Marknadsliberala förslag för en effektiv klimatpolitik
Tillväxt är en förutsättning för att möta klimatutmaningen. Därför ska klimatpolitiken inte förminskas till symbolåtgärder. En effektiv klimatpolitik behöver både värna svensk konkurrenskraft och främja marknadsbaserade lösningar. Flera rapporter som publicerats på Timbro på senare tid tar sig an klimatpolitiken utifrån ett marknadsliberalt perspektiv.
Effektiv klimatpolitik?
I rapporten ”Effektiv klimatpolitik?” studerar Ellen Gustafsson effektiviteten i riksdagspartiernas klimatpolitik med fokus på tio enligt partierna prioriterade utsläppsminskande klimatåtgärder: flygskatten, bonus malus, Klimatklivet, internationella klimatinvesteringar, utsläppsbromsen, höghastighetståg, elfordonspremien, Industriklivet, elbusspremien och EU-medlemskapet. Resultatet av granskningen, som bygger på forskning och expertutlåtanden från bland andra Konjunkturinstitutet och Energimyndigheten, visar att mycket kraftiga utsläppsminskningar hade varit möjliga om klimatpolitiken hade syftat till minskade utsläpp snarare än symbolåtgärder.
Förnuft och kärnkraft
I rapporten ”Förnuft och kärnkraft” efterlyser Joakim Broman en helomvändning av svensk energipolitik. I ett läge när efterfrågan på el växer måste politikens uppgift bör vara att skapa förutsättningar för en välfungerande energimarknad som är konkurrensneutral och som främjar innovation och utveckling, inte att aktivt motarbeta kärnkraft och subventionera förnybar el. Den nuvarande energiöverenskommelsen mellan S, MP, C, M och KD från 2016 leder dock i fel riktning och riskerar istället att resultera i en felreglerad marknad med bristande produktions- och leveranssäkerhet.
Elcertifikat: En gratislunch för kapitalägare?
Elcertifikaten infördes i Sverige 2003 och innebär att elkonsumenter måste betala en extra kostnad för sin elkonsumtion, som går till producenter av förnybar el. I ett briefing paper beskriver professorerna Per-Olov Johansson och Bengt Kriström effekterna av elcertifikaten. Argumenten som använts för certifikaten saknar ofta stöd i forskningen – däremot har elcertifikaten inneburit nio miljarder i ren samhällsekonomisk förlust, och hundra miljarder dyrare el som till största delen gått rakt till kapitalägare.