Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ekonomi Granskning

I slutet av 1990-talet inledde LRF och Lantmännen en stor satsning på etanol. Men projektet byggde på framtvingad efterfrågan, strafftullar och offentligt stöd. Det skriver Christian Sandström i den tredje delen av Smedjans serie om gröna bubblor.

Raden av skattefinansierade prestigeprojekt som utlovar guld, gröna jobb och hållbar utveckling, men som inte lever upp till förväntningarna utan kollapsar, börjar bli lång. I en serie texter under våren kommer Christian Sandström att skriva om dessa gröna bubblor.

Historien om LRF och Lantmännen-kontrollerade Agroetanol i Norrköping påminner om sagan om de tre små grisarna. Den som bygger ett hus med uselt material får problem när vargen kommer och den som baserar sin affärsidé på en kombination av strafftullar, framtvingad efterfrågan och öronmärkta skatteavdrag får problem när politikens nyckfullhet inte behagas längre av satsningen. Några politiska vindpustar senare är huset bortblåst. 

Under sent 1990-tal lanserade dåvarande statsminister Göran Persson idén om ett grönt folkhem. Omställning av det etablerade näringslivet till att förbruka mindre resurser och lägre utsläpp kombinerades med ambitioner om att skapa helt nya industrier. I den senare kategorin fanns det ett behov av tidiga satsningar som kunde visa vägen.

Världsmarknaden för etanolproduktion domineras av USA och Brasilien, som i början av 2000-talet tillsammans stod för omkring 70 procent av produktionen. USA har i stort sett tillgodosett sina egna behov och därutöver importerat en mindre andel. Brasilien har således varit den enda betydande nettoexportören av etanol. EU hade under en längre tid varit en nettoimportör av etanol från just Brasilien. 

Med ett tropiskt klimat, tillgång till stora mängder jordbruksmark och billigare arbetskraft var Brasilien bättre lämpat för etanolproduktion än Europa. I Brasilien låg produktionskostnaden på 2 kr/l 2004 medan produktionskostnaden i EU låg mellan 2 – 5,75 kr/l.

Spannmålsbaserad produktion i Europa hamnade hela tiden i det övre spannet runt 5 kr/l. Då spannmålsodlarna dessutom i regel erhöll övriga subventioner var produktionskostnaderna i praktiken ännu högre. Alkohol från druvor – vinalkohol – hade en väsentligt lägre produktionskostnad om 2 kr/l, men baserades på att kraftigt subventionerade produktionsöverskott inom EU kunde användas som billig insatsvara. Sammantaget kan sägas att europeisk etanol saknade konkurrenskraft i förhållande till Brasiliens etanol och att detta var särskilt tydligt med spannmålsbaserad etanol.

Statsminister Persson drev 1997 igenom att en etanolfabrik skulle byggas i Norrköping. Som en del av etableringen lyckades Persson också ordna 1998 så att det LRF-kontrollerade bolaget Agroetanol AB slapp betala energi- och koldioxidskatt, vilket motsvarade ett indirekt stöd till verksamheten på 200 miljoner om året. Detta verkar ha varit ett uttalat krav från ägarna innan projektet sjösattes. Även EU-kommissionen fick godkänna denna skattebefrielse innan den trädde i kraft. 

Ändå räckte det inte. Agroetanol blev under dessa år favoriserat av regeringen och skulle över en tioårsperiod få offentligt stöd på totalt 1,5 miljarder kronor, enligt Svenska Dagbladet. Av de skattedispenser för pilotprojekt som regeringen beviljade under den här tiden kammade Agroetanol hem i stort sett hela summan. Energimyndighetens dåvarande Generaldirektör uttalade sig:

Det är olyckligt att ett företag fått en monopolliknande ställning. 

