Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Regeringen vill kriminalisera bostadskrisens offer

Det ska bli fängelsestraff för att köpa en hyresrätt, enligt ett nytt lagförslag. Men det är hyresregleringen som är problemet och lagförslaget kommer att ytterligare försvåra för bostadsmarknadens outsiders, skriver Estrid Faust, jurist med bakgrund i fastighetsbranschen.

Äntligen? Regeringen har lagt fram ett lagförslag med syfte att försöka städa upp på den svenska hyresmarknaden. En god tanke kan tyckas – problem på denna marknad finns så det räcker och blir över. Den remiss som nu levererats till Lagrådet går dock i precis de fällor som populistiska lösningar som griper efter halmstrån ofta gör.

Det föreslås straff på upp till hela fyra års fängelse – även på köparsidan – för handel  med hyresrätter. Dessutom vill regeringen inskränka rätten att byta förstahandskontrakt samt införa hyresreglering för dem som hyr ut ett rum i sin hyresrätt. Förslagen är inte nya, men osar desperation. Mest visar de på den absurda situation vi står inför och regeringens ovilja att en gång för alla ta sig an den egentliga elefanten i rummet.

Elefanten stavas hyresreglering, den 1940-talsreform som infördes preliminärt under brinnande världskrig, men som blivit kvar i form av det bruksvärdessystem som än i dag ligger som en våt filt över de stapplande hyresmarknaderna i storstadssverige. I decennier har hyresregleringen kritiserats, från höger och vänster, av nationalekonomer, statsvetare, intresseorganisationer och svenska myndigheter.

Det är ofta just de som inte har möjlighet att köa i decennier som tvingas låna eller spara ihop för att köpa ett hyresavtal illegalt.

Bruksvärdesprincipen har skapat en extrem insider-outsiderproblematik. Antingen är du innanför med ett billigt och tryggt förstahandskontrakt som du köat för i åratal (eller troligare bytt eller ärvt dig till, då det är mycket få hyresrätter i storstäderna som vid byte av hyresgäst går tillbaka till bostadskön), eller så tillhör du den utsatta gruppen utan kontakter eller insats till en bostadsrätt. Den andra gruppen är förpassad till otrygga, dyra – och dessvärre inte sällan olagliga – lösningar.

I två Timbro-rapporter (Vägen till marknadshyror och En reformerad hyresmarknad för ökad jämlikhet), där undertecknad medverkade i den ena, som gavs ut förra året redogjorde företrädare från både höger och vänster för alla de sätt nuvarande system gynnar personer med redan goda förutsättningar på mindre bemedlades bekostnad.

Att flera av de förslag som nu lagts på Lagrådets bord ytterligare kommer att försvåra för svaga grupper är ett faktum. Det är ofta just de som inte har möjlighet att köa i decennier som tvingas låna eller spara ihop för att köpa ett hyresavtal illegalt. Att det är enklare att betala hundratusentals kronor för ett svart hyreskontrakt än att lyckas få en lägenhet genom det lotteri som är bostadskön visar på att systemet är sjukt – inte de människor som i desperation försöker att navigera i det.

Där en marknad inte tillåts fungera kommer en alternativ marknad alltid att växa fram.

Den redan i dag mycket låga anmälningsfrekvensen för försäljning av hyreskontrakt (i snitt sker färre än en lagföring per år) tyder på att också köparna behöver denna handel, oavsett vad moraliserande politiker hävdar. Att det finns välbärgade personer som av bekvämlighet kan köpa sig förbi kön är förvisso upprörande – men det är inte genom att begränsa den möjligheten som hyresmarknadens problem kommer att lösas. Situationen beror på ett systemfel sedan generationer tillbaka och att på detta sätt undvika att åtgärda den egentliga orsaken är ryggradslöst.

Att göra uttagande av marknadsmässiga andrahandshyror illegalt är också det ett sätt att skjuta sig i foten. Marknaden är redan oerhört trögrörlig och att ytterligare försvåra uthyrning gynnar ingen. Svenska bostäder utnyttjas på tok för ineffektivt: Boverket har uppskattat att omkring 90 procent av den samhällsförlust som krisen på hyresmarknaden skapar beror på undermåligt nyttjande av det befintliga beståndet och inte på brist på nybyggen. Att någon som bor ensam i en större lägenhet exempelvis hyr ut ett rum till en inneboende bör uppmuntras och inte ses snett på.

Självklart ska den organiserade brottsligheten bekämpas. Detta måste dock ske genom att sluta föda den rakt ur handen, inte genom att låtsas som det vore medborgarnas fel att politiker – ivrigt påhejade av intresseorganisationen för de hyresgäster som redan har ett tryggt förstahandskontrakt, Hyresgästföreningen – byggt upp en spelplan där djungelns lag gäller. Den utveckling som skett på hyresmarknaden är egentligen helt naturlig och förutsebar. Där en marknad inte tillåts fungera kommer en alternativ marknad alltid att växa fram.

De makthavare som försatt oss i nuvarande bostadskris är också de som har möjlighet att ta oss ur den. Tänkt om de hade haft modet att vidta åtgärder som innebar verklig förändring i stället för att starta en storm i ett vattenglas och slänga dem som fallit offer för krisen i fängelse.