Martin Bergman:
Moldavien sträcker sig mot väst
Utblick Essä
Söndagen den 20:e oktober är en ödesdag för Europas fattigaste land. Martin Bergman skriver om Moldavien som på söndag folkomröstar om EU-medlemskap efter att i 30 års tid slitits mellan Ryssland och EU.
På den sydligaste delen av den vidsträckta östeuropeiska slätten mellan Östersjön och Svarta havet – som genom århundraden har slitits mellan civilisationer, mellan kungariken och nomader – ligger Moldavien, Europas fattigaste land och också ett av de minsta.
Floderna Nistru och Prut som flyter genom landet har genom historien varit viktiga för att koppla samman de öst-västliga handelsvägarna genom Galizien med Svarta havet. I söder löper även Donaus utlopp. Rumäner och romare, polacker och valacker, bysantiner, osmaner och mongoler har därför i otaliga krig stridit om de moldaviska markerna.
När tsar Alexander I:s styrkor erövrade landet år 1812 kom det att uppgå i det ryska imperiet och så förbli, med korta undantag för självständighetsrörelser under världskrigen, fram till Sovjetunionens fall. Sedan har landet slitits fram och tillbaka mellan Ryssland och EU. Nu på söndag, 33 år senare, går moldaverna till vallokalerna för att rösta om medlemskap i Europeiska unionen.
***
Vid den moldaviska självständigheten 1991 intog Mircea Snegur presidentposten. Han förordade ett förenande av ”rumäner på båda sidor Prutfloden”, det vill säga en sammanslagning med Rumänien. Folket var inte entusiastiskt och röstade bort honom och hans strävan vid nästa val.
I samband med dessa rumänsknationalistiska strömningar skapades två utbrytarrepubliker inom landet. Pro-ryska separatister i det industriellt utvecklade området Transnistrien, öster om Nistru, deklarerade självstyre. Med stöd av Ryssland har regionen förblivit autonom utan internationellt erkännande. Regionen Gagauzien i söder följde initialt samma väg men erkände sig som en del av Moldavien efter konstitutionella förändringar 1995.
I missnöje över landets stapplande utveckling under dess första självständiga år återuppstod kommunisterna ut spillrorna av sovjettidens parti. 1998 blev kommunisterna största parti och fick 2001 egen majoritet i parlamentet, med vilken de regerade i två mandatperioder.
Politiken kom inte att sträva efter en total planekonomi, men den nya regeringen drev på för att införa ryska som obligatoriskt ämne i skolan, något som inte var uppskattat bland moldaverna. Korruptionsanklagelser, avstannade reformer och politisk turbulens präglade den politiska scenen under åren som följde.
En folklig trötthet på det politiska systemet blev alltmer utbredd och tilliten till landets västvänliga krafter var låg.
2014 tillträdde en västinriktad regering beroende av kommunisternas stöd. I samband med valet uppdagades en politisk praktskandal. Över en miljard dollar, motsvarande 12 procent av BNP hade förts ut ur landet. Staten tvingades ta över flera banker på konkursens rand efter att de länsats genom överföringar till utlandet, och hela landets finansiella system var nära kollaps.
De västvänliga krafterna drabbades hårt. Den tidigare premiärministern dömdes till nio år i fängelse. En folklig trötthet på det politiska systemet blev alltmer utbredd och tilliten till landets västvänliga krafter var låg. En förnyelse var behövlig.
Den lågmälda lärardottern Maia Sandu växte upp i en liten by vid den rumänska gränsen. Hon utbildade sig vid Harvard och arbetade bland annat vid Världsbanken innan hon 2012 äntrade den politiska scenen hemmavid som utbildningsminister.
2016 hölls presidentval. Sandu blev de EU-strävande krafternas kandidat. Mot henne stod den pro-ryska socialisten Igor Dodon.
Sandu samlade en grupp unga frihetstörstande moldaver till kampanjen, som blev jämn. I slutändan förlorade hon med knapp marginal mot Dodon och grundade i stället partiet Handling och Solidaritet (PAS).
Under åren som följde fortsatte det politiska dödläget och den djupa politiska splittringen cementerades. Dodon överträdde flera gånger presidentskapets befogenheter i försök att hindra EU-vänliga reformer.