***

Totalt var det 15 företag som sökte pilotprojektdispenser under 1998 men alla de andra fick nej av regeringen. Tanken med dessa dispenser var att verkligt nydanande projekt skulle få särskilda stöd. Alla som druckit en snaps har dock upplevt att etanolframställning ur spannmål är en beprövad teknik. Det är svårt att tänka sig ett politiskt instrument som saboterar den fria och rättvisa konkurrensen mer effektivt. SvD skriver att källor på såväl Energimyndigheten som inom departementen menar att orsaken till detta var skicklig lobbying av LRF.

Redan från början var satsningen nära sammanbunden med olika politiska privilegier.

Redan från början var satsningen med andra ord nära sammanbunden med olika politiska privilegier. Agroetanol hade också en bundsförvant i Centerpartiet där samtliga partiledare sedan Thorbjörn Fälldin skrivit motioner i riksdagen och förespråkat stöd till etanolen. Rättvisan i detta kan förstås ifrågasättas, men synden kommer även i det här fallet att straffa sig själv. 

1999 togs så det första spadtaget och statsminister Persson kunde sedan inviga fabriken i mars 2001. Etanolen som gjordes i Norrköping använde spannmål som insatsvara. Majoriteten av världens etanol görs från exempelvis sockerrör, som är betydligt enklare att använda än stärkelse från vete eller majs. Investeringen uppgick till totalt 450 miljoner kronor och skulle från början erhålla spannmål från 25 000 hektar. Kopplingen till LRF är med andra ord tydlig och logisk – ytterst var etanolproduktionen ett sätt för svenska bönder att få en ny avsättningsmarknad för sitt spannmål. Som mest använde Agroetanol uppåt 13 procent av allt spannmål som odlades i Sverige.

Statsminister Göran Persson tar det första spadtaget till Agroetanol:s nya fabrik utanför Norrköping 1999. Foto: Maja Suslin/SCANPIX

Etanolen kom i det tidiga skedet att användas för utspädning av bensinen, det vill säga 95-oktanig bensin där etanolen utgör fem procent. När Aftonbladet år 2001 riktar kritik mot Agrotanol för att etanolen är dyr och att skatteintäkterna blir lägre försvarar sig bolagets VD Kenneth Werling:

Vi tjänar pengar för vi har tagit risken. Vi måste ha en avkastning på de 450 miljoner vi investerat. Självklart tjänar vi pengar på det här, det är ingen välgörenhet vi bedriver.

Med tanke på att Agroetanol får stöd för sitt spannmål, skatteavdrag på 1,5 miljarder kronor, tullar mot omvärlden samt en politiskt skapad efterfrågan är det svårt att inte bli provocerad av Werlings uttalande. Citatet kan ses som ännu en illustration av hur bidragskapitalismen resulterar i socialiserade risker och kostnader, alltmedan all uppsida hamnar hos privata aktörer. Det blev dock ingen uppsida i det här fallet.

***

Såväl efterfrågan på etanol som det inhemska utbudet var politiska konstruktioner. Låt oss börja med efterfrågan. Ett EU-direktiv från 2003 satte upp mål om att två procent av medlemsländernas bränslekonsumtion skulle bestå av förnybara bränslen 2005. Nästa nivå på 5 procent skulle uppfyllas till 2010 och år 2020 skulle målet vara 10 procent. 

Majoriteten av etanolen importeras från Brasilien, där den görs av sockerrör. För inblandning av etanol i bensin finns dock tullar som gör det ekonomiskt möjligt att producera etanol ur spannmål i Sverige, trots att produktionskostnaden är väsentligt högre. Det är därför bara en mindre del av Agroetanols produktion som går till E85 och den överväldigande delen var knuten till uppblandning av bensin.

En snabbt växande inhemsk marknad har nu skapats på politisk väg.

För att säkerställa den inhemska produktionen av etanol kom regeringen år 2005 att genomföra en höjning av tullen på etanol, som sedan skulle träda i kraft i januari 2006. En snabbt växande inhemsk marknad har nu skapats på politisk väg via EU-direktivet, Pumplagen och ett flertal olika avdrag. Samtidigt har tullar höjts i syfte att stimulera det inhemska utbudet, som nu såg en stor och växande marknad framför sig.

