Hellre avvecklingsskam än flygskam

Känner du ingen flygskam? Reportern som satt bredvid mig på planet och ställde frågan blev förundrad när jag svarade att det gjorde jag sannerligen inte. Varför skulle en del av det internationella samhället och våra ekonomiers sätt att fungera vara skambelagt?

Skälet till att jag flög ner till Bryssel var för att det är en förutsättning för att vara med och forma en europeisk politik som bortom symbolikens regndanser leder till minskade globala utsläpp. Om vi inte kan mötas i Sverige, i Europa och i världen kan vi inte forma en gemensam politik med medel som når målen. Så jag skämdes inte alls, och skäms inte nu heller. 

Reportern blev likväl förundrad över att jag inte skämdes, för det gjorde hon. Något som dock inte hindrade henne från att flyga ner till Bryssel. Om hon verkligen ansåg att det var en omoralisk handling så finns ett enkelt sätt att undvika skam – att undvika att flyga. 

Jag försökte trösta henne med att om hon inte flög ner till Bryssel skulle hon inte kunna bevaka den politiska process som formar Europeiska unionen. Det är en process som inte bara formar vår klimatpolitik utan också vår ekonomiska styrka, vår relation till Ryssland och andra diktaturer och vår geopolitiska förmåga att stå upp för demokrati och fri opinionsbildning. 

Om vi inte kan mötas kan vi inte forma en gemensam politik med medel som når målen.

Hur skulle man kunna bilda opinion världen över och påverka de nationer som låter utsläppen ske ohämmat om vi inte rörde oss över världen? Och hur skulle vi kunna få andra delar av världen att acceptera mål om minskade utsläpp om vi isolerade oss? Isolering skulle även förhindra den ekonomiska utveckling som är grunden till överlevnad och utveckling för världens länder. 

Så jag skämdes inte och hon borde inte skämmas. 

Om hon inte alls flugit ner till Bryssel så hade planet sannolikt flugit ändå, och släppt ut lika mycket som om hon varit ombord. Om flygskammen skulle medföra att inga plan avgick till Bryssel skulle det vara ett dråpslag mot den europeiska demokratin men också mot allt vad mänskliga möten över gränserna innebär.  Det skulle dessutom leda till att intresset och förutsättningarna för att utveckla en flygindustri som är CO2-fri skulle avvecklas i takt med att flyget i Sverige och i världen avvecklades. Men hon valde att stolt att skämmas ändå. 

Eftersom hon i mig anade en person som inte kände någon skam ville hon gärna intervjua personen i flygplansstolen intill henne, som i hennes ögon utmärkte sig genom att inte ha vettet att skämmas – och då enligt henne struntade i klimatfrågan och växthuseffekten.

Så hon bad om att få intervjua den skamlöse för att på det viset kunna visa hur klimatfrågan nonchaleras av beslutsfattare. 

Jag har resonerat om klimatfrågan sedan slutet på 1980-talet. Jag var bland annat med om att skriva den moderata partimotion som lade grunden för en ny era av minskade utsläpp. I strid med socialdemokraterna fick vi i riksdagen 1988 igenom ett beslut om ett tak för de svenska CO2-utsläppen. På DN Debatt 1989 pekade jag på hur socialdemokraterna hycklade i miljöfrågan när man ville avveckla kärnkraften genom gigantiska investeringar i fossil energi och ett svenskt naturgasnät som då var under utredning.  

Kärnkraften var en avgörande förutsättning för bioenergins framväxt.

Det tak vi då satte medförde ett stopp för stora fossila kraftinvesteringar. Det blev inget naturgasnät men i gengäld både bioenergi och kärnkraft. Kärnkraften var en avgörande förutsättning för bioenergins framväxt eftersom den aldrig hade kunnat överleva som alternativ till naturgas. Det är så Sverige de senaste 30 åren har varit världsledande i att minska utsläppen med nära en tredjedel, samtidigt som vi är unika på grund av vår energiintensiv exportindustri. En tom flygplansstol och lite flygskam hade aldrig kommit i närheten av detta. 

För min del handlar utmaningen om att utveckla vår ekonomi och våra samhällen så att vi får en teknisk utveckling som också får globalt genomslag. Det vill säga den teknikutveckling som vi kan uppnå i Sverige och i Europa genom elektrifiering, CO2-fria energikällor, fossilfri elproduktion, nya industriella processer. Växande krav på minskade utsläpp kan bara få genomslag i en värld där även andra får ta del av ökat välstånd och ekonomiskt tillväxt. Transporter från andra delar av världen till Sverige sprider välstånd och ger andra länder den ekonomiska bas som är grunden till utvecklingen av nya teknologier. 

Vi bör exempelvis köpa blommor från Kenya, för det leder till en ekonomisk utveckling som är vägen bort från fattigdom och svält. Utifrån samma logik bör vi även köpa kläder från indisk, pakistansk och vietnamesisk textilindustri även om de har lägre löner och sämre industriell kultur. Alternativet vore att cementera ländernas fattigdom, och deras beroende till fossila bränslen. Den som vägrar handel räddar inte världen.  

Man ska vara rätt okänslig för andra människors verklighet om man sitter och skäms i sin flygstol bara för att markera sitt goda samvete, istället för att bejaka handel. 

Däremot borde de som drivit igenom en avveckling av fyra reaktorer i Sverige och ännu fler i Tyskland skämmas.

Det är så saker hänger samman. När vi under 1980-talet stoppade socialdemokraternas och miljöpartiets planer på att bygga ut fossil kraftproduktion för att ersätta den förtida avvecklingen av kärnkraften lade vi grunden för att Sverige skulle kunna minska CO2-utsläppen mer än något annat land. 

Vi stoppade också utbyggnaden av ett stort svenskt naturgasnät som skulle sträckt sig från Stavanger till Leningrad. Om nätet hade byggts hade vi låst oss till ett beroende av rysk gas på på samma sätt som Tyskland gjorde under 2010-talet på grund av deras avveckling av den tyska kärnkraften. Jag skäms inte det minsta för detta. Däremot borde de som nu drivit igenom en avveckling av fyra reaktorer i Sverige och ännu fler i Tyskland skämmas för den skada de åsamkat Europa, vår säkerhet, och de ökade utsläpp av CO2 som detta innebär. Det är långt mycket större utsläpp än vad en tom flygplansstol, eller ett inställt flygplan, eller ett nedlagt inrikesflyg skulle innebära. 

Genom kärnkraften kunde vi få fart på andra delar av energisystemet, likt biobränslen, som inte hade haft någon chans om naturgasen byggts ut eftersom den har mycket höga fasta kostnader men låga rörliga (i alla fall fram till nutidens prishöjningar). 

Samtidigt kunde vi vara en handlande nation som exporterar och importerar, något många klimataktivister och klimatjournalister säger man ska skämmas för trots att det lett till att fler länder fått välstånd och teknisk utveckling som kan minska deras utsläpp. 

Sverige som har en energiintensiv industri har stora exportöverskott samtidigt som vi har minskat utsläppen. Det innebär att vi också minskat utsläppen även i de länder som importerat från oss eftersom de annars hade producerat med fossila bränslen. 

Så flyget, transporterna, handeln och utbyggnaden av teknologier är avgörande för en global utveckling mot minskade utsläpp. Det är alla saker miljöaktivister av olika skäl velat stoppa eftersom de har flygskam utan att riktigt veta varför och utan att göra något åt det. De har kanske bara tänkt att om man skäms lite grann så blir utsläppen mindre. 

Flygskam är ett begrepp som har etablerats och är ett uttryck för att den enskilde ska skuldbeläggas för att politiken misslyckats med att genomföra reformer för att skapa de långsiktiga förutsättningarna för minskade utsläpp. Men skammen påverkar inte världen. 

Flygskammen är ett lätt sätt att flytta fokus från den politik som har omfattande och långsiktiga konsekvenser för CO2-utsläppen. Det är i själva verket nya industriteknologier, nya transportsystem och fossilfri kraftproduktion som behövs. Därför flyr man den skam som många borde ha, för att de som politiskt ansvariga har lagt ner kärnkraft i en omfattning som lett till en alternativ energiproduktion som ökar utsläppen och en brist på el som hade kunnat minska fossil energianvändning.  

Skammen påverkar inte världen.

Den tyska avvecklingen av kärnkraft har skadat Tyskland och Europa både när det gäller vår integritet och suveränitet mot den ryska despotin och när det gäller minskade utsläpp. Med den tyska kärnkraften hade kolet kunnat fasas ut inte bara i Tyskland utan också i dess grannländer. Nu fasas kolet istället in. Samma sak gäller i Sverige. Avvecklingen av svensk kärnkraft har lett till stora mängder av utsläpp av mer långsiktigt slag. 

Den fjärdedel av svensk elproduktion som socialdemokrater och miljöpartister under journalistisk tystnad avvecklat har skadat klimatfrågan mer än någon annan politisk gärning i Sverige. Marginella justeringar av världshöga priser på diesel påverkar utsläppen högst marginellt men stängningen av reaktorer i Ringhals och Oskarshamn har skadat svensk elförsörjning, det svenska elsystemet och drivit fram vansinniga priser som hotar vår industri, företag och hushåll. 

Intervjun med den skamfulla reportern sändes aldrig. Den uppfyllde inte bilden av den skamlöse. Det kvarstår nämligen att mänsklig utveckling förutsätter handel, resor och transporter samtidigt som en ansvarsfull klimatpolitik förutsätter att man inte avvecklar CO2-fri elkraft. Ytterst påverkar kärnkraftsavvecklingen i Sverige och i Tyskland inte bara klimatet utan också vår säkerhet. 

Det är dags för avvecklingsskam och en skambefrielse för alla dem som genom flyget bidrar till fungerande samhällen och en ekonomisk utveckling som håller världen levande. Avvecklingsskam kan vi nämligen göra något åt.