Svenskt Näringsliv: ”Timbro på hal is om etableringsjobben”

Nej Timbro. Etableringsjobben är inte ännu en lönesubvention. Det finns avgörande skillnader.

I en ledare i Smedjan sprider Siri Steijer en rad felaktigheter och missuppfattningar om den nyligen träffade överenskommelsen mellan regeringen och parterna om etableringsjobben. Bland annat påstår hon att arbetsgivarsidan skulle vara grundlurad. Låt oss göra några tillrättalägganden när det gäller de allra grövsta felaktigheterna.

Till skillnad från de stödformer och subventioner som idag finns på arbetsmarknaden, så har etableringsjobben utformats mellan parterna på arbetsmarknaden. Det är ett arbete där vi hela tiden fört en dialog med våra medlemsföretag om hur reformen måste utformas för att den ska kunna bli framgångsrik. Reformen är därmed väl förankrad i den verklighet där den ska fungera. På arbetsmarknaden.

Därför har utgångspunkterna för arbetsgivarsidan varit:

• En kostnad för företagen som motsvarar personernas förväntade produktivitet – en nettokostnad om 8 400 kronor per månad
• Låg risk för arbetsgivaren – en visstidsanställning på upp till 24 månader som kan avbrytas vid behov
• Enkelt och obyråkratiskt – inga krångliga ansökningar eller långdragen handläggning. Förutom lön och anställningsform hanteras de etableringsanställda i övrigt enligt gällande kollektivavtal

Detta skapar helt andra förutsättningar för etableringsjobben, jämfört de åtgärder som finns sedan tidigare.

Till skillnad från de stödformer och subventioner som idag finns på arbetsmarknaden, så har etableringsjobben utformats mellan parterna på arbetsmarknaden.

Siri Steijer ställer frågan varför parterna valt en konstruktion där arbetsgivaren betalar en nettokostnad om 8 400 kronor och staten sedan fyller på med en ersättning till den enskilde. Svaret är att det var den nivå vi landade på när vi inom samtliga sektorer av Svenskt Näringsliv ställde frågan till medlemsföretagen, om vilken produktivitet de bedömer att de personerna motsvarar, och som företagen skulle vara beredda anställa till.

Vi konstaterade också tillsammans med våra motparter att 8 400 kronor i månaden inte är en nivå det går att leva på idag i Sverige – vilket vi inte heller tror att Timbro tycker. Incitamentet för att ta en etableringsanställning skulle dessutom vara lågt eller för att inte säga obefintligt om det för den enskilde skulle betyda en minskad ersättning att gå från bidrag till ett etableringsjobb.

Sedan kan man absolut ha synpunkter på att nettolön och individersättning för enskilde sammanlagt landar på 15 600 kronor. Men den nivån har varit ett krav från den fackliga sidan. Vi har argumenterat att det hade varit bättre med en tydligare trappa där man går från en nivå om man lever på bidrag till en högre nivå om man får ett etableringsjobb och till en ytterligare högre nivå om man går till lägstalön på ett riktigt jobb. Men nu nådde vi ändå en rimlig kompromiss.

Siri Streijer skriver att det ”blir extremt dyrt för skattebetalarna”. Tankefelet här att antagandet att personerna ifråga inte skulle belasta staten om personen inte fick ett etableringsjobb. Istället talar all sannolikhet för att en stor del av dessa personer skulle tvingas leva på bidrag. Om dessa personer istället får ett etableringsjobb där arbetsgivaren betalar nästan halva kostnaden så är det svårt att förstå hur det skulle kunna bli ”extremt dyrt” för skattebetalarna, jämfört med alternativet.

Siri Streijer skriver även: ”Som med alla lönesubventioner öppnar det också för bedragare, som vill komma åt enkla pengar från staten.”

Nej, det är därför vi har valt att inga pengar ska slussas via företagen. Individersättningen går direkt till den enskilde och blir en fråga mellan den enskilde och staten. Just för att slippa lycksökare eller oseriösa företag har vi valt en modell där subventioner inte utbetalas till företagen. Vi har dessutom bestämt att tillsätta en partsgemensam nämnd som ska pröva, om det mot förmodan skulle förekomma oegentligheter.

Just för att slippa lycksökare eller oseriösa företag har vi valt en modell där subventioner inte utbetalas till företagen.

En stor brist är också – om vi får tro Siri Streijer – att företag utan kollektivavtal inte omfattas av förslaget. Vi på arbetsgivarsidan träffar kollektivavtal för dem som är våra medlemmar. Vi kan rättsligt inte binda andra. Företag som inte har kollektivavtal omfattas istället fullt ut av den arbetsrättsliga lagstiftningen och är inte en fråga för parterna.

Kommer då etableringsjobben att bli en framgång? Det vi vet inte. Men vi tror att alla förutsättningar finns eftersom det är en modell som har utformats i dialog med näringslivet och gemensamt av parterna. Även om syftet är att det ska leda till riktiga jobb så kommer det självfallet inte alltid bli så i varje enskilt fall. Men personer som har haft ett etableringsjobb kommer i varje fall stå bättre rustade på arbetsmarknaden.

Vad händer om etableringsjobben inte lyckas? Ja, problemet kvarstår. En situation där stora grupper av människor står utanför arbetsmarknaden samtidigt som företagen har stora problem med kompetensförsörjningen måste på det ena eller andra sättet lösas. Vi kan inte bara stå vid sidan av utan måste ge vårt bidrag till att möta vår tids stora samhällsutmaning.