Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Idéer Essä

Liberaler får inte underskatta hotet från staten

Jesper Ahlin Marcetas ensidiga beskrivning av den liberala idéhistorien visar på en rad felslut i hans egna normativa teser. Det största hotet mot individens frihet kommer fortfarande från staten, skriver Henrik Dalgard.

Den amerikanska självständighetsförklaringen presenteras för kongressen 1776. Bild: Wikimedia Commons

Filosofen Hannah Arendt beskrev i essän Historiebegreppet att historia som idé varit centralt för många filosofer och politiska tänkare. Tanken om att den mänskliga historien hade ett slut var exempelvis en viktig byggsten i många av de kristna teologernas teoribygge. Föreställningen om att historien var driven av vissa regelbundna lagar var även den centrala utgångspunkten för tänkare som Hegel och Marx.   

Historieskrivningen kan också vara ett viktigt verktyg i den politiska och ideologiska debatten. Ett exempel på det kan finnas i vårens diskussion om liberalismens historia där bland annat filosofen Jesper Ahlin Marceta skrivit ett antal texter, nu senast här i Smedjan, där han argumenterat för att den klassiska liberalismens tänkare fått en för stor plats i den liberala idéhistorien. De som kallat sig liberaler har under historiens gång enligt Ahlin Marceta snarare varit tänkare som såg en stor roll för den politiska gemenskapen och var betydligt mer marknadskritiska än de tänkare som brukar associeras med liberalismen idag. 

Risken finns att man i jakten på de egna teserna förvränger historieskrivningen.

Denna historieskrivning hänger förstås ihop med Ahlin Marcetas egna normativa utgångspunkter. Han förordar en liberalism med utgångspunkt i ett republikanskt frihetsideal med en stor roll för statsmakten i att skapa en medborgerlig gemenskap och som syftar till att frigöra individen från godtycklig maktutövning. Att leta stöd för sina normativa teser i historien är inget fel utan något som bör uppmuntras, men risken finns att man i jakten på de egna teserna förvränger historieskrivningen. Ahlin Marcetas senaste text är ett exempel på just detta. 

***

När begrepp diskuteras historiskt är det viktigt ha i åtanke att deras innebörd alltid är flytande och intimt sammankopplade med de kontexter de användes i. Detta är något som Ahlin Marceta själv noterar i texten när han beskriver hur frihetsbegreppet under 1700-talets revolutioner åsyftade friheten att vara en del av den politiska gemenskapen och att som medborgare tillsammans styra nationen. De föreställningar vi idag har om frihet, där begreppet snarare förknippas med individens rätt till självägande och vissa grundläggande rättigheter, hävdar Ahlin Marceta är en relativt ny företeelse. 

Att frihet under 1700-talet ofta syftade på rätten till politisk representation och att få vara en del av den politiska gemenskapen är en korrekt observation. Begreppsdefinitioner var dock sällan så utmejslade som de i dag kan vara i filosofiska seminarier på universitetet. Olika begreppsdefinitioner samexisterade och olika begrepp varvades flitigt för att beskriva samma uppsättning idéer. Exempelvis var de tankar om frihet som Ahlin Marceta ser som sentida föreställningar ytterst betydelsefulla även för 1700-talets liberaler. Frihet, och framförallt begreppet rättvisa användes också vid tidpunkten för att beskriva människans självägarskap och hennes naturliga rättigheter. 

Den naturrättsliga utgångspunkten var kanske den viktigaste idémässiga byggstenen för den amerikanska revolutionen

Idén om okränkbara rättigheter var central i den politiska debatt som ledde fram till den franska revolutionen och var tydligt sammankopplad med friheten att vara en del av den politiska gemenskapen. Men framförallt var den naturrättsliga utgångspunkten kanske den viktigaste idémässiga byggstenen för den amerikanska revolutionen där de amerikanska grundlagsfäderna hämtade stor inspiration från tänkare som John Locke. Thomas Jeffersons inledande textrader i den amerikanska självständighetsförklaringen visar tydligt på detta. 

Vi ser dessa sanningar som självklara: att alla människor är skapade jämlika; att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa; att regeringar har inrättats bland människorna för att säkra dessa rättigheter.

Läs också:

Även i Sverige var frihetsbegreppet mångsidigt. Begreppshistorikern Bo Lindberg beskriver i Den antika skevheten: Politiska ord och begrepp i det tidig-moderna Sverige att frihetsbegreppet under andra halvan av århundradet i allt större utsträckning kom att syfta på människans personliga sfär och hennes rättigheter. Exempelvis inledde den svenska liberalen Peter Forsskål pamfletten Tankar om borgerliga friheten med att slå fast: ”Ju mera man får lefwa efter egit behag, ju mera är man fri. Näst lifwet kan derföre ingenting wara menniskjor kärare än friheten.” 

Prästen och riksdagsledamoten Anders Chydenius, även han en huvudperson i den svenska liberala idéhistorien, baserade sin radikal skrift Tankar om husbönders och tienstehjons naturliga rätt på föreställningen om människans naturliga rätt till frihet. Chydenius beskrev friheten som människans ”ömmaste och största rätt uti Naturen” och syftade då på rätten att fritt förfoga över sitt liv, arbete och egendom. 

