Fredrik Evers briljerar i dramatiseringen av Michel Houellebecqs roman Underkastelse på Göteborgs stadsteater. Det är en skildring av ett Frankrike som styrs av ett islamistiskt parti, i vad som av författaren beskrivs som Europas självmord. Johan Lundberg har sett pjäsen och tvivlar på att den hade satts upp, eller att boken ens givits ut, om den skrivits av en svensk författare.
Kulturpolitiken har blivit en angelägenhet för de närmast sörjande. Den ambitiösa ansatsen att ordna en rikstäckande mässa för den kulturpolitiska sektorn i form av Folk och kultur i Eskilstuna satte fingret på några av kulturpolitikens centrala problem. Regionaliseringen har skapat en svällande byråkratisk överbyggnad som inte engagerar andra än de som arbetar i den.
Jan Guillou har skrivit skönlitteratur om 1968. Det är en hyllning till det förgångna, ett starkt fokus på klassmarkörer, och en slutsats som inte alls följer ur premisserna. Som alltid när dåtiden kommer för tätt inpå i en historisk roman, skaver de konstnärliga friheterna snarare än att stimulera fantasin.
Den nya Dag Hammarskjöld-biografin tar avstamp i en underlig svensk FN-vurm. Dag Hammarskjöld var en imponerande person, men organisationen han ledde får egentligen bara något gjort när den inte fungerar som den ska.
Ingvar Kamprad var ett förkroppsligande av framgångsnormer som länge präglade svensk kultur: strävsamhet, plikttrogenhet och sparsamhet. Kombinationen av den kulturen och vad som då ännu var ett företagsvänligt lågskatteland bidrog till Ingvar Kamprads gärning, och det är smickrande för Sverige att associeras till en sådan unik entreprenör.
Ingvar Kamprad var inte bara en framgångsrik företagare, utan också ett starkt personligt varumärke. Med största sannolikhet har han och hans företag betytt mer för Sverigebilden än den samlade svenska regeringen.
I Per Landins nya bok Langbehns testamente skildras Tysklands 1900-talshistoria genom en rad individuella öden. Det rör sig om personer i utkanten av den stora händelsutvecklingen. Martin Neuding Skoog har lästs och fascinerats av en bok vars enda brist är att den inte blev längre.
De senaste omkring två hundra åren har varit ett enda stort undantag i en global världshistoria med Asien i centrum. I boken Sidenvägen: en ny världshistoria korrigerar Peter Frankopan bilden av västerlandet som civilisationens ständiga centrum. Problemet är bara att han i sin iver att balansera historieskrivningen faller i den ädle vilden-fällan.
Den nya Star Wars-filmen saknar logik, berättelsen är tunn, handlingen ogenomtänkt, djuren för Disney-gulliga och slapstick-humorn pinsam. Orsaken till att andra givit den så höga betyg kan bara vara att de så gärna ville att den skulle vara bra, att de varit beredda att bortse från att den inte är det.
Författaren Michael Wolff har utnyttjat Trumpstabens brist på erfarenhet och rutiner till att vandra runt i vita huset, samla på sig citat och skriva en enormt framgångsrik skandalbok om USA:s president. Resultatet, boken Fire and Fury, är som Donald Trump själv: Underhållande men alltför omdömeslös.