Svenskarnas vinintresse är ganska nyvaket. Historiskt har vår dryckeskultur präglats av starkare drycker än vin. Så sent som 1980 stod spriten för hälften av alkoholkonsumtionen i Sverige, samtidigt som vinet enbart utgjorde en femtedel.

Nu är förhållandena de omvända. Sedan en tid tillbaka har även allt fler vingårdar etablerats runt om i landet. Ofta drivs vingårdarna av idéburna entreprenörer vars ambition är att visa världen att det går att producera vin av hög klass även i Sverige. Trots vårt bistra klimat.

Tyvärr är det inte bara vädrets makter som sätter käppar i hjulet för de svenska vinbönderna. Även den svenska alkoholpolitiken utgör ett betydande hinder för att svenskt vin ska bli en framtidsbransch. Framför allt är det förbudet mot gårdsförsäljning som hindrar utvecklingen.

Men efter flera utredningar och år av debatt ser det faktiskt ut som att det nu finns en rimlig chans att gårdsförsäljningen äntligen blir verklighet. Eftersom den föregående regeringen, efter krav från Centerpartiet, motvilligt både utredde och remitterade frågan ligger det ett färdigt lagförslag inne på regeringskansliet. 

Det enda den nya borgerliga regeringen behöver göra är att ta frågan i mål. 

***

Efter timmar av bilande genom den monotona småländska skogen spricker äntligen landskapet upp. Närmare den halländska kusten blir fälten fler, gårdarna ligger tätare och landskapet är böljande vackert.

En vägskylt visar att jag börjar närma mig Ullared, men då leder plötsligt GPS:en in bilen på små smala grusvägar med skarpa kurvor och potthål. Just som jag börjar tvivla på kartfunktionen och misstänker att den har lett mig fel tätnar husen och jag är framme på Ästad Vingård.

Anläggningen är pampig. Förutom ett modernt vineri och vingård, finns här också konferensanläggning, spa, boende och restauranger. Alltsammans vackert beläget i det halländska naturreservatet Åkulla Bokskogar, med utsikt ned mot en sjö.

Jag har stämt träff med Ästads egen vinmakare Claes Bartoldsson som möter upp på sitt kontor. Han berättar att han skissar på ritningarna för det nya vineriet. Ästad planerar nämligen att kraftigt öka produktionen från dagens 20 000 flaskor per år till ungefär 300 000.

– I dag har vi svårt att mätta den efterfrågan på vin som finns bara inom våra egna verksamheter här på gården. Därför måste vår vinproduktion växa för att nå utanför gården. Vi har knappt vin så det räcker till vår egen restaurang eftersom alla som är här vill dricka svenskt vin.

På Ästad har det odlats vin i lite mer än tio år. Det var när syskonen Linda, Mattias och Daniel tog över gården 2010 som deras intresse för mat och smak gjorde att Ästad Gård bytte namn till Ästad Vingård.

När jag går runt med Claes bland ekfaten och ståltankarna i vineriet öppnas dörren och ett stort sällskap leds in i lokalen av en guide. Claes förklarar att det är dagens första vinguidning som just har börjat och att vi får flytta på oss.

– Under högsäsong har vi flera vinguidningar per dag och många blir positivt överraskade när de smakar vårt vin. De flesta svenskar vet fortfarande inte att det går att göra bra vin även här i Sverige. Vissa av våra besökare tror ibland att vår vinodling är en gimmick innan de smakar själva vinet.

När vi har kommit utom hörhåll från besöksgruppen passar jag på att ta upp frågan om gårdsförsäljning med Claes. Han ler lite åt ämnet som är en evig fråga i den lilla svenska vinvärlden.

– När vi har utländska besökare kan det vara svårt att förklara varför de inte får köpa med sig ett par flaskor vin hem. Men ibland är det även svenska gäster som inte är införstådda med att vi inte får sälja vårt vin direkt här på gården. De flesta tycker att dagens regelverk är orättvist och vill gärna prata med oss om det.

Jag ler åt anekdoten. Svenskarnas förhållande till alkohol är minst sagt komplicerat.  

Bland allmänheten är stödet för Systembolagets detaljhandelsmonopol fortfarande starkt. Men samtidigt är det närmast osvenskt att aldrig ha åkt på importresa till Tyskland, packat bilen full med billig öl från Ålandsbåten eller försökt trycka in alldeles för många vodkaflaskor i Ryanairs minimala handbagage.

Alla som någon gång har försökt förklara den svenska alkoholpolitiken för en utländsk bekant vet hur svårt det är att få logiken att gå ihop. Hur förklarar man varför det är tillåtet för en 18-åring att gå in på krogen klockan 02:00 och beställa en bricka shots, men att en pensionär som missat bussen och kommer fram till Systembolaget 15:05 en lördag inte tillåts köpa med sig en flaska vin till middagsbjudningen?

Men trots att svenskarna tycks sluta upp bakom detta ologiska system finns det ett starkt stöd för vissa liberaliseringar. I en opinionsundersökning gjord av Axiom Insight på uppdrag av bland annat LRF svarade hela åtta av tio svenskar att de är positiva till gårdsförsäljning av alkohol. Förslaget har även stöd av alla partier som ingått Tidöavtalet samt Centerpartiet. 

För en anläggning som Ästad, med konferens, boende och restaurang är gårdsförsäljning visserligen inte avgörande rent ekonomiskt. Företaget har fler ben att stå på, men Claes tror att gårdsförsäljning skulle vara viktigt för Sverige som vinland.

– Det är ju helt orimligt att man inte får köpa en flaska vin på en vingård i Sverige år 2022. Det känns inte supermodernt. Men det är en politisk fråga som vi inte kan styra över så vi får anpassa oss, vilket vi har gjort. Däremot är det en viktig fråga för många mindre svenska producenter och tyvärr bromsas den svenska vinbranschen just nu av långsamma politiska beslut.  