I 2019 års parlamentsval bestod dödläget, men med nya aktörer. PAS och en nybildad provästlig koalition ersatte många av de tidigare korruptionstyngda partierna. Det nystartade ryssvänliga Sor-partiet – under ledning av oligarken Ilan Shor, som misstänks vara hjärnan bakom bankskandalen – valdes in i parlamentet.
Sandu blev premiärminister för en kortvarig, bred koalitionsregering men fick avgå när oligarken och ledaren för det socialdemokratiska partiet i koalitionen, Vlad Plahotniuc, tvingades bort.
I presidentvalet 2020 vann till sist Sandu över Dodon. Under tiden hade parlamentet hade tillsatt en ryssvänlig regering, och rollerna blev således omvända.
2021 hölls nyval till parlamentet. Med Sandu som president lyckades PAS bygga moment för en EU-vänlig agenda. Partiet vann en egen majoritet och bildade regering. De frihetstörstande, unga kampanjarbetarna från Sandus presidentvalskampanj 2016 intog ministertaburetter och kanslihus.
De 30 år som hade förlöpt med låsta politiska lägen, korruptionsskandaler och egenintressepolitik var över och landet fick en klar västlig riktning med ambition att bli medlem i den europeiska unionen som första steg. Fortsättningen, ett medlemskap i Nato, är en känslig fråga i landet som inte fullt ut har kontroll över sitt territorium, även om utrikesminister Popșoi hintat om att det ligger i tangentens riktning.
Vid utbrottet av Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina slösades ingen tid. Redan tio dagar efter att trupperna marscherade över gränsen ansökte Moldavien om EU-medlemskap. Ansökan välkomnades med öppna armar av unionen som godkände landets kandidatstatus någon månad senare, tillsammans med Ukraina. I juni i år inleddes förhandlingarna.
***
Trots de tidigare konflikterna tycks Rysslands aggressioner det senaste decenniet konsoliderat moldavernas strävan mot fred, frihet och demokrati. På samma sätt som i resten av Europas ses EU-medlemskap som den enda gångbara garanten för säkerhet och institutionell stabilitet.
Nu på söndag, den 20 oktober, är en avgörande dag för att bekräfta Moldaviens väg. När moldaverna på söndag går till vallokalerna är det för att bekräfta önskan att bli en del av den fria världen och att, tillsammans med Ukraina, lämna det ryska inflytandet på historiens sophög.
Bryts framåtdriften riskerar landet gå samma mörka öde till mötes som Georgien.
Mycket står på spel. Bryts framåtdriften riskerar landet gå samma mörka öde till mötes som Georgien, som efter en period av stark reformagenda kastades tillbaka i ett auktoritärt, rysstillvänt mörker.
Maia Sandu leder stort i opinionsmätningarna för presidentvalet och har 26 procents försprång över den näst mest populära kandidaten, men ser inte ut att nå en majoritet i den första valomgången. Hon behöver dessutom en bred majoritet i folkomröstningen för att säkerställa legitimiteten i EU-närmandet.
Oppositionen har direkt stöd från den ryska regimen. Sor-partiet och dess allierade krafter grundade motståndskampanjen ”Victory” i Moskva under våren. Med sovjetisk estetik kampanjar de för ett nej i folkomröstningen. Enligt den moldaviska regeringen har 100 miljoner euro av ryska pengar gått till kampanjaktiviteter i landet inför valet. Bland annat har försök till röstköp förekommit, vilket fördömts av bland annat EU-parlamentet. Den självstyrande regionen Gagauzien pekas ut som en risk, där opinionen mot EU-närmandet är nästan total.
Utgången kommer vara helt beroende av att moldaverna inser stundens allvar och lämnar soffan för vallokalerna. Detsamma gäller utlandsrösterna som kommer att vara avgörande. Av landets tre miljoner medborgare är en miljon bosatta utanför landet.
Trots riskerna med ryskt inflytande ser utsikterna goda ut för Moldaviens demokratiska krafter. Må de lyckas och bli en förebild som tydligt visar att frihetens väg är möjlig i en auktoritär omvärld.
Omslagsbilden föreställer en jordbruksarbetare i Căpriana. Foto: John McConnico/AP