Utblick Krönika
Morgondagens Europa är marknadsliberalt
Polackerna är mer positiva till kapitalismen än något annat folk. Sedan kommunismens fall har Polens BNP per capita rusat från cirka 35 procent av EU-snittet till nästan 85 procent. Johan Norberg ser en triumf för marknadsekonomin.
Jimmy Carters statsbesök till Polen 1977 kantades av översättningsproblem. När den amerikanske presidenten meddelade att han just lämnat USA översatte tolken det som att han lämnat USA för gott, vilket gav åhörarna intryck att han tänkte söka asyl i Polen.
När Carter sedan tillade att han längtade efter att förstå polackernas ”desire for the future” översattes det som att presidenten tydligen kände sexuellt begär för polacker.
Sådana språkförbistringshistorier har länge fått symbolisera klyftan mellan öst och väst. Men de är överspelade. Inte bara för att det nu finns så många kompetenta översättare, utan också för att man knappt behöver någon. Unga polacker har på kort tid gått från att tala engelska som ryssar till att göra det som skandinaver.
Efter besök i fem polska städer de senaste åren börjar jag känna att det inte längre är hit vi åker för att se gårdagens Europa, utan morgondagens. Här finns mer spännande arkitektur och caféer, ett mer innovativt vardagsbruk av internet och AI, och bättre mötesplatser, som Campus Polska, som kombinerar politisk debatt (premiärministern var där) med gräsrotsaktivism, konserter under bar himmel och vattensport på sjön intill. Och även ni som inte har varit i landet på länge kanske känner till The Witcher? Romanerna, spelet och tv-serien härrör från Polen.
Det här är helt enkelt inte Jimmy Carters Polen längre. Landet har utvecklats obegripligt snabbt sedan kommunismens fall. Sedan 1990 har Polens BNP per capita rusat från cirka 35 procent av EU-snittet till nästan 85 procent. Det är nu lika rikt som Japan och har lämnat länder som Grekland och Portugal bakom sig.
Det var tre år av omstrukturering som lade grunden för ett 30-årigt segertåg.
Det här är ”marknadsrevolutionens” triumf. Det var den term som finansminister Leszek Balcerowicz valde för sitt radikala liberaliseringsprogram 1990, då priserna släpptes fria, valutan gjordes konvertibel och statsbolagen likviderades. Det var en smärtsam process då många förlorade sina jobb och lade grunden för det missnöje i mindre städer som nationalkonservativa Lag och Rättvisa spelar på.
Men det var nödvändigt i ett land med skriande varubrist, inflation över 600 procent och skulder som kostade mer att underhålla än landet hade i exportintäkter. Det var tre år av omstrukturering som lade grunden för ett 30-årigt segertåg. Den genomsnittliga polacken har blivit mer än tre gånger rikare sedan dess. Medellivslängden är nästan nio år längre.
EU-medlemskapet 2004 har haft betydelse, men många andra länder har fått nya vägar och broar utan att ha presenterat samma resultat. Viktigare har varit att Polen har utnyttjat den inre marknaden till att ta plats i internationella värdekedjor. Enligt en studie från polska Economic Freedom Foundation har den inre marknaden haft fem gånger större betydelse ekonomiskt än regionalstöden. Man ska inte heller underskatta vikten av känslan att återvända till Europa, som delas även av de mest oförsonliga politiska fienderna. Den polsk-europeiska identiteten har gjort det lättare att acceptera många institutionella förändringar.
Polens tillväxtunder står i skarp kontrast mot populärdebatten om ekonomisk utveckling.
Polens tillväxtunder står i skarp kontrast mot populärdebatten om ekonomisk utveckling. Frihandeln uppfattas numera som farlig och naiv. Ekonomer som Ha-Joon Chang säger att man måste basera utveckling på inhemska affärsmodeller och inte på utländska investeringar. ”Nyliberalismforskare” som Quinn Slobodian hävdar att ekonomiska specialzoner är odemokratiska.
Polackerna ska vara tacksamma över att de hann tillämpa alla dessa idéer innan de förstod att de var omöjliga. 1994 började landet locka till sig investeringar med ett flertal zoner med lägre skatter och färre regleringar, snart 14 stycken. Inte bara europeiska länder, utan även till exempel USA, Japan och Sydkorea, förlade högteknologisk produktion i landet. Det överförde kunskap och teknik som kickstartade den polska ekonomin. Exporten har ökat från drygt 20 procent av Polens BNP till 60 procent. Eftersom företagen har pressats ut på världsmarknaderna har de ständigt uppgraderats och produktiviteten har ökat snabbt.
Till dessa framgångar ska läggas Polens klarsynthet om hotet från Ryssland, fem procent av BNP till försvaret, välkomnandet av ukrainska flyktingar, samt en ny, konstruktiv center/högerregering under Donald Tusk som håller på att reparera skadorna Lag och Rättvisa orsakade landets institutioner och rykte. Nästa år tar de liberala krafterna även presidentposten.
Allt sammantaget gör det att Polen, med dess nästan 40 miljoner invånare, har alla förutsättningar att bli en av Sveriges tyngsta allierade i ett baltiskt, nordeuropeiskt block för ett öppet Europa med politisk decentralisering, frihandel och starka transatlantiska band. Vid årsskiftet tar landet över EU-ordförandeskapet.
Visst kastar kommunismen fortfarande långa skuggor. Offentliga ytor är påfallande ofta betongöknar utan grönska och liv. De 5 000 människor som arbetar i den 42 våningar höga Stalinskrapan i Warszawa sägs vara de lyckligaste i staden då de är de enda som slipper se den vulgära byggnaden. Men det är vi inte alls, invänder en svettig man som jobbar där, för mitt i den 30-gradiga sommaren saknar de luftkonditionering i den numera K-märkta byggnaden.
Men polackerna gör sitt bästa för att även dra det förflutna in i nutiden. När jag var i Warszawa senast blev jag meddragen på efterfest i kommunistpartiets gamla högkvarter centralt i staden. Döm om min förvåning när jag såg att väggarna efter den radikala renoveringen hade porträtt av personer som Milton Friedman och Margaret Thatcher. Trevåningslokalen kallas numera Freedom Lounge och på menyn återfinns drinkar som Adios Socialist och Gin Galt. Om du ska dit kan det vara bra att veta att wifi-lösenordet är ”taxationistheft”. En Ipsos MORI-undersökning i 33 länder visade nyligen att polackerna är mer positiva till kapitalismen än något annat folk. Jag vet inte, kanske är det bara att jag fick en Gin Galt för mycket, men min känsla är att jag har sett polackernas desire for the future, och den fungerar.