Agroetanol producerade tidigt 2000-tal 50 miljoner liter, samtidigt som marknaden på totalt 70 miljoner liter etanol om året förväntades öka till 450 miljoner liter på bara några år – en ökning med 540 procent.

Med dessa uppskattningar om en femdubbling av den svenska marknaden började bolaget att planera för expansion. Utbyggnaden initierades 2007 när dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson lade första grundstenen för projektet, vars totala kostnad skulle uppgå till 1,5 miljarder och fyrdubbla produktionen. Fyrdubblingen innebar att Agroetanol nu skulle kunna producera 200 miljoner liter etanol. Denna expansion skulle dessutom skapa 20 nya arbetstillfällen vid fabriken. Det är en siffra som avslöjar att mängden arbetstillfällen som skapas vid storskaliga politiska satsningar på industrialisering sällan har särskilt stor effekt på sysselsättningen.

När tullen väl kom på plats börjar det dyka upp initiativ till etanolfabriker likt svampar ur jorden. Runtom i Sverige initieras nu satsningar på etanolfabriker. På orter som Karlskoga, Nässjö, Sundsvall, Skellefteå, Karlshamn, Uppsala, Kalmar och Halmstad sätts spadar i marken.

***

Spadtagen kom dock av sig. Redan 2007 hade statsminister Fredrik Reinfeldt träffat Brasiliens premiärminister och lovat att sluta diskriminera Brasiliansk etanol med särskilda tullar. Ungefär samtidigt som Agroetanols nya fabrik i Norrköping står redo att invigas 2007 riskerar den med andra ord att tappa sin konkurrenskraft, som ytterst var knuten till tullar gentemot Brasilien. 

Hoten om borttagna tullar återkommer under de kommande åren och blir till sist verklighet i maj 2014. År 2013 tvingas bolaget göra en nedskrivning av värdet på fabriken samt säga upp 25 personer. Det bör dock understrykas att verksamhetens lönsamhetsproblem var tämligen kroniska. Även med tullar mot omvärlden var det allt annat än enkelt att få lönsamhet i Agrotetanols verksamhet, och den totala förlusten under två decennier uppgår till 1,7 miljarder kronor. Spannmålspriserna var bitvis mycket ogynnsamma och även priserna på etanol kunde fluktuera. Under åren 2000-2015 visar man positivt resultat endast omkring hälften av åren, och ofta med små marginaler.

Bubblan har spruckit, och under de kommande åren fortsätter förlusterna för Agroetanol.

Bubblan har spruckit, och under de kommande åren fortsätter förlusterna för Agroetanol. Med en efterfrågan som fallit samman står företaget i den mardrömslika situationen att ha en betydande överkapacitet uppbunden i fasta kostnader. Det finns få vägar ut ur detta dilemma och i desperation börjar företaget alliera sig med motsvarande producenter i andra länder. Redan 2015 börjar det uppstå kontroverser runt misstänkt kartellbildning med liknande företag inom EU och dessa fortsätter sedan de kommande åren.

Den totala kostnaden för Agroetanols satsning vet ingen. Under sent 90-tal lockades LRF och Lantmännen in i etanolproduktionen via skattebefrielser och sedan protektionism. Bristen på underliggande konkurrenskraft innebar i praktiken att hela verksamheten kunde elimineras av politiska kastvindar. De gratispengar, tullar och spirande förhoppningar som ges av en politiskt fabricerad explosiv tillväxt i marknaden innebar ytterst att en verksamhet som saknade förmåga att stå på egna ben ändå växte explosionsartat. Några politiska pennstreck senare faller allting samman lika fort. 

Historien om Agroetanol gav därmed LRF och Lantmännen en dyrköpt lärdom: när vargen kommer gäller det att ha byggt ett stadigt hus som står emot. Många företagare önskar inget hellre än väl upparbetade politiska kontakter och en god förmåga att via statsministrar och ex-ministrar utöva inflytande över politiken. Men att bygga en verksamhet på särskilda skatteavdrag, tullar och politiskt manipulerad efterfrågan är som att bygga ett hus av halm.