Reglerad hyra för de välbeställda
Hyresmarknaden har nått sin brytpunkt. Vi ser bostadsbrist, massombildningar och svarthandel. Trots det råder politiskt dödläge – ingen vill göra sig ihågkommen som den som chockhöjde hyrorna för Östermalmspensionärerna. I en ny bok menar fastighetsekonomen Fredrik Kopsch att endast fri hyressättning kan lösa krisen.
Vi måste sluta lindra bostadsmarknadens symptom och i stället bota sjukdomen. Det gör vi genom att släppa hyressättningen fri. Den medicinen levererar Fredrik Kopsch, fastighetsekonom vid Lunds universitet, i den nya boken En hyresmarknad i kris (SNS Förlag).
Hyresregleringen orsakar tre huvudsakliga problem, enligt Kopsch: långa bostadsköer, ombildningar av hyresrätter och svarthandel. Författaren förklarar hur dessa symptom samspelar för att generera kolossal ekonomisk ineffektivitet, och hur hyresregleringen skapar klyftor och orättvisor genom en insider- och outsidermekanism.
Insiders som betalar 10 000 kronor i månaden för en trea i Vasastan är typiskt sett välbärgade. De socialt och ekonomiskt utsatta människor som hyresregleringen egentligen är utformad för betalar minst lika mycket i andra hand för en etta i samma område. På så vis gynnar hyresregleringen huvudsakligen de som är välsituerade nog att få ett förstahandskontrakt från början.
Boken är värdefull för en bredare publik av två skäl. Kopsch går igenom de grundläggande teoretiska argumenten mot hyresreglering. Eftersom hyresreglering i grund och botten är en priskontroll kan läsaren lära sig mycket om hur en marknad bör utformas genom att studera den svenska hyresmarknadens brister. På så sätt ger boken en pedagogisk intensivkurs i nationalekonomi.
På så vis gynnar hyresregleringen huvudsakligen de som är välsituerade nog att få ett förstahandskontrakt från början.
Dessutom ger boken en utförlig historisk redogörelse för den politiska bakgrunden till hyreskrisen. Milton Friedman brukade säga att ”Nothing is so permanent as a temporary government program”; denna aforism fångar hur en svensk krigsåtgärd blev insnärjd i en utdragen debatt om ‘rätten till bostad‘ och fördelningspolitik. Många viktiga lärdomar kan hämtas från hur politikerna handskats med denna utmaning – inte minst om den eviga strävan att berika ett utvalt fåtal på bekostnad av de bredare massorna.
Det är i detta avseende boken särskiljer sig. Författaren beskriver väl de ekonomisk-politiska krafter som format den svenska bostadsmarknaden. Samtidigt fångar han också hur hyresregleringen påverkar människors vardag. Detta belyser han med en underhållande invävning av populärkulturella referenser; bland annat citeras Peps Persson, Hoola Bandoola Band och Nationalteatern.
Trots Kopschs oklanderliga uppskattning av 70-talsprogg har hans bok mött motstånd från vänsterkanten. I en replik i DN kritiseras boken av 87 forskare (dock inte en enda nationalekonom). ”Lyssna på forskningen”, skriver forskarna. Trots sin stora numerär framför undertecknarna inte ett enda sakargument mot Kopschs resonemang. Man kan misstänka att det beror på att de inte har några.
Trots sin stora numerär framför undertecknarna inte ett enda sakargument mot Kopschs resonemang.
I Timbrorapporten En reformerad hyresmarknad för ökad jämlikhet presenterar två ekonomer med bakgrund i Socialdemokratiska studentförbundet en problembeskrivning och ett reformförslag som liknar dem i Kopschs bok. Detta, om något, visar på enigheten bakom liberala lösningar på hyreskrisen bland de akademiker som är insatta i frågan.
Den mest intressanta delen av boken kommer mot slutet, då Kopsch lämnar skrivbordet på Lunds universitet och reser till Stockholm för att studera de praktiska konsekvenserna av den dysfunktionella hyresmarknaden. Kopsch pratar med en kvinna som han kallar Maria, som köpt ett hyreskontrakt för en tvåa på Kungsholmen svart, och Lars, en svartmäklare. Deras berättelser ger läsaren en bild av hyresregleringens konsekvenser – oron och osäkerheten som gömmer sig bakom fenomenet ’bostadskris’.
Något som saknas i boken är en längre diskussion om situationen utanför storstäderna. Faktumet att Kopsch åkte till huvudstaden för att träffa Maria och Lars skvallrar om bokens Stockholmsperspektiv. Kanske är inte detta fokus förvånande, då det är där en betydande bostadskris utspelar sig. Men jag skulle ha uppskattat en djupare analys av hyresregleringens konsekvenser i mindre städer, där trångboddhet och decennielånga köer kanske inte är de främsta symptomen på en illa fungerande hyresmarknad.
Oavsett om man är nationalekonom eller inte bör man ha en förståelse för hyresmarknaden, vilket Fredrik Kopschs En hyresmarknad i kris kan ge. Inte bara för att hyresmarknaden har nedströmseffekter på resten av samhället utan också för att den i Sverige tjänar som en fallstudie för vad som i politiken och ekonomin kan gå fel.