Normkritiskt skatteslöseri
Svenska kommuner och landsting lägger skattebetalarnas surt förvärvade pengar på normkritiska granskningar av offentliga hemsidor. Det är pengar som hade kunnat spenderas betydligt bättre – och granskningar som inte fyller någon vettig funktion över huvud taget.
Västra Götalandsregionens hemsidor behöver en normkritisk granskning. Eller rättare sagt: Västra Götalandsregionen har bestämt sig för att erbjuda 200 000 kronor åt den som är bra på intersektionalitet och kan säkerställa att dess webbplatser speglar mångfalden i Västra Götaland och undviker att skildra människor på ett stereotypt sätt. Och inte skulle de väl spendera skattebetalarnas pengar på något helt onödigt?
En fingervisning av vad en sådan granskning går ut på kan man få av den normkritiska granskning som redan har genomförts i Göteborgs stad. Nationella sekretariatet för genusforskning har granskat dess hemsida och producerat ett 21 sidor långt PDF-dokument, där den nyfikne bland annat kan ta del av insikten verkligheten består av människor med olika kön, etnicitet och sexuell läggning (!), och lära sig att detta riskerar att osynliggöras om man inte använder en normmedveten kommunikation. Enligt granskningen präglas exempelvis Göteborgs hemsida av vithetsnormen, och det saknas helt bilder av personer som bär slöja.
I stället bör man ”tala och skriva om och gestalta kön på nya sätt”, vilket enligt sekretariatet ska bidra till att öka människors handlingsutrymme. Det finns till och med konkreta exempel. Denna text föreslås till exempel byggas ut med ett pedagogiskt exempel:
Du kan ansöka om en plats på förskola eller i familjedaghem tidigast sex månader innan ditt barn behöver platsen. Barnet kan få en plats tidigast från ett års ålder.
”Missa då inte möjligheten att bredda representationen och arbeta med normmedvetenhet”, uppmanar Nationella sekretariatet för genusforskning, och föreslår att Göteborgs stad lägger till:
Fatima och Elin vill att deras barn Mariam börjar i förskolan när Mariam är ett år och tre månader gammal…
Man skulle kunna tro att ”du”-tilltalet är tillräckligt generellt för att till och med inkludera kvinnliga samkönade par med småbarn. Tvärtom förklarar sekretariatet att ”alla” är en problematisk målgrupp. Tydligen är det inte självklart för den normkritiske att personer som ”inte utgör normen när det gäller exempelvis kön, funktionalitet, etnicitet, sexualitet osv” ingår i begreppet ”alla”.
Den som sliter för att ha råd med Sveriges skatter kan ha hoppats på att få något bättre i utbyte än en genusgranskad kommunal hemsida.
Även Region Skåne hör till dem som låtit normkritisera sin hemsida. Den här gången var det medieföretaget Journalistica som fick 200 000 kronor för att komma med viktiga omdömen i stil med att det bitvis instrumentella men också sakliga intrycket av Skane.se sammanfaller med en traditionell maskulinitetsnorm. Dessutom: ”Ingenting på startsidan signalerar […] att det finns hbtq-personer i Skåne”.
Ett par hundra tusen kronor verkar uppenbarligen som småpengar för ett stads- eller regionfullmäktige. För en medelinkomsttagare är det dock större delen av ett helt års skatteinbetalningar. Den som sliter för att ha råd med Sveriges skatter kan ha hoppats på att få något bättre i utbyte än en genusgranskad kommunal hemsida.
Framför allt eftersom det egentligen inte krävs någon expertis för att räkna vita personer på hemsidor eller ge exempel på normbrytande familjekonstellationer. Man behöver inte ens ha läst en enda termins genusvetenskap vid en medioker högskola för att kunna upptäcka att det saknas personer i slöja på Göteborgs Stads hemsida eller hävda att instrumentella och sakliga hemsidor är maskulina. Det räcker att någon gång ha träffat en genusvetare på en fest, pratat med den i tre minuter och inte varit tillräckligt onykter.
Känner du att du kvalificerar? Vem vet, kanske blir det du som får större delen av någon olycklig västgötes samlade skatteinbetalningar det här året.