Samhälle Krönika
Politikens misslyckande får oss att flytta
När politiken inte förmår lösa grundläggande samhällsproblem återstår för var och en att försöka ordna tryggheten på egen hand. Det kommer att förvärra segregationen både på bostadsmarknaden och i skolan, skriver Alice Teodorescu Måwe.
I svenska val brukar de så kallade plånboksfrågorna fälla avgörandet. Men föga är som det brukar. Valet 2022 kommer att avgöras av något långt mer existentiellt än skattesatser och bidragsnivåer; det kommer att avgöras av frågan om (o)trygghet.
Av en enkätundersökning genomförd av Villaägarna i mars 2020 framgår att 32 procent av de svarande upplever att deras närområde blivit mindre tryggt det senaste året. 68 procent uppger att otryggheten har ökat i samhället i stort under det senaste året, endast 3 procent upplever att samhället tvärtom blivit tryggare.
36 procent svarar att de har ändrat sitt beteende under det senaste året på grund av upplevd otrygghet, och 44 procent uppger att de börjat undvika vissa platser under vissa delar av dygnet jämfört med tidigare. Störst andel som svarar att de upplever att otryggheten i närområdet har försämrats återfinns i Stockholms län.
Samtidigt som villainbrotten minskat har andra typer av brottslighet ökat, inte minst rån riktade mot unga. 61 procent av de som har hemmavarande barn svarar att de är mer oroliga för sina barns trygghet än tidigare.
Trygghetsaspekten har blivit viktigare än sådant som service och kommunikationer.
Villaägarnas dystra slutsatser bekräftas av flera aktörer. Av en rapport om prioriteringarna i framtidens bostäder som Skanska släppte i fjol framgår att trygghetsaspekten har blivit viktigare än sådant som service och kommunikationer. 68 procent av de tillfrågade i undersökningen uppgav att de vill ha ett boende i ett tryggt bostadsområde när de blickar framåt var de vill bo om tio år. 72 procent av de unga i åldrarna 28–29 år lyfte fram behovet av trygghet i bostadsområdet som den viktigaste faktorn.
Samtidigt anger 47 procent i Storstockholm att otryggheten är det främsta skälet till att man skulle välja att flytta från sin nuvarande adress och 54 procent uppger att de demografiska förändringarna kommer att öka segregationen mellan olika stadsdelar.
Läs också:
Den otrygghet som kommer till uttryck i de två undersökningarna grundar sig i en upplevelse av en växande osäkerhet, som i sin tur resulterar i än mer segregation. Det är ett rationellt, om än dystert, svar på en situation som man upplever att staten inte längre förmår kontrollera. Om man från politiskt håll önskar komma åt segregationen, vilket samtliga partier säger sig eftersträva, måste man med andra ord först åtgärda den osäkerhet som ger näring åt otryggheten.
Segregationen i sig uppstår när människor söker sig till likasinnade utifrån etniskt ursprung, subkultur eller samhällsklass. I Sverige förklaras den av såväl invandrade som bosätter sig i områden där en hög andel invandrade redan bor, men framför allt av så kallad white flight (som i och för sig inte behöver vara ”vit”). Segregation kan således handla om såväl ett uteblivet inträde som ett aktivt utträde.
När andelen utomeuropeiska invandrade i ett bostadsområde når 3–4 procent så börjar de infödda svenskarna, och därefter de högutbildade invandrade, att flytta därifrån.
Nationalekonomen Emma Neuman beskrev fenomenet white flight i sin avhandling ”Essays on Segregation, Gender Economics, and Self-employment” från 2015 i vilken hon konstaterade att när andelen utomeuropeiska invandrade i ett bostadsområde når 3–4 procent så börjar de infödda svenskarna, och därefter de högutbildade invandrade, att flytta därifrån.
Ett fåtal av dessa kan sannolikt drivas av rasistiska motiv, men mer troligt är att den stora merparten som, oavsett etnicitet, lämnar gör det eftersom de som flyttar in ofta är socioekonomiskt resurssvaga, vilket i sin tur påverkar bostadsområdets ställning och karaktär. Så länge invandrade associeras med den nya underklassen, till följd av omfattande arbetslöshet och kriminalitet, kommer white flight-fenomenet att bestå och segregationen att fördjupas.
Misslyckas staten med sitt grundåtagande gentemot medborgarna kommer den otrygghet som kommer till uttryck i mätningarna att i högre utsträckning börja manifesteras i konkreta val där människor på alla tänkbara vis kommer att söka – och finna – sätt att distansera sig från samhällsproblemen genom att flytta och byta. När politiken inte förmår lösa samhällsproblemen återstår för var och en att laga efter läge för att säkerställa tryggheten för sig själv och de sina. Det kommer i sin tur att förvärra segregationen såväl på bostadsmarknaden som på skolområdet.
Detta kommer att bli nästa års stora valfråga.
Vill du läsa fler krönikor av Alice Teodorescu Måwe? Prenumerera på Smedjans utskick nedan!
Lyssna också på Smedjanpodden:
