Sop-Stockholm
Stockholms stad förbjuder en ny app, bara för att sedan meddela att den tänker lansera samma sorts app själv. Beteendet visar varför det offentliga inte bör få driva verksamheter som konkurrerar med det privata näringslivet. Konkurrensen blir aldrig rättvis, eftersom det offentliga har maktmedel privata aktörer saknar.
Att slänga sin gamla soffa hade varit svårt nog även utan Stockholms stad. Man behöver minst en extra person, en bil med släp och gott om tid. Eller så kunde man, fram tills nu, använda appen Tiptapp, som parar ihop personer som vill bli av med olika typer av hushållsavfall med personer beredda att köra dem till tippen för en rimlig peng. Appen fick tio procent. Alla var nöjda, utom Stockholms stad.
I början av oktober rapporterades att staden har beslutat att förbjuda appen att förmedla hjälp med avfallshämtning. I Sverige har nämligen kommuner monopol på att ta hand om hushållsavfall. Man får inte ens be en kompis köra den gamla soffan till tippen. Endera gör man det själv, eller så gör kommunen det.
Förbudet i sig var illa nog, även om det inte är verkställt ännu. Men mindre än en vecka senare kom nästa nyhet: Stockholms stad tänker lansera en egen app för transport av hushållsavfall till tippen.
– Vi vill erbjuda våra kunder en app liknande Tiptapps, den är är bra för att den är så enkel, sade Peter Nyström, enhetschef för stadens återvinningscentraler.
Han har onekligen en poäng i att den är enkel, särskilt i jämförelse med den tjänst kommunen erbjuder, som är krånglig att beställa, enbart utförs dagtid på vardagar – så obekvämt det kan bli för de flesta människor – och kan ta en vecka att få utförd. Det innebär dock inte att Stockholm bör sno Tiptapps idé och förbjuda originalet.
Det här handlar inte bara om att Stockholms stad försöker sno åt sig någon annans bättre tjänst. Försök att berika sig på andras idéer sker hela tiden, även om de ofta förhindras av lagen. Nej, det stora problemet är att det offentliga stiftar de lagar som företagen är tvungna att följa. Kommuner, landsting och stater kan alltså förbjuda företag att bedriva verksamheter som de själva ägnar sig åt.
Rättvis konkurrens kan helt enkelt inte existera i branscher där det offentliga är en aktör.
Det är som om två företag konkurrerar om samma verksamhet, men det ena företaget bestämmer vem som får ägna sig åt verksamheten. Dessutom får det ta det andra företagets pengar. Företag nummer två har inte en chans.
Den skeva maktbalansen finns i alla branscher där kommuner, landsting eller staten äger eller driver någon form av verksamhet. Även när lagstiftningen inte används som vapen mot eventuella konkurrenter, finns hotet där. Rättvis konkurrens kan helt enkelt inte existera i branscher där det offentliga är en aktör.
Enbart i Stockholms stad är exemplen fler än Tiptapp. Sedan sommaren har stockholmare och besökare i huvudstaden börjat åka runt på elscootrar, små eldrivna sparkcyklar. Man hyr dem via en app och betalar utifrån hur lång tid det tar. Nu arbetar tjänstemän i Stockholms stad aktivt för ett förbud mot uthyrning av elscootrar. Skulle Stockholms stad de kommande veckorna lansera en egen app för uthyrning av elscootrar vore överraskningen inte enorm.
Att en domare inte får vara part i målet är en självklarhet. På samma sätt borde det vara självklart att den som stiftar lagarna inte också har möjlighet att göra stora ekonomiska vinster på att lagarna utformas på ett visst sätt.
När det offentliga driver företag uppstår per automatik ett osunt maktcentrum. Staten och kapitalet ska hållas åtskilda. Den som tävlar på marknaden ska inte också kunna sätta spelreglerna för den.