Ge oss våra företag!
En stor majoritet av svenskarna saknar sparkapital. Lite mer tillspetsat kan det uttryckas som att miljontals svenskar i stort sett lever ur hand i mun. Samtidigt är alla svenskar delägare i betydande kollektiva förmögenheter – naturligtvis i form av statligt och kommunalt förvaltad infrastruktur, men också i form av kollektivt ägda pensionsfonder och i form av statligt och kommunalt förvaltade bolag.
De statliga bolagen värderas av Näringsdepartementet till ca 500 miljarder kr. Varje svensk äger alltså en andel av de statliga bolagen som är värd över 50 000 kr.
Som näringsminister Thomas Östros själv konstaterat är svenska staten Sveriges största företagsägare. Genom regeringskansliet förvaltas 57 företag/koncerner och affärsverk, varav 43 ägs helt och 14 ägs tillsammans med andra. Svenska staten är dessutom den störste ägaren på Stockholmsbörsen.
Om nu alla dessa tillgångar är svenska folkets egendom, och det dessutom är så att det stora flertalet svenskar saknar finansiell förmögenhet – borde då inte svenskarna direkt få disponera det som faktiskt tillhör dem? Borde inte svenskarna få ta hand om sina egna företag. Ett direkt ägande av de statliga bolagen skulle för varje svensk främst innebära möjligheten att få använda sin förmögenhet efter egna önskemål.
Kan man bara dela ut statens företag till alla svenskar? Ska alla få en del – också de nyfödda? Vad händer med statsbudgeten om inkomsterna från statens företag plötsligt skulle försvinna? Kan man praktiskt hantera miljontals aktieägare i tidigare statliga företag och hur kommer företagsledningarna att kontrolleras med så spritt ägande? Dessa frågor kommer att analyseras och diskuteras i det följande. Men den grundläggande frågan är om människor själva ska få disponera det de faktiskt äger. Om man anser det kan inte eventuella praktiska problem tillåtas utgöra ett hinder för att åstadkomma detta.