Ännu har den borgerliga regeringen inte givit något besked om vad som händer med utredningen. Gissningsvis finns det krafter inom Kristdemokraterna som håller emot trots att förslaget är mycket försiktigt utformat. Utredaren föreslår bland annat att mängden som får säljas till en kund vid ett köptillfälle begränsas, att gårdsförsäljning endast ska tillåtas i anslutning till ett betalt studiebesök eller en föreläsning samt att lagen enbart ska gälla i sex år.

Anledningen till den föreslagna sexårsregeln är  att många kritiker, inklusive Systembolaget, menar att EU riskerar att riva upp vårt detaljhandelsmonopol om vi enskilt gynnar svenska producenter via gårdsförsäljning. Därför vill man ha möjlighet att dra tillbaka liberaliseringen. 

Huruvida förslaget verkligen hotar Systembolagets monopol är det ingen som kan säga med säkerhet. Men trots att Sverige är det enda land i EU där gårdsförsäljning är totalförbjudet, och att den totala volymen som skulle säljas på svenska vingårdar är försumbar jämfört med Systembolagets försäljning, tvekar inte monopolet att med näbbar och klor försvara sin ställning.

***

På grund av vårt kalla klimat har några svenska vingårdar valt att rikta in sig på att göra mousserande vin, vilket inte kräver en lika lång växtsäsong som exempelvis rödvin. (Även om det faktiskt finns en del lyckade exempel på svenskt rödtjut.)

Claes berättar att man på Ästad fokuserar på mousserande vin eftersom det lokala klimatet och druvorna lämpar sig väl för det. 

– Solaris, som är den vanligaste druvan i Sverige, lämpar sig inte bara för vårt kalla klimat utan passar även förvånansvärt bra för att göra mousserande vin. Men vi testar även att plantera lite av de klassiska druvorna Chardonnay och Pinot Noir som man använder nere i Champagne. Vi börjar planera för ett varmare klimat redan nu.

Som modernt vinproducerande land är Sveriges historia kort. 1999 godkändes vi som vinland av EU, och den samlade svenska produktionen av vin är fortfarande försumbart liten jämfört med europeiska jättar som Frankrike, Italien och Spanien. 

Totalt uppgår den uppodlade arealen av vin i Sverige till ungefär 150 hektar, uppdelat på strax över 50 vingårdar. De flesta vingårdar är små, mellan en och tio hektar.

Men småskaligheten behöver inte vara en nackdel. De svenska vinböndernas strategi bygger inte på massproduktion och konkurrens genom prispress. I stället satsar man på kvalitet och riktar in sig på en mat- och dryckesintresserad kundkrets som är villiga att betala en extra slant för att dricka just svenskt vin. 

***

En person som har skrivit mycket om svenskt vin och gårdsförsäljningens betydelse för branschen är vinskribenten Mikael Mölstad. Inför besöker på Ästad kontaktar jag honom, och via mejl understryker Mölstad att ett hävt förbud mot gårdsförsäljning skulle göra det möjligt för den svenska vinindustrin att locka till sig välbehövligt kapital.  

– Gårdsförsäljning skulle innebära att vingårdarna, som en del av upplevelseindustrin, kommer att växa stort. Dessutom, kommer fler vilja investera i svensk vinindustri med riskkapital, vilket innebär bättre inkomster för både vinbönderna och staten.

Han konstaterar även att Sverige som vinland har stor potential och att vi kan bli ett föredöme för övriga vinvärlden. 

– Det är intressant att Sverige, Danmark och några ytterligare länder är föregångare med att jobba med PIWI-druvor (druvor som klarar köld- och svampangrepp bättre) och som  funkar utan att behöva bespruta vingårdarna upp mot tio gånger per säsong. Svalare klimat, rena jordar och möjlighet att köpa åkermark som kostar en spottstyver jämför med vingårdsareal i kända områden gör Sverige intressant. I England har redan kända champagneproducenter köpt mark. Med rätt förutsättningar kan vi se samma gynnsamma utveckling här i Sverige. 

***

Trots att det inte är högsäsong på Ästad har vinmakaren alltid fullt upp. Snart är det dags för vinterbeskärningen av gårdens 30 000 rankor och dessutom måste Claes se till att vinet i ståltankarna och ekfaten hela tiden kontrolleras och övervakas.

Jag tackar därför Claes för att han tog sig tid för intervjun och bestämmer mig för att testa maten på en av gårdens två restauranger. Samtidigt funderar jag på vad som gör att någon väljer att starta en vingård just i Sverige. 

Det slår mig att man måste vara en smula galen om man sätter tiotusentals vinstockar i ett land där både vädret och politiken gör allt för att motarbeta dig. Men samtidigt brukar det ju ofta vara just excentriska entreprenörer, drivna av passion och idéer, som lyckas flytta berg. Jan Stenbeck krossade ju TV-monopolet, och i dag är det få som vill backa bandet. 

Jag tänker även på vad Claes berättade när han guidade mig genom vineriet. Han underströk att Ästad kommer fortsätta investera och satsa på både vinet och besöksverksamheten oaktat att en lågkonjunktur står för dörren eller att frågan om gårdsförsäljning hänger i luften.

I sann entreprenörsanda fortsätter man att gasa eftersom tron på grundidén är så starkt. 

Trots att både naturens och riksdagens lagar inte alltid gynnar svensk vinproduktion växer branschen och intresset. Naturlagarna rår vi inte på. Men om riksdagen häver förbudet mot gårdsförsäljning kommer branschen att explodera. 

Omslagsfoto: Ästad vingård