Olivia Bergström: Det gör inte tillräckligt ont att betala skatt

Fram till 1970-talet var Kalifornien den enda delstaten i USA där löntagare inte fick skatten dragen varje månad. I stället behövde man själv betala in hela beloppet en gång per år. När ett lagförslag om att arbetsgivaren skulle börja dra skatten från lönen lades på bordet var det en man som motsatte sig det – Ronald Reagan som då var guvernör i delstaten. 

”Taxes should hurt” deklarerade han, och menade att om skatten drogs varje månad skulle människor bli för bekväma med att betala den, och politiker skulle därmed kunna höja den gradvis utan att människor noterade det. Förslaget blev senare verklighet, trots de starka orden. 

***

Även om de flesta, i alla fall jag, av praktiska skäl hellre betalar skatt flera gånger per år än en gång, ligger det mycket i Reagans konstaterande. När skatten dras automatiskt varje månad, precis som när priserna i affärer alltid är inklusive moms, tänker vi mindre på hur mycket vi faktiskt betalar till statskassan. 

Annat är det när man säljer sin bostad med vinst och det går upp för en att man inte får behålla hela vinsten själv, utan behöver betala 22 procent i skatt. Då är det i stället tydligt hur mycket pengar vi blir av med. Ett annat exempel är om man semestrar i USA, där det inte bara är dricks som läggs på notan när det är dags att betala för restaurangbesöket, utan även moms (som visserligen är betydligt lägre än i Sverige). 

När skatten dras automatiskt varje månad tänker vi mindre på hur mycket vi faktiskt betalar. 

Tre av fyra svenskar underskattar hur mycket de betalar i skatt enligt en undersökning från Svenskt Näringsliv. Det vanligaste svaret när man frågar – särskilt unga – hur hög skatt de tror att exempelvis en sjuksköterska betalar, är omkring 30 procent (det korrekta svaret är 51 procent).

I rapporten “Var kommer pengarna ifrån?” har stiftelsen Kunskapsverket gått igenom var skattepengarna kommer från, vem som betalar och hur mycket vi betalar. Varje år betalas 2 100 miljarder kronor in i skatter och avgifter till stat, regioner och kommuner. Det motsvarar en extra årsinkomst på banken – varje år – för alla som jobbar, eller en Volvo XC60 per år till alla Sveriges hushåll för den delen.

Nio av tio skattekronor kommer från hushållen, merparten från att vi jobbar. Den näst största posten är moms och punktskatter. Kommunal inkomstskatt på transfereringar som pension, föräldrapenning eller sjukförsäkring och skatter på hushållens ägande, exempelvis aktieutdelningar eller realisationsvinster, står för en mindre andel av skatteintäkterna. 

***

Faktum är att de flesta inte märker av 60 procent av sina skattebetalningar, eftersom de inte syns på deklarationen. Det är därför inte så konstigt att så många svenskar underskattar hur mycket de faktiskt betalar in till statskassan. 

De 60 procenten består av arbetsgivaravgifter, moms och punktskatter. En del brukar argumentera för att arbetsgivaravgifterna inte är en skatt, utan en avgift – vilket namnet antyder. Som Kunskapsverket beskriver i rapporten definieras skatt vanligtvis som krav på medborgaren att betala, utan att den har en direkt koppling till individuella förmåner. Avgifter är däremot knutna till sådana förmåner. 

Arbetsgivaravgifterna innehåller både rena avgifter och skatter. Exempelvis har den allmänna löneavgiften, som utgör en tredjedel av arbetsgivaravgiften, ingen direkt koppling till vare sig socialförsäkrings- eller pensionssystemet. Personer med högre inkomster betalar inte bara för sin egen pension, utan även pension till andra när man kommit över taket. Logiskt sett är arbetsgivaravgifterna också en skatt eftersom de belastar löntagaren genom att minska löneutrymmet.

De flesta märker inte av 60 procent av sina skattebetalningar.

Precis som att de flesta underskattar hur mycket skatt de betalar, underskattar ungefär hälften hur höga arbetsgivaravgifterna är. Inte blir det bättre av att arbetsgivaravgifterna har ökat sedan de infördes på 60-talet. När de infördes var den bara på några få procent, 1970 var de cirka 12 procent och nivån exploderade sedan på 70-talet. 1990 var den som högst – nästan 40 procent. I dag ligger arbetsgivaravgifterna stabilt på cirka 32 procent, och genererar över en fjärdedel av skatteintäkterna.

Ronald Reagans oro för människors okunskap har alltså besannats – fast i Sverige. Skattetrycket ökade kraftigt efter att källskatten, som innebar att arbetsgivaren blev skyldig att dra av den preliminära skatten från de anställdas löner, infördes 1947.

Sverige är bland de länder i världen med högst skattetryck – vanliga löntagare får inte ens behålla hälften av sin lön, och höginkomsttagare får knappt behålla två femtedelar av sina pengar. 

***

Och vi tycks själva inte förstå det. Så vad är lösningen? 

Ganska simpel. I ett första steg borde arbetsgivaravgifterna redovisas på deklarationen. Det är en hygienfaktor att staten är transparent med hur mycket man betalar in till statskassan. 

Det är en hygienfaktor att staten är transparent med hur mycket man betalar in till statskassan.

I nästa steg behöver skattetrycket minska så att människor, låg- som höginkomsttagare, får behålla minst hälften av sina inkomster. Det är inte rimligt att mer än hälften går till statskassan. Det ställer också krav på politiken att ta tag i effektiviseringar och prioriteringar för att kunna sänka skatten. Men allt behöver inte vara svårt. Att avskaffa den statliga inkomstskatten skulle betala sig själv, vilket Jacob Lundberg har kunnat visa tidigare på Smedjan. Det är ett steg i rätt riktning.

Vi borde inte vara bekväma med att betala så höga skatter. Att göra om skattesystemet så att vi själva betalar in all skatt någon gång per år är ganska brutalt – och knappast vägen framåt. Men det finns betydligt enklare steg att ta för att vi ska bli mer medvetna om hur mycket vi egentligen betalar. Det borde inte vara överdrivet svårt för regeringen att åstadkomma.