Samhälle Granskning
Ska EU:s återhämtningsfond betala för taxibåtar och golfresorter?
Naturvårdsverket har beviljat över sju miljarder i stöd som kan finansieras av EU:s återhämtningsfond, bland annat till inköp av en eldriven taxibåt och renovering av en golfresort. Återhämtningsfonden snedvrider den fria konkurrensen och skapar bidragskapitalister, skriver Carl Albinsson, EU-ansvarig på Timbro.
För drygt tre år sedan beslutade EU:s ledare att inrätta en återhämtningsfond på hela 750 miljarder euro. Trots initialt motstånd vek den dåvarande S-regeringen ned sig i förhandlingarna. Till slut gick man med på att göra svenska skattebetalare till borgenärer för Syd- och Östeuropa.
Inrättandet av återhämtningsfonden motiverades med att EU:s medlemsländer behövde ekonomiska injektioner efter pandemin. Beslutet var principiellt felaktigt och när pengarna nu har börjat betalas ut visar det sig att projektet var precis så dåligt som kritikerna hävdade.
EU:s revisorer har pekat på att det är svårt att granska effekterna av alla bidrag. Kontrollerna är för dåliga och risken för slöseri är stor. Exempelvis har Italien försökt använda medlen till att renovera fotbollsarenor och även här i Sverige används pengarna till högst tveksamma projekt.
Exempelvis har Italien försökt använda medlen till att renovera fotbollsarenor.
Hittills har Naturvårdsverket beviljat stöd på ungefär sju miljarder kronor till över 1 700 projekt inom ramen för Klimatklivet som kan finansieras av återhämtningsfonden. Stora summor ska gå till offentliga företag som satsar på bio- eller vätgasprojekt, vilket riskerar att skapa nya gröna bubblor likt det som hände med etanolen. Exempelvis har det kommunala bolaget Tekniska verken i Linköping beviljats stöd på nästan 150 miljoner kronor för produktion av biogas.
Men Naturvårdsverket har även beviljat EU-bidrag på flera miljoner kronor till bland annat renovering av en golfresort i Skåne, inköp av en eldriven taxibåt i Stockholms skärgård och nya liggbås till köttkor till en enskild lantbrukare. Vid en närmare granskning av dessa tre bidragsansökningar och beslut framgår det att EU:s återhämtningsfond främjar en osund bidragskapitalism som snedvrider ekonomin och sätter den fria och likvärdiga konkurrensen ur spel.
Den ovannämnda golfresorten har beviljats över två miljoner kronor i bidrag för att installera en ny flispanna. Åtgärden motiveras såklart med klimatskäl, men påstås också skapa lokala sysselsättningseffekter samt sprida denna teknik i närområdet där många anläggningar tydligen värms upp med fossila bränslen.
Varför en golfresort med 15 anställda och 18 miljoner kronor i årsomsättning inte kan göra den här investeringen på egen hand övergår mitt förstånd. Men det är svårt att klandra bidragssökarna. Varje driven entreprenör vill förstås hämta hem gratispengarna som politikerna lagt upp på bordet om de är inom räckhåll.
Varje driven entreprenör vill förstås hämta hem gratispengarna som politikerna lagt upp på bordet om de är inom räckhåll.
Denna bidragskapitalism präglar även beviljandet av närmare tre miljoner kronor i stöd till en eldriven taxibåt i Stockholms skärgård. Pengarna ska gå till ett företag som av klimat- och miljöskäl ska köpa in en eldriven taxibåt. I ansökan framgår det att projektet ”kommer påskynda överföringen till fossilfria transporter till sjöss genom att projektet kan visas upp i full skala” samt att båtköpet innebär “en revolution för båttaxitrafiken”. Onekligen höga tankar om hur mycket en enskild taxibåt i Stockholms skärgård påverkar omvärlden.
Självfallet sägs den nya taxibåten även minska stressen som uppkommer av allt buller och svall som dagens fossildrivna båtar för med sig samt på något outgrundligt sätt bidra till ökad sysselsättning i skärgården. Ansökan tickar därmed i alla boxar och Naturvårdsverket kan lugnt öppna plånboken.
Att företaget som ansöker om bidraget enbart sysselsätter en person, och att egenfinansieringen av båtköpet är lägre än stödbeloppet, tycks inte bekymra Naturvårdsverket. I ansökan framgår även att företagets fossildrivna taxibåt ska avyttras och kanske fortsätta användas för passagerartrafik på annat håll, vilket onekligen förtar en del av klimatnyttan med projektet.
***
Men räknat i kronor och ören ligger såväl taxibåten som den nya skånska flispannan i lä jämfört med den enskilda lantbrukare i Västra Götaland som lyckats håva in över fyra miljoner i bidrag till nya liggbås för sina köttkor. I ansökan står det att investeringen ”gynnar betesdjur som håller landskapet öppet samt gynnar den biologiska mångfalden” och gör att man ”slipper damm från torv vilket är positivt”.
Trots att graden av självfinansiering även i det här fallet är lägre än summan för stödet godkändes ansökan av Naturvårdsverket. Självfallet är det bra om lantbrukare gör investeringar som bidrar till den biologiska mångfalden och främjar djurs och människors hälsa. Men ett sunt lantbruk ska kunna genomföra den här typen av investeringar med eget kapital utan bidrag.
Utbetalningarna villkoras med att mottagarna tydliggör att åtgärden finansieras av medel från EU.
Fyra miljoner är dessutom en ansenlig stödsumma till ett företag med enbart en anställd. Att betala ut så stora summor till enskilda lantbrukare snedvrider konkurrensen och gör att fler lantbrukare riskerar att suboptimera sina verksamheter för att tillskansa sig så stora summor bidrag som bara är möjligt. Dessutom är redan jordbrukssektorn i EU kraftigt subventionerad genom egna stödprogram och bör således inte vara i behov av ytterligare bidrag från återhämtningsfonden.
I två av besluten från Naturvårdsverket framgår det även att utbetalningarna villkoras med att mottagarna tydliggör att åtgärden finansieras av medel från Europeiska unionen. Exempelvis genom att visa upp unionens emblem och en text med lydelsen ”Finansieras av Europeiska unionen”.
Hela upplägget är provocerande. Det är nämligen missvisande att beskriva projekten som finansierade av EU. Svenska skattebetalare är nettobetalare till EU. Det betyder att vi skickar mer pengar till Bryssel än vad vi får tillbaka. EU-bidragen som betalas ut här i Sverige är alltså finansierade av oss själva. Ett rimligare krav vore därför att projekt som får stöd i Syd- eller Östeuropa tvingas sätta upp skyltar med texten ”Finansieras av svenska skattebetalare”.
På lång sikt är det dessutom problematiskt att EU lägger så mycket resurser på bidrag. Ungefär 70 procent av EU-budgeten går till jordbruks- eller sammanhållningsstöd och ovanpå detta finns alltså återhämtningsfonden som också delar ut frikostiga bidrag. Att skyffla runt pengar på det här sättet skapar inte långsiktig ekonomisk tillväxt. I stället gör det EU till en bidragsunion som halkar efter i den globala konkurrensen.