Samhälle Essä
För S är förorten den nya bruksorten
Hur ska vi egentligen förstå att Socialdemokraternas makttopp gör allt för att sopa skandalen i ABF och S Botkyrka under mattan? Täta vänskapsband och starka intressen att säkra framtida maktinnehav med hjälp av en ny väljarbas är en bra början, förklarar Lotta Gröning.
Vi såg det inte komma sade Stefan Löfven, under sin tid som statsminister, gång på gång om den accelererade gängkriminaliteten. Det tog tid för Socialdemokraterna att komma till insikt om problemen. När det äntligen skedde lovade Magdalena Andersson att vända på varje sten för att komma till rätta med kriminaliteten. Läget var och är akut, det är numera nioåringar som rekryteras och som gömmer vapen och hanterar knark.
I Botkyrka vände kommunalrådet Ebba Östlin på en sten. Hon fick rapporter om att det förekom oegentligheter på ABF:s fritidsgårdar, sådant som inte ska förekomma i verksamheter för barn. Hon beställde en extern utredning av ett säkerhetsföretag som beskrev hur vuxna med skyddsväst gick runt i lokalerna. Det framkom också att både hasch och kokain förekom, samt att flera av de anställda som arbetade med barnen hade kopplingar till kriminella nätverk. Polisen beskrev dessutom fritidsgårdarna som ett uppehållsrum för kriminella. Ebba Östlin tog beslutet att stänga ner verksamheterna med omedelbar verkan. Här borde frågan ha stannat, säger Ebba Östlin i en intervju i TV4.
Men fokuset på gängkriminella i skyddsvästar bland barnen i ABF:s fritidslokaler försvann snabbt. I stället kom allt att handla om en intern maktkamp där Ebba Östlin beskylldes för att vara maktfullkomlig och omöjlig att samarbeta med. Framträdande socialdemokrater med koppling till partieliten tonade ner kriminaliteten och lyfte fram Ebba Östlin som det verkliga problemet. Partisekreterare Tobias Baudin, som hade full insikt om vad som hänt i Botkyrka, förstod ingenting när han pratade med media. Han bedyrade att han ingenting visste, att han skulle gå till botten med detta och göra noggranna undersökningar. Men han utgick redan från början från att detta endast handlade om en intern maktstrid. Och så har det förblivit.
Men vart tog ABF:s ansvar för barnen på fritidsgårdarna, de som umgicks med de gängkriminella, vägen? Och är verkligen konflikten inom socialdemokratin i Botkyrka enbart en intern angelägenhet?
***
Jag ser två övergripande förklaringar bakom händelserna i Botkyrka och hur de hanterats av Socialdemokraterna. Sammantaget hjälper de oss även att förstå dagens socialdemokratiska parti.
För det första var det för Socialdemokraterna en absolut nödvändighet att flytta fokus från ABF. Socialdemokraterna och ABF är intimt sammankopplade, på samma sätt som partiet och LO. Organisationerna och partiet är grundstenar i arbetarrörelsens imperium – tillsammans har de inflytande, pengar och makt. Studieförbundet skulle kunna beskrivas som Socialdemokraternas centrala nervsystem, och får en halv miljard i bidrag varje år och många inom partiet får sin inkomst via ABF. Kontakterna med partiets högsta ledning och ABF är många och nära.
Många socialdemokrater livnär sig på bidragspengar till studieförbunden.
Förre utbildningsministern Anna Ekström (S), har nu fått klartecken från Karensnämnden att få tillträda som ny ordförande för ABF Stockholm och som styrelseledamot i Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO). Tobias Baudins fru har varit anställd i Botkyrka. Många partimedlemmar livnär sig på olika projekt, förbundet har till och med fått bidrag från Tillväxtverket och tilldelats stora pengar från Allmänna Arvsfonden.
Socialdemokraterna har med andra ord alla skäl i världen att skydda detta gigantiska bidragskomplex, trots återkommande rapporter om ekonomiska oegentligheter.
För det andra blir platser som Botkyrka allt viktigare för Socialdemokraternas väljarstöd.
I takt med att Socialdemokraternas väljarstöd bland industriarbetare, i bruksorter och på landsbygden successivt minskat, har partiets starkaste fästen kommit att bli storstadsregionernas invandrartäta områden. Botkyrka är ett exempel på detta. I det senaste riksdagsvalet nådde Socialdemokraterna ett väljarstöd på över 40 procent i många delar av kommunen – nivåer som numera är svåra att föreställa sig för partiet på andra håll.
ABF bygger lojalitet till Socialdemokraterna i förorterna.
Precis om ABF, facket, kooperationen och andra delar av arbetarrörelsen brukade bidra till att bygga lojalitet gentemot Socialdemokraterna bland arbetarväljarna i bruksorterna, fyller ABF i dag en liknande roll för Socialdemokraterna på platser med stor invandrad befolkning. Förorten har för Socialdemokraterna blivit den nya bruksorten.
Utan stödet i de invandrartäta storstadsområdena skulle det bli allt svårare att upprätthålla Socialdemokraternas position som största parti. En förutsättning för detta är emellertid rörelsens nätverk på dessa platser, i form av ABF-föreningar och band till invandrar- och kulturföreningar som kan säkra lojaliteten hos stora väljargrupper. Dessa, rent maktstrategiska skäl, ger all anledning att titta bort när händelser som de i Botkyrka uppdagas.
Det förklarar också Socialdemokraternas ovilja att stöta sig med muslimska grupper. Något som inte minst blev tydligt när Sameh Egyptson nyligen bjöds in till riksdagen av Robert Hannah (L) för att tala prata om sin avhandling om Muslimska Brödraskapet inflytande i Sverige. Ingen ledamot från de rödgröna partierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet – närvarade.
***
Väljare med utländsk bakgrund blir således en lösning på det för Socialdemokraterna existentiella problem som uppstår när den gamla lojaliteten med partiet byggd på klasstillhörighet försvagats.
Till syvende och sist handlar allt om att ha makt och behålla den. För den strategin behövdes inte längre bruksorterna och landsbygden eller de förhållandevis få människor som befolkar den. Däremot behöver man ABF i Botkyrka.