David Eberhard: Värmeböljan påminner oss om behovet att prioritera

Det är varmare i Sverige än någonsin tidigare uppmätt. Det borde göra en glad, men i stället tror jag många känner oro. Det känns onormalt. Det är en slags tydlig intäkt på att vädret har kommit att bli helt fel. Att klimatförändringarna är på riktigt. Människans snara undergång rycker helt enkelt närmare. Det säger jag utan att vara det minsta ironisk trots att jag inte direkt är känd som alarmist. Jag hoppas att alla har fel när det gäller klimatförändringarna, men det är inte riktigt läge att chansa.

Dock behöver det inte alls innebära de lösningar som de mest stalinistiska väderfascisterna ser framför sig, såsom förstatliganden och förbud. Människor har tidigare löst svåra problem med innovation. Det är den lösningen jag ser. Att det enligt beräkningar blir allt varmare manar trots det självklart till eftertanke och snar handling. Det är dags att sluta lägga pengar på genusdagis, islamistiska hobbyprojekt och kamelcenter. Det är dags att fokusera på andra, viktigare saker.

Det faktum att vi alla har lite olika uppfattningar om hur vi ska hantera det varmare klimatet fråntar inte att vi självklart måste ta naturen på allvar. Det brinner just nu okontrollerat i våra skogar. Det gjorde det 2014 också. Då käbblade våra politiker om att alliansen inte var förberedd. Nu käbblar våra politiker om att den rödgröna regeringen inte är förberedd. Men det är knappast någon av dessa regeringars fel att det emellanåt blir torrt och varmt.

Det faktum att vi alla har lite olika uppfattningar om hur vi ska hantera det varmare klimatet fråntar inte att vi självklart måste ta naturen på allvar.

Man har länge pratat om blocköverskridande uppgörelser i alla möjliga frågor. Problemet är att det nästan enbart talas om det eftersom man som vuxen politiker är så rädd för att man plötsligt ska förvandlas till Sverigedemokrat om man pratar med en Sverigedemokrat eller kommer överens i en enskild fråga med någon från det partiet.

I frågor av det här slaget, med bränder eller hot mot rikets säkerhet av olika slag, käbblar man emellertid vidare. Men är det en enskild fråga där blocköverskridande överenskommelser borde vara standard så är det när det gäller hur vi ska klara av nationella katastrofer. Det vore också bra om även Sverigedemokraterna var med på en sådan överenskommelse.

För när våra bönder inte har foder till sina djur och måste slakta dem för att hantera matbristen, är det dags att förstå att den trygga tillvaron som vi vaggats in i är en unik företeelse i människans historia. När sedan den nya Säpochefen påtalar att han inte var beredd på att det fanns en så stor hotbild mot landet som det finns, kanske det är läge att omprioritera lite resurser.

Det är dags att sluta lägga pengar på genusdagis, islamistiska hobbyprojekt och kamelcenter. Det är dags att fokusera på andra, viktigare saker.

Och när journalister käbblar om huruvida det finns nogozoner eller inte, kommer man ändå inte undan att det trots allt är ganska besvärande att varken ambulans eller polis kan ta sig fram på många platser utan att riskera att bli anfallna. Så även om majoriteten av befolkningen inte har anledning att oroa sig över snart sagt någonting så finns det bekymmer att hantera tillsammans.

Den långvariga krigsbefriade verklighet där alla får det de pekar på, utan att behöva prestera särskilt mycket alls tycks vara en parentes. Sverige börjar så sakteliga bli ett vanligt land med normala problem och förtjänster. Med värmeböljor och krav på att man prioriterar vad som verkligen behövs istället för att leka sandlådekrig och fördela pengar på låtsasprojekt.