Vad reportern bör kunna – Om journalisters utbildningar i Sverige
Frågan om vad journalisten bör kunna – och därmed hur hon eller han bör utbildas – är lika gammal som yrket. Den delas upp i en mängd detaljer och praktiska problem, men i grund och botten handlar det om två saker, dels en fråga som är högst relevant för de redaktioner som är i behov av kompetenta medarbetare, dels en fråga som är grundläggande för det samhälle journalisterna är satta att beskriva och granska.
På redaktionerna diskuteras sålunda vilken väg till yrket som är mest lämplig om valet, något hårdraget, står mellan att på teoretisk grund lära sig yrkets villkor eller på praktisk grund (volontärsystemet är den klassiska vägen) lära sig yrkets utförande.
I Sverige har vi, precis som i de flesta västländer, i allt högre grad lämnat varianter på volontärsystemet bakom oss och satsar i växande grad på teoretiska journalistutbildningar, ofta med praktiska inslag. Men Sverige har dessutom sällat sig till de länder som valt att göra den viktigaste och mest meriterande journalistutbildningen statlig. Det väcker frågor om journalistikens oberoende i förhållande till samhällsmakten.
Bör staten vara ytterst ansvarig för att utbilda sitt lands journalister? Jag har undersökt vad folk i branschen har för åsikter om journalisters utbildningar och framför allt inriktat mig på den för redaktionerna viktiga frågan – vad krävs av en journalistutbildning? Men i svaren jag fått skymtar hela tiden den viktiga samhällsfrågan: hur garanterar vi bäst mångfalden i journalistkåren?