Adam Smiths och Frédéric Bastiats skrifter refererades flitigt i parlament runt om i Europa

Även förespråkande av ekonomisk frihet, som Ahlin Marceta också menar varit en sentida företeelse inom liberal idétradition, spelade en stor roll för 1700-talets och 1800-talets liberaler och framförallt för dåtidens samhällen. Adam Smiths och Frédéric Bastiats skrifter refererades flitigt i parlament runt om i Europa när tullar avskaffades, handeln öppnades upp och skråväsendens stenhårda grepp om det ekonomiska livet i städerna krossades. I Edinburgh och Glasgow beskrev den skotska upplysningens företrädare i form av bland annat Smith, David Hume och Adam Ferguson att den individuella och ekonomiska friheten var två sidor av samma mynt. Det gick inte att ha den ena utan den andra. 

Anders Chydenius.jpg
Chydenius tog den ekonomisk frihetens idéer till Sverige. Bild: Wikimedia Commons.

De många marknadsliberalerna var även rörande överens på en annan punkt  regleringar av de ekonomiska livet var något som gynnade samhällets elit på bekostnad av de på samhällets botten. Smith riktade exempelvis hård kritik mot den jordägande adelns privilegier och Bastiat påtalade hur de franska tullarna gynnade 1800-talets rika manufakturägare på den fattiga arbetarens bekostnad. I Sverige riktade Chydenius kraftfull kritik mot den dåvarande tjänstehjonsstadgan som gynnade rika godsägare genom att hindrade pigor och drängar att fritt välja arbetsgivare och förhandla om sin egen lön. 

Argumentationen för ekonomisk frihet var även avgörande när det kom till att förbättra marginaliserade gruppers ställning i samhället. Det kanske tydligaste exemplet i Sverige är Carl Jonas Love Almqvists kortroman Det går an där huvudpersonen Sara Videbecks motstånd mot skråtvånget blir en väg ut ur rigida patriarkala strukturer. Boken kom att få stor uppmärksamhet och orsakade hätsk debatt med sin stenhårda kritik av äktenskapet som institution och det skråväsende som genom att hindra kvinnors aktivitet inom den ekonomiska sfären också förvägrade dem en egen personlig sfär. 

***

Ett samhälle är trots allt något mer än politiken

Ahlin Marcetas selektiva beskrivning av den liberala idéhistorien visar även på felsteg i hans normativa argumentation. Att republikansk frihet är ett värde som behöver värnas skulle nog de flesta liberaler hålla med om. Men ett samhälle är trots allt något mer än politiken. En stat som inte garanterar ett starkt skydd för den negativa friheten, och låter människor skapa en privat sfär utanför den politiska gemenskapen, leder till just det Ahlin Marceta är rädd för – godtycklig maktutövning. En politisk gemenskaps mål och syften är i grund och botten kollektivets maktutövande över minoriteten, och det finns många beslut och områden som inte passar för kollektiva beslut utan som istället bör lämnas upp till den enskilda människan.

Ahlin Marceta är exempelvis mån om att ta tillbaka skolan och sjukvården i offentlig ägo i rädslan för att privata aktörer skulle kunna medföra godtycklig maktutövning. Men han tycks helt blunda för att det offentligas styre också kan medföra godtycklig maktutövning. Den bakomliggande orsaken till 90-talets valfrihetsreformer inom välfärden var den maktlöshet vanliga människor upplevde inför den snåriga och begränsande byråkrati det offentligas enhetliga styre av skolan och sjukvården medförde. Fråga bara de föräldrar som fick be kommunala byråkrater om lov för att flytta sin mobbade son eller dotter till en annan skola. 

Det råder förvisso inget tvivel om att dagens system med kvasimarknader och ineffektiva incitament har många problem. Lösningen bör dock sökas i system med mer dynamik och riktig konkurrens för att skapa fler alternativ och ge individen utökat bestämmande över sin skolgång och sjukvård – inte genom att begränsa antalet utförare. 

Det offentligas tvingande makt går inte att välja bort.

Ahlin Marceta har dock med rätta i andra texter påtalat att många av dagens liberaler tenderar att fokusera allt för mycket på statlig tvångsutövning och missa att maktutövning kan komma från andra källor. Här bör dock Jesper Ahlin Marceta komma över sin rädsla för fria marknader och lära av de 1800-talsliberaler som använde den ekonomiska friheten för att frigöra människor från begränsande normer och strukturer likväl som från statliga regleringar och förbud. Detta är även något som den franska filosofen och idéhistoriken Michel Foucault noterade i sin föreläsningsserie från 1979 om biopolitik. Foucault menade att den mer och mer oreglerade marknadens mångsidighet där olika idéer och perspektiv ständigt bröts mot varandra var ett utmärkt verktyg för att bryta ned begränsande diskurser.

I ett samhälle som premierar ett starkt skydd för den enskildes personliga sfär och den pluralism fria ekonomier medför kan människor ofta välja bort de sammanhang och aktörer som utsätter dem för maktutövning. Men det offentligas tvingande makt går inte att välja bort.