Carolin Dahlman: Polisledningen måste sluta ducka för kritik

Jag hade inte kunnat göra mer.” ”Delar inte Riksrevisionens kritik.” ”Har koll på läget.” ”Jag känner mig trygg med hur jag har hanterat det.” ”Inte sant att polisen lider av strukturella problem”.

Omfattande kritik mot Polisen har de senaste åren kommit från myndigheter, tidigare anställda, forskare och politiker. Men från polisledningen väller det ut bortförklaringar. Man vill inte ta åt sig av kritiken, utan skyller på brottsutvecklingen som orsak till misslyckanden. Personer i organisationen vittnar om tystnadskultur, att visselblåsare straffas.

Det är osunt att Polisen fungerar så dåligt och reagerar så tondövt i en otrygg tid. Att man nu ber om ytterligare 5,8 miljarder fram till 2026 är säkert befogat, men det som saknas tycks inte främst vara pengar.

Sedan 2015 har polisen fått 60 procent mer resurser, men ändå inte lyckats skapa ökad trygghet. Det finns oerhört duktiga och modiga poliser, men ledningen tycks ha problem.

Det är akut att hitta en ny chef, börja om och på allvar ta itu med kriminaliteten på ett proffsigare sätt. 

Det är akut att hitta en ny chef, börja om och på allvar ta itu med kriminaliteten på ett proffsigare sätt. Rikspolischefen Anders Thornbergs förordnande går ut 29 april nästa år, men varför vänta?

Riksrevisionen har på senare tid kommit med två kritiska rapporter – en om ouppklarade mängdbrott och en om problemen med särskilda händelser. Rikspolischefen sade på en pressträff: ”Vi tar till oss rapporterna och det är inte alltid vi delar uppfattningar som finns i dem”. Men allra helst ville han inte prata om saken.

Svaret var typiskt.

I min research hittar jag många artiklar om brister hos polisen. Samtidigt ser jag det återkommande svaret att ledningen avböjer intervju eller skickar skriftliga svar via presstjänsten, ofta med innebörden att kritiken är obefogad. ”SVT Nyheter har under flera dagar sökt Thornberg”, är en alltför typisk formulering.

Detta är orimligt. Makthavare måste svara på medborgarnas frågor via media – och ta forskares och anställdas kritik seriöst.

Polisforskaren Stefan Holgersson skrev i en rapport att ”polisen försöker skydda bilden av sig själv genom att medvetet mörka information”. Han konstaterade att polisledningen inte sällan var undvikande, vaga eller ovilliga att be om ursäkt.

Jag håller tyvärr med.

Thornberg skyller ofta polisens usla resultat på den exceptionella brottsutvecklingen. ”De problem i samhället med grov kriminalitet vi ser i dag har byggts upp under många år”, skrev han på polisens hemsida. ”Vi gör så gott vi kan med de resurser vi har, vi har en brottslighet som saknar motstycke!”, sade han apropå kritik om friserade siffror. Kritik mot NFC, Nationellt forensiskt centrum, menade Thornberg berodde på ”ett enormt ökat inflöde”

Men alla köper inte detta. Joakim Söderström, tidigare polischef, skrev i Dagens Industri: ”Under Anders Thornbergs snart fem år som rikspolischef har han fått vad andra myndighetschefer bara kan drömma om; mångmiljardtillskott, tusentals nya anställda, utökade befogenheter och över 50 lagskärpningar. Dessvärre har resultaten uteblivit och på avgörande områden försämrats”.

Trots ökade resurser har polisen inte lyckats förbättra sin utredningsverksamhet.

Även kriminologen Jerzy Sarnecki menade att polisen inte har lyckats förbättra sin utredningsverksamhet trots ökade resurser. ”Man målstyr inte. Man utvärderar inte. Man tar helt enkelt inte reda på om man har blivit tillräckligt effektiv eller inte”.

Men polisledningen ville inte ställa upp på en intervju, utan svarade via mejl från presstjänsten att de inte delar bilden av att myndigheten inte jobbar forskningsbaserat.

Återigen ett förnekande av skuld.

I Riksrevisionens rapport om mängdbrott slogs fast att polisen inte klarar upp sådant som bostadsinbrott för att man inte arbetar nog effektivt. I den om särskilda händelser konstaterades att polisen inte har koll på hur många som genomförts, hur länge de pågått, hur många som involverats eller vad de kostat.

Polisen var vag i sitt svar: ”De eventuella konsekvenser som uppstår när extraordinära situationer föranleder förändrat resursbehov kan inte härledas till ledningsformen.”

Det var inte deras fel alltså.

Utöver de generella organisationsproblemen finns flera andra händelser att uppmärksamma:

• Det faktum att Thornberg förnekade att han kände till underrättelserapporter som varnade för oroligheter redan veckor innan påskupploppen.
• Att han tillsatte en utredare för att utreda honom själv kring Löfving-Staaf-historien.
• Passkaoset som uppkom trots varningar långt innan.
• Att polisens växande budget har använts till högavlönade strateger, analytiker, verksamhetsutvecklare, chefsstöd, hr-specialister, kommunikatörer, projektledare, kanslihandläggare och samordnare, enligt den tidigare polisen Fredrik Kärrholm som idag är riksdagsledamot för Moderaterna.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) har gett polisen i uppdrag att öka sin så kallade operativa förmåga, och en rapport ska komma den 28 april. Jag hoppas att hans tålamod är slut. Det är rimligt att i svåra tider inse att uppdraget är jobbigt, men oviljan att förbättra sig kan inte förlåtas.