Hannes Snabb: Klimatet behöver ingenjörer – inte aktivister

Under sommaren var jag ute och åkte tåg i Frankrike när några klimataktivister bestämde sig för att blockera järnvägen. Som svensk blev jag förvånad över att de protesterade mot ett så grönt transportmedel som tåg ändå är. Jag kände själv inte till bakgrunden till protesterna, och inte blev det bättre av att fransmännen runt mig försökte förklara saken på ett språk jag inte förstod. Men oavsett orsak ställde jag mig frågande: vilken nytta gör egentligen den här typen av aktioner för den gröna omställningen?

Forskarna Dana Fischer och Sohana Nasrin har gjort ett försök att besvara frågan, men konstaterat att kunskapen än så länge är bristfällig. Något de däremot kunde slå fast var att den här typen av engagemang skjutit i höjden de senaste åren. 

Vilken nytta gör egentligen klimataktioner för den gröna omställningen?

Samtidigt som klimataktivismen blivit allt vanligare har också engagemanget där de verkliga besluten fattas sjunkit. Sverige har sedan 80-talet haft ett minskande antal politiker. Och flera mindre kommuner kan komma att tvingas minska antalet ledamöter i kommunfullmäktige för att kunna fylla alla platser. 

Givetvis bör människor engagera sig även bortom partipolitiken. Men att fler väljer att ta lagen i egna händer samtidigt som färre väljer att engagera sig där lagarna faktiskt stiftas, riskerar att bli ett bortkastat nollsummespel om man vill se förändring.

Samtidigt kan man inte reducera omställningen till enbart en politisk fråga. Den som vill se fler elbilar och kommersiella elflyg – för en omställning kräver förstås att vi har något att ställa om till – kan inte bara förlita sig på politisk styrning. Det som borde oroa aktivisterna är vem som ska ta fram den gröna tekniken medan de själva leker rövare på järn- och motorvägar. 

 ***

Om vi vänder blicken mot näringslivet, som statsminister Ulf Kristersson kallat för den nya miljörörelsen, uppger sex av tio branchföreträdare att kompetensbristen hotar deras förmåga att ställa om. Teknikföretagen vädjar om fler ingenjörer – om inte kan det fossilfria stålet vara i fara. Installatörsföretagen vädjar om fler utbildade installatörer och uppger att kompetensbristen hotar deras möjligheter att elektrifiera transporterna med bland annat nya laddstolpar. 

Det finns givetvis mycket som klimatminister Romina Pourmokhtari kan göra för att minska Sveriges utsläpp. Men om vi inte får den kompetens som omställningen kräver kommer de politiska besluten spela mindre roll. Därför måste arbetet börja redan i grundskolan.  

Sex av tio branschföreträdare uppger att kompetensbristen hotar deras förmåga att ställa om.

Därför är det också oroande att både nationella och internationella kunskapsmätningar visat att svenska elever har svaga kunskaper, framför allt i relevanta ämnen som matematik, redan i den tidiga skolåldern. Det gäller inte minst elever med utländsk bakgrund. 

Bland dessa har mer än hälften betyget F eller E i matematik. Elevprestationerna mellan betygen F och E skiljer sig givetvis då det ena är ett godkänt betyg och det andra kan variera från inga kunskaper alls till att nästan vara godkänd. Men möjligheterna att fortsätta studierna med en teknisk eftergymnasial utbildning blir begränsade om man endast besitter de mest grundläggande kunskaperna i ämnet. 

***

För att vi ska få den kompetens som omställningen kräver behöver likvärdigheten i skolan öka. Därför är det bra att regeringen nu tillsätter utredningar för att det ska vara möjligt. Fler elever borde ges chansen att få vara med i den gröna omställningen. 

Men kanske kan vi också få lite hjälp på vägen. Det vore fullt rimligt att anta att alla de som är beredda att bryta mot lagen för att rädda klimatet också är beredda att söka till en ingenjörsutbildning. Då skulle de åtminstone med all säkerhet göra något som faktiskt tar omställningen i rätt riktning.