicklig och extrovert politiker – och det delar folk, vilket kan kännas överraskande för publiken i Sverige.

***

Stubb lämnade politiken 2016 när han utmanades på posten som Samlingspartiets ordförande och förlorade mot Petteri Orpo, som nu är statsminister. Då hade Stubb varit en framträdande person i finländsk politik i 8 år och inför presidentvalet 2024 hade han varit frånvarande i 8 år.

Under sin tid som utrikes-, stats- och finansminister samt partiordförande gjorde han vissa tabbar. Det handlade dels om substansfrågor, men också om hans lediga uppträdande. Det blev också klart att inrikespolitik inte hörde till hans främsta områden.

För konservativa och konventionsbundna finländare var det för mycket med en statsminister som uppträder i shorts och underhållningsprogram. Många uppfattar Stubb som lite högmodig. Det sitter illa i Finland. Inför valet har Stubb varit mån om att inte ge det intrycket. Han har till exempel hållit med andra kandidater och ibland berömt dem. 

Intrycket är ändå att det finns en viss vaksamhet och försiktighet hos Stubb själv och i hans kampanj, en rädsla för kommentarer som kan uppfattas som högmodiga eller klavertramp.

Svårast kommer Sannfinländarnas väljare att ha i den andra omgången. 

Alexander Stubb ligger definitivt i Samlingspartiets liberala flank. Svårast kommer därför Sannfinländarnas väljare att ha i den andra omgången. För många är Stubb alltför liberal – men Pekka Haavisto ett ännu sämre alternativ. Därför finns det en uppenbar risk att många sannfinländare låter bli att rösta i det avgörande valet. Bland dem som röstar kommer majoriteten att lägga sin röst på Stubb.

En stor del av Centerns Olli Rehns väljare kommer säkert att rösta på Stubb, men inte alla. Rehn, som är tidigare centralbankschef och EU-kommissionär, ställde upp för en egen valmansförening, men backades starkt upp av Centern. Han klarade sig bättre än partiet har gjort i de senaste valen och fick över 15 procent av rösterna.

Många C-väljare ser rött inför tanken att rösta på en grön politiker. Centerns väljare är delvis väldigt konservativa och tanken på att rösta på en öppet homosexuell man känns främmande för många.

Men Rehn har även liberala anhängare som på olika sätt kan ha svårt att smälta Stubb. Stubb ligger mentalt väldigt långt från den finska landsbygden, där Centern har haft sitt största stöd. Till sitt temperament och framtoning påminner Rehn mer om Pekka Haavisto än om Stubb. Till exempel har de från Svenska folkpartiet som stödde Rehn framhållit hans goda omdöme.

Däremot kan Alexander Stubb utan vidare räkna med att ärva KD:s Sari Essayhas röster och även Harry Harkimos röster. Harkimo hörde tidigare till Samlingspartiet men har grundat ett eget parti. Essayah och Harkimo fick totalt två procent av rösterna i det första valet, så den potten är inte stor.

***

Pekka Haavisto är en mycket erfaren politiker, och han har varit med i den gröna rörelsen, som senare blev ett parti, från starten. Under den förra riksdagsperioden var Haavisto Finlands utrikesminister och spelade en viktig roll i Natoprocessen.

För Haavisto är det här hans tredje presidentval. I presidentvalet 2012 seglade han lite otippat upp som Sauli Niinistös främsta utmanare och de två möttes i finalen.

I valet i februari kan Pekka Haavisto räkna med att få vänsterrösterna. De facto fick han en stor del av dem redan i det första valet. Många röstade då med sikte på finalen för att påverka vilka två som skulle gå vidare.

Socialdemokraternas Jutta Urpilainen, Finlands nuvarande EU-kommissionär, fick bara drygt 4 procent av rösterna. Det är ett stort ras jämfört med riksdagsvalet för ett knappt år sedan, då SDP fick nästan 20 procent.

Det här är det tredje presidentvalet på raken där SDP inte alls kan hävda sig. Då var ändå Finlands presidenter från 1980-talet till 2011 alla socialdemokrater – Mauno Koivisto, Martti Ahtisaari och Tarja Halonen.

Haavisto enda möjlighet är att plocka röster utanför den vänstra planhalvan.

Vänsterförbundets Li Andersson fick de facto ett större stöd än SDP. Skillnaden är bara några decimaler – men den är historisk. Li Andersson är en uppskattad politiker och en bra och saklig debattör, det tycker även sådana som inte alls sympatiserar med hennes parti.

För Pekka Haavisto räcker det alltså inte att ärva vänsterpartiernas röster. Redan i höst sa Haavisto att han inte är det minsta röd men när den första valdagen närmade sig blev han lite månare om att betona frågor som appellerar till vänsterväljare.

Nu står Haavisto inför en situation där hans enda möjlighet att klara sig är att plocka röster utanför den vänstra planhalvan.

***

Presidentvalet är det val som brukar engagera finländarna allra mest. Valdeltagandet i första omgången var 74,9 procent. Det är högt med finländska mått mätt.

Väljarna gillar det direkta folkvalet av president. Presidentvalet är inte ett utpräglat partival. I hög grad väljer man en person – men givetvis spelar personens ideologiska bakgrund och värderingar en stor roll.

Valkampanjen präglades under den första omgången av en artig och respektfull ton. I fråga om utrikes- och säkerhetspolitiken var de nio kandidaterna väldigt överens, alla stöder Finlands nya säkerhetspolitik och medlemskapet i Nato. Skillnaderna handlar om nyanser.

Mellan Stubb och Haavisto syns skillnaderna i inställningen till om kärnvapen ska få transporteras eller förvaras på finländsk mark. Stubb vill inte begränsa de möjligheterna, medan Haavisto inte vill ändra på lagstiftningen som förbjuder kärnvapen i Finland. Båda poängterar att frågan inte är aktuell.

Haavisto är för att utvidga värnplikten till att omfatta alla kön, Stubb emot.

Alexander Stubb har länge förespråkat att Finland ska ansluta sig till Nato och under sin tid i regeringen och dess utrikes- och säkerhetspolitiska utskott, där presidenten sitter med, var han på kollisionskurs med president Sauli Niinistö, som bromsade.

Pekka Haavisto tycker att Finlands så kallade option att söka medlemskap i Nato från 2004 var en bra lösning. Med optionen deklarerade Finland avsikten att vid behov att ansöka om Natomedlemskap. Precis som Niinistö ändrade sig Haavisto i och med Rysslands anfallskrig.

Dynamiken inför den andra omgången blir annorlunda än inför den första. Kandidaterna är tvungna att framhäva de skillnader som finns mellan dem. Det märktes redan i måndags när de två möttes i en tv-debatt.

Skillnaderna kan härledas till ideologi och partibakgrund men också till deras personligheter. Stubbs stora passion är EU och det västliga samarbetet, Haavisto betonar det globala. Det betyder inte att Stubb inte skulle vara intresserad av annat än EU, eller att Haavisto skulle känna sig främmande för EU och det västliga samarbetet. Återigen handlar det om nyanser. 

Omslagsfoto föreställande Pekka Haavisto (t.v.) och Alexander Stubb (t.h.): Markku Ulander/Lehtikuva